Standard

Klamrar sig fast vid hösten

13112017-261C3315

Frosten ligger som ett vitt täcke och kylan biter. Ännu blommar rosor och ringblommor i min trädgård. De klamrar sig fast vid hösten och vill inte välkomna vintern riktigt än. De lyser upp i mörkret i gult och ljust rosa.

Standard

Vinterstädning

13112017-261C3389Nu är det vinterstädat i min trädgården. Krukväxter, trädgårdsredskap och drivbänksfönster har flyttat in i förrådet. Växtmaterial som ska få stå ute i vinter och kronärtskockorna i rabatterna har bäddats in i fiberdukar. Vattenkannor, vattenspridare och slangar plockats in. Hängmattan och duken på trädgårdsbordet har tvättats. Perennerna klipper jag inte ned för ens till våren; endast fröställningar på de växter som sprider sig så tar jag bort. I odlingslådorna får det jag inte skördat stå kvar. Tång och kompost har myllats ned i jorden. Trädgårdsmöblerna får stå kvar utomhus ett tag till – plötsligt kommer det en solig dag, perfekt för en fika och en stunds vila på trädgårdssoffan.

13112017-261C335513112017-261C336113112017-261C338013112017-261C337113112017-261C334513112017-261C338613112017-261C3354

Standard

Vintervila i trädgården

12112017-261C3269

Nu börjar frostnätterna dugga tätt även på västkusten. I skuggan ligger frosten kvar hela dagarna och på vattnet börjar en tunn hinna med is att lägga sig. I min trädgård delar rådjuren och jag på mangolden och kålen. Machésallaten äter jag utav det som är kvar efter höstens sista sniglar och larver. Vi delar på naturen – djuren, insekterna, mikroorganismerna och jag. Det ligger ett lugn över min trädgård, en vila inför nästa vår.

13112017-261C3377

Standard

Vinterprojekt

07112017-261C3193

Ska vi börja spela tin whistle? Jag blev lite förvånad över frågan från min mor men jag svarade snabbt ja. Hon och far hade nyligen varit på en konsert med irländsk folkmusik och kort där efter satt mor och jag vid datorn för att beställa varsin flöjt. Piano är mitt huvudinstrument som jag började spela direkt efter blockflöjten i tredje klass. Blockflöjten hamnade på hyllan, idag vet jag inte vart den tagit vägen. Jag har funderat mycket kring att lära mig ytterligare ett instrument, ett instrument som är lättare att bära med sig än ett piano. I vinter blir det till att lära sig spela tin whistle. Min mor sitter nu i Skåne och jag i Bohuslän och tutar i våra flöjter. En dag ska vi spela i stämmor, du och jag min fina mor.

Standard

Längtan till fjällen

24122016-_D5B1408

Jag jobbar för att ha råd till mina studier i Norge. Jag kämpar med mina studier för att ta min examen nästa vår. Både jobb och studier är så himla roligt men ibland tryter energin lite väl. Nu har jag bokat in tre veckor i vinter i Härjedalen tillsammans med min familj. Tre veckor med skidåkning och återhämtning. En vecka ska få bli intensivt studerande och skrivande av mitt examensarbete men två veckor ska jag bara njuta av friheten i ett vintrigt fjällandskap. Det blir en knaper tid ekonomiskt när jag kommer hem men det får det vara värt. Som jag längtar dit, till underbara Härjedalen. Den platsen ligger mig så varmt om hjärtat.

24122016-_D5B1298

Standard

Ett erkännande

21102017-261C2805

Jag vågar knappt erkänna det… men nu gör jag det. Förra helgen när mor min var på besök bakade vi lussekatter. Usch vad busigt av oss! Att göra det före december månad, det är verkligen på gränsen till vad man får lov att göra. När min mor och jag talades vid i telefon inför helgen började vi av någon anledning prata om jul och lussekatter. Vi båda blev tysta för en stund, sedan sade vi nästan i kör, lite smått osäkert över hur den andre skulle reagera – ska vi baka lussekatter i helgen? När vi båda hade fått samma tanke skrattade vi högt och bestämde oss för att göra just detta. Oj vad gott det är med lussekatter. Nu ligger det endast ett fåtal kvar i min frys och när de är slut ska jag bärga mig tills advent, det lovar jag.

Standard

Höst i Moelv

28092017-261C2400

Denna vecka har jag varit i Norge på utbildning igen. Här på skolan, mellan Moelv och Lillehammer, har hösten börjat lägga sitt färgstarka täcke över landskapet. Det är svårt att se framför sig att det kommer vara ett kalt och kanske till och med ett landskap i vinterskrud nästa gång jag kommer hit. Ikväll gick jag en promenad bland höstfägringen och såg på allt det vackra runt omkring mig. Kära höst, vad du är vacker.

28092017-261C241328092017-261C244328092017-261C244128092017-261C238928092017-261C244628092017-261C2420

Standard

Grövelsjön: över till Norge

16092017-261C2103

Dagen före hemresan åkte vi över till norska sidan, Grövelsjön ligger i norra Dalarnas västra hörn och har nära både till Härjedalen och Norge. När vi kom över till norska sidan övergick landskapet ganska omgående från ett böljande fjällandskap till ett betydligt mer dramatiskt landskap med klippväggar som sträckte sig högt mot himmelen. Denna dag tog vi en kortare runda men som var mer kuperad än Storvätteshågna. Vi vandrade bland Båthusberget, Litlsjøberget och Storsjøberget med en underbar utsikt ut över Norges tredje största sjö, Femunden. Nedan är några bilder från denna dag.

16092017-261C2124

Standard

Grövelsjön: Storvätteshågna

15092017-261C1949En av dagarna i Grövelsjön begav vi oss upp till Storvätteshågna, Dalarnas högsta berg, 1204 m.ö.h. Det var en fantastiskt vacker vandring upp till toppen på dryga 9 km (tur och retur ca 2 mil). Björkskog, höstfärger, kalfjäll, flera flockar med renar, vattendrag och ett böljande fjällandskap. Landskapet här är mycket snällare än t.ex. norra Lapplands, inte lika stenigt, kargt och ogästvänligt men båda landskapen har sin prägel och sin charm. Storvätteshågnas högsta topp ligger dolt bakom andra toppar. Strax innan man kom upp på toppen dök en sjö, lite oväntat upp. Det var Svantesontjärnen. Sjön ska tydligen vara döpt efter mannen på lantmäteriet som satte sitt eget namn på den tidigare namnlösa sjön. Väl uppe på toppen var utsikten magisk. Nedanför såg man Töfsingdalens nationalpark och i de andra riktningarna såg man över till Härjedalen och topparna i Femundsmarkas nationalpark på den norska sidan.

15092017-261C1985

Längs med hela vandringen hade vi friskt vatten att dricka direkt från vattendragen. Det var ömsom sol ömsom moln men inget regn. På vägen tillbaka fick vi vada över ett par större vattendrag – jag kommer sent glömma hur vi gick två och två över, kved till när det isande vattnet fick våra fötter och ben att domna bort för en stund, när Torbjörn skulle kasta över sin sko och den hamnade i vattnet istället och hur vi alla vandrade vidare med ett gott skratt efter att ha tagit oss över till andra sidan. Det blev en fin dag med många minnen.