Standard

Vitsippsskogen

261C5987

Så fort våren kom och gick i år. Vitsipporna fick vi njuta av rätt länge men trädens knoppsprickning och grönska gick med ett huj. Tiden mellan hägg och syren blev två dagar istället för någon vecka. Plötsligt var världen grön igen och allt blommar magiskt vackert. Insekter surrar och mördarsniglarna har återvänt. Denna vår har jag fått många fina grönsaksplantor av min mor som hon drivit upp i sitt växthus – det var nog tur för annars hade min trädgård och jag inte hunnit med denna vårs intåg. Nu går jag om kvällarna och påtar i min trädgård, sitter en stund på bryggan i kvällssolen och badar i havet mest varje dag efter jobbet. Vad denna tid på året är magisk.

261C5997 261C6018

Standard

Kärlek från både datorn, vänner och familj

261C6052

På lördagskvällen, samma kväll som jag kom hem från min examen i Norge, tre dagar efter att jag lämnat in mitt examensarbete, gav min dators hårddisk upp hoppet om livet. Vilken tur att jag hann lämna in examensarbetet, att min dator kämpade in i det sista. Fina dator, vi klarade det men jag förstår att du blev trött. Och vilken tur att jag har min kära underbara far som någon vecka senare kunde rädda alla mina filer och hjälpa mig att byta ut hårddisken. Nu lever min dator igen och ska så förhoppningsvis göra en tid till. Jag kommer inte att byta ut dig, kära dator, jag lovar. Samma dag som jag kom hem från Norge hade Nicklas ordnat en picknickkorg till honom och mig som vi sedan åt på en mysig plats i skogen. Han gav mig även en blombukett och en egengjord present. Korgen och maten på bilderna fick jag av min kollega Carita måndagen efter jag avslutat min utbildning i Norge. Hon ville bjuda mig på lunch för att fira min examen och kom då med denna fantastiska korg. Riktiga tygservetter med vikning för besticken. Vårblommor från hennes trädgård i en liten vas (som jag sedan tog med hem och hade bredvid sängen). Trerättersmeny. Till förrätt hade hon gjort fröknäckebröd och till det kirskålspesto. Till huvudrätt hade hon bakat pizza med potatis, lök och kronärtskocka och så en himla god sallad med fetaost till. Och till sist desserten – lemon posset, en dessert hon fått smak på under en resa i Skottland. Asså Carita – att bli bjuden på lunch och slippa laga mat det första man gör när man kommer hem efter en tuff skolvecka i Norge uppskattas så men att du dessutom lagt så mycket kärlek och omtanke i lunchen till mig, jag blev så rörd och blir det även nu när jag tänker tillbaka på det. Och Nicklas, att få landa en stund i skogens lugn och tystnad tillsammans med dig efter dessa två kämpiga studieår, det var precis vad jag behövde. Jag har så fina människor omkring mig, tack från hela mitt hjärta till er. Och tack till alla er som gratulerat mig till min examen både här på Septemberbacken och på Instagram.

261C6056261C6057261C6060

Även min kollega Josua fick en lemon posset. Han var så söt när han satt där med sin sirliga blommiga lilla porslinskopp iklädd sina leriga arbetskläder och med sitt busiga röda skägg att jag var tvungen att ta en bild. Härliga kontraster.

Standard

Ett inlämnat examensarbete och en examen

25042018-261C5802Just nu är jag så enormt stolt över mig själv. Jag har nog aldrig varit såhär stolt över mig. Jo kanske när jag vågade säga upp mig för första gången från ett jobb som tog mer energi från mig än vad det gav. I onsdags lämnade jag in mitt examensarbete och idag har vi haft vår sista utbildningsdag. Om en månad får jag förhoppningsvis ett positivt besked att mitt examensarbete blev godkänt. I höstas var jag säker på att jag skulle prata med mina lärare och be om att få gå utbildningen utan att göra ett examensarbete, men min ”duktig-flicka-sida” och att utbildningen kostat mig närmare 100 000 kronor gav mig ett jävlar-anamma. Samtidigt som jag har studerat 50% varav hälften av timmarna i Norge har jag arbetat heltid, bytt jobb två gånger, brottats med personliga saker i mitt liv, flyttat från Stockholm till Göteborg, gått en kortare orangörsutbildning, rest till Wien och Tyskland, pendlat mellan Skåne, Göteborg och Norge, haft otur med långvariga förkylningar och influensa och kämpat med att få ekonomin att gå runt. Jag har gråtit, slitit om kvällar och nätter och brottats med min ambitiösa sida jag ärvt av framförallt kvinnorna i min släkt – bra är inte tillräckligt. Denna gång lämnade jag in mitt examensarbete med inställningen ”det här får vara gott nog”, bara att kunna tänka så är stort för mig. Men allt detta hade aldrig gått utan det enorma stöd och tålamod jag fått av nära och kära där hemma – tack snälla ni!

Nu går jag på sommarlov (det känns bra att säga så för det är den känslan jag har inombords just nu, ni vet den känslan man hade på skolavslutningarna som liten). Från och med måndag ser fram emot att endast jobba en vanlig arbetsdag med ett jobb jag älskar och kollegor jag har galet kul tillsammans med. När jag kommer hem om kvällarna ska jag bada, vara i min trädgård, mysa med familj, käresta och vänner eller bara sitta en stund på en sten i skogen bland ett hav med vitsippor. Bra jobbat Frida, jag är stolt över dig!

25042018-261C575925042018-261C5812

Standard

Mitt examensarbete, del 2

30052013-30052013-_MG_2605

För en tid sedan började jag och berätta om den utbildning jag läser i Norge och tog mitt examensarbete som ett exempel – ni kan läsa inlägget här. Jag berättade då om hur man inhämtar en gammal trädgårds historia och gör fältinventeringar. Utöver den fältinventering jag beskrev kan man även finna spår i marken genom t.ex. användning av markradar (georadar), utgrävning i små hål eller smala schakt på strategiska ställen samt analys av jordprover, pollen och andra växtlämningar. Har man tur kan man vid en trädgårdsarkeologisk utgrävning finna lager i jorden efter dammar, grusgångar eller kanske rabatter – på så vis kan man få veta ganska precist hur trädgården en gång sett ut. I mitt examensarbete har jag dock inte kunnat göra några av dessa metoder.

Restaurera, rekonstruera eller förvalta?
När jag hade samlat in så mycket källmaterial jag kunde finna i form av målningar, fotografier, växtbeställningar, dagboksanteckningar, intervjuer mm. och fått trädgårdens historia på plats, till viss del med hjälp av en jämförelse med andra samtida trädgårdar runtom i bygden och Europa, var det dags att göra något med denna kunskap. Ska trädgården endast förvaltas på ett sätt så att de historiska spåren inte förstörs, snarare framhävs? Eller ska trädgården tillbakaföras till en viss tidsperiod? Kanske finns det historiska spår kvar som kan restaureras. Andra delar av trädgården behöver kanske rekonstrueras och återskapas helt på nytt. I vårt examensarbete ingick det att vi skulle föreslå en restaureringsstrategi för hela eller en del utav trädgården.

24102017-261C2875

Vilken tidsepok ska man tillbakaföra till?
Eftersom jag skulle föreslå en restaureringsstrategi fick jag fundera på vilken eller vilka tidsperioder i trädgårdens historia man skulle kunna tillbakaföra till – det är inte säkert att man ska tillbakaföra till den äldsta/ursprungliga trädgården. Kanske väljer man den period man har mest dokumentation kring trädgårdens utformning från. Kanske har platsen en tidpunkt som varit viktigare än andra av olika anledningar. Vid Hovdala slott som jag gjort mitt examensarbete om kommer man t.ex. inte att kunna få tillbaka vatten i vallgravar, kanaler och dammar p.g.a. de sjösänkningar som gjorts vilket var en viktig del utav renässansträdgården vid slottet, så det fann jag som ett av argumenten för att istället lyfta fram de olika epokerna i trädgården – hur ägarna förändrat trädgården genom åren kan även det vara värt att lyfta fram. Utifrån trädgårdens historia, hur trädgården ser ut och används idag samt trädgårdens värden tog jag sedan fram en plan för restaurering/rekonstruktion av en del av trädgården vid Hovdala. Vill man endast förvalta, eller efter en tillbakaföring av trädgården, tas en skötselplan/vårdplan fram.

13092017-261C1789

Gamla hantverkstekniker kontra moderna lösningar?
I min restaureringsstrategi fick jag även fundera över materialval och metoder. Om man ska restaurera en trädgård från slutet av 1800-talet känns det mest logiskt att använda material och tekniker som man hade att tillgå på den tiden. Men ibland kan t.ex. kostnader göra att man gör en kompromiss. Kanske har man inte tid att varje år kantskära gräskanterna i trädgården utan då kan man istället sätta en diskret plåtkant mellan gräset och grusgången som knappt syns men intrycket av raka kanter kvarstår. Kanske kan man inte få tag i det material man skulle vilja ha tag i – då får man hitta något liknande, antingen ett annat material från samma tid eller ett nyare material som ger samma uttryck. Förr transporterade man sällan material långa sträckor så som vi gör idag så hur man använde det material som fanns i trakten finner jag otroligt spännande. Vid Hovdala är det mycket sten i markerna så trädgården består utav stenbroar, stenmurar, stentrappor mm. Växterna är inte särskilt exotiska – man har mestadels använt inhemska lövträd och buskarna är även de vanliga så som t.ex. fläder, syren, hassel, måbär, benved och kornell.

Hur får man tag i materialet?
I mitt examensarbete fick jag även fundera kring var man kan få tag i materialet till en eventuell restaurering av trädgården. Finns det gamla växter kvar i trädgården som man kan föröka upp till fler plantor? Var kan jag köpa upp nytt växtmaterial av gamla sorter? Finns det sten i eller kring trädgården som kan användas för att renovera murar och trappor? Om jag ska köpa in sten – finns det något stenbrott kvar i närheten?

05122017-261C3499

Antikvarisk skötsel
I vårt examensarbete ingick det även att vi skulle ta fram en skötselplan för den trädgård eller del av trädgård vi valt. Idag har vi massvis med maskiner som kan göra tre människors arbete på en tredjedel av tiden, men kan val av skötselmetod påverka trädgårdens uttryck? I fallet med Hovdala som är en offentlig trädgård skulle det ge ett mervärde, ett upplevelsevärde, att slå gräsmattorna med lie eller slåtterbalk efter häst än med gräsklippare. Det skulle kanske ta lite längre tid men besökarna får känna historien och samtidigt gynnas den biologisk mångfalden i gräsmattorna. Under ett studiebesök vid Gunnebo slott i höstas funderade vi på om en gräsmatta på 1700-talet såg lika dan ut som den gör idag. Antagligen inte. Dels anlades den genom sådd av andra arter än vad det är i gräsfröblandningar idag eller rullades ut med grässvål man hämtat från fårhagar. Och för det andra blir det en annan flora, en mer artrik, i gräsmattan som slås med lie jämfört med gräsklippare; därigenom ett annat uttryck. Så vad vi väljer för skötselmetoder påverkar även det trädgårdens utryck och känsla. Men även här ställs kostnad, nytta och värden mot varandra.

Varför ska man bevara det gamla, ska man inte följa med tiden?
Den frågan pratade vi om i klassen igår och det är en bra fråga. Det vi idag kallar historia har ju en gång varit det moderna och nyaste trenden. Det vi skapar idag efter dagens stilideal kommer en dag även det bli historia. Samtidigt är de flesta av trenderna endast gamla influenser som kommer åter. För mig är det viktigt att bevara en plats historia för att kunna förstå platsen, människorna som en gång bodde där och varför det ser ut som det gör, varför man gjorde som man gjorde. På så vis sätts allt i ett större sammanhang, man blir en del av historien och man förstår varför vi är där vi är idag. Hur ser ni på det?

All denna kunskap om hur man kan tänka vid arbete med gamla parker och trädgårdar går att applicera på stora som små trädgårdar, privata som offentliga. Så om ni har en gammal trädgård, kanske uppvuxen och full med gamla växter och träd, då besitter ni en skatt – var rädda om den och vårda den ömt.

24102017-261C2834

Standard

Vår på väg?

29032018-261C5525

Denna vintern har varit lång, kall och på de flesta håll snörik. Nu börjar det synas i sociala medier att vi alla längtar efter våren – det är vårtecken, trotsande mot vintern, mer tid utomhus så fort solen kikar fram. Vi får hoppas våren kommer snart. Men även om det inte känns vår utomhus har jag den senaste veckan haft tre vårtecken. Förra helgen satt Nicklas och jag utomhus mot söderväggen och åt lunch, i min trädgård kikar vårlökar upp och några perenner så som jättedaggkåpa och stjärnflocka har börjat spira. Kanske är våren påväg trots allt.

29032018-261C5528-2

Standard

Min nya arbetsplats

29032018-261C5514Nu ska jag berätta för er vad det är för nytt jobb jag börjat på. Varje gång jag tackar ja till ett ”inomhusarbete” på grund av min enorma nyfikenhet och glädje för det jag gör brukar det bara ta något år innan jag åter igen längtar ut utomhus. Mina händer skriker efter att få bli fulla med valkar och ständigt jordiga, min kropp efter frisk luft och fysisk trötthet, mitt sinne efter att få ha naturen närmre – det är så jag mår bäst och det finns nog en anledning till att jag valt mitt yrke. Jag var trädgårdslärare 1,5 år, sedan behövde jag ut och arbeta praktiskt i trädgårdsbranschen. Sedan blev jag miljöutredare för pedagogiska skolträdgårdar i Göteborg 1 år, och nu behöver jag ut och arbeta praktiskt i trädgårdsbranschen igen. En dag ska jag nog finna en lagom mix av de båda. Det företag jag nu börjat hos heter Timotej Trädgård och har sitt säte utanför Svenshögen i södra Bohuslän. Det är ett litet företag, ett alldeles lagom stort, med en underbar, omtänksam, driven och kunnig ägare – Bianca. Företaget hjälper privatpersoner med allt från planering och anläggning till skötsel av deras trädgårdar. Vi har galet kul på jobbet, även om det varit kallt denna vecka och känseln i fingrarna stundvis knapp. Detta kommer allt bli ett fint år. Några veckor har jag nu arbetar med Timotej och det har endast varit beskärningsjobb, mestadels fruktträd. När man går hem från en arbetsdag högt uppe i några fruktträd känner man sig rätt mätt på beskärning. Man åker hem och sover och dagen efter är de nya beskärningsjobben lika roliga som fösta beskärningsjobbet efter en lång vinter; det är märkligt men antagligen ett tecken på att man trivs med det man gör.

Standard

Svampodling

11032018-261C5459

I födelsedagspresent till min käresta gav jag en matsvampsodling. Kanske en något annorlunda present och som kanske inte passar alla, men han blev himla glad och jag lika så när vi sedan delade på en god middag tillsammans. Så roligt, spännande och hyfsat enkelt det är att odla svamp inomhus; det som är något skötselkrävande är att de behöver vattnas minst två gånger om dagen. Svamparna växer otroligt fort, från det att mycelet vuxit igenom halmpelletsen till att svamparna är skördeklara tar det cirka en vecka, det är som om man kan se de växa när man tittar förväntansfullt på dem varje dag. Jag provade att odla ostronmussling för fyra år sedan, kanske minns några utav er det. Denna gång odlade vi ostronmussling, citronmussling, kungsmussling och shiitake och har fått en hyfsat bra första skörd på samtliga fyra block. Vi är nog båda överens om att shiitake hittills varit godast. Snart ska vi se om vi lyckas få igång en skörd till på blocken. Det är en annorlunda inomhusväxt i fönstret, kanske inte den vackraste, men ack så söta kolonier och det sprids en svag doft av skog i rummet tycker jag. Någon utav er som har provat att odla matsvamp inomhus eller utomhus?

Foto: Nicklas Bergström

11032018-261C5455 11032018-261C5469 11032018-261C5456

Standard

En vän på fyra hjul

11032018-261C5474

Nu kommer det… en bild på min nya bil, min första bil! Ett steg till in i vuxenvärlden. Vågar man säga att man skaffat bil när man arbetat på miljöförvaltningen? Ja det vågar man, för bor man på landsbygden och har kämpat med långa restider med kollektivtrafiken i många år känns det okej att göra det. En liten rar Volkswagen Golf blev det. ”Vad är det första du ska göra när du har fått din bil?” fick jag som fråga av min mor. ”Då ska jag åka och veckohandla på 40 minuter istället för två timmar. Sedan ska jag köra matkassarna hem till dörren istället för att kånka dem längs med landsvägen från busshållplatsen till min stuga och slippa stanna och gråta en stund på grund av att den tunga packningen tagit min sista ork efter en kämpig studie- och arbetsdag”. Ungefär så svarade jag min mor. Det känns så oerhört lyxigt att ha bil, så enkelt många saker i mitt liv blev. Nu kan jag ut och fotografera på andra platser än där bussen eller tåget stannar. Jag kan åka till handelsträdgården och köpa en säck jord för att plantera om mina krukväxter. När jag gick i matbutiken och veckohandlade kom jag på mig själv att tänka ”nu måste jag passa på att handla detta och detta, nu när jag har bil”. Jag stannade upp och påminde mig själv om att bilen på parkeringen är min, skrattade åt mig själv och tänkte sedan att det är ju trots allt ett bra sätt att tänka på för att inte behöva köra mer än nödvändigt.

Jag har valt att leasa bil. Detta pga att jag är beroende av bil för att kunna ta mig till mitt arbete. Jag är timanställd och skulle jag ha köpt en begagnad bil som löper större risk att krångla skulle jag tappa minst en arbetsdags lön om bilen lade av. Jag kan inget om bilar, det är bara att erkänna. Jag anser mig själv vara hyfsat händig så enklare praktiska ting kring bilar lär jag mig gärna men att spara in pengar genom att köpa en gammal bil känns dumt när jag har mer kunskaper och intresse kring annat och kan därmed spara in pengarna där istället. En annan anledning till att jag valt att leasa är att jag på sikt skulle vilja ha ett miljövänligare alternativ t.ex. en elbil, men de är fortfarande dyra och det händer otroligt mycket på den marknaden just nu och kommer så fortsätta att göra. När mitt leasingavtal går ut ser nog marknaden helt annorlunda ut. Lilla My, spöket Laban och Raynaud är förslag på bilnamn jag fått – vad tycker ni att den ska heta? En bil måste ha ett namn.

Foto: Nicklas Bergström