Standard

Äppelplockning

I helgen har Nicklas och jag plockat äpplen från träden ute i landskapet. Här i Stensjö by finns en hel del fruktträd, främst äpple. Träden i trädgårdarna har i år sortbestämts av en pomolog och merparten av frukten fick bli must. Men även längs med grusvägarna, i hagarna, vid odlingsrösen osv. står en hel drös med äppelträd. De flesta verkar vara frösådder med olika mycket vildapel i sig. De är sura, beska, sträva, söta, mjöliga, kompakta, gula, gröna, röda… ja alla varianter finns. En del skulle fungera finfint till cidertillverkning, andra får förbli till de vilda djuren. Men vid sjön Stärringen står ett högt äppelträd med stora rödgula äpplen. Jag vet inte om trädet är ympat eller om det endast är en väldigt god frösådd, men äpplena är fantastiska. Så i helgen lastade Nicklas och jag stege, äppelplockare och korgar på bilens flak och åkte ned till sjön. Lycka!

Standard

Grisarna

Nu är det nästan fyra och en halv månad sedan jag skrev några rader här på Septemberbacken och så får det lov att vara. Min blogg har alltid varit mer som en dagbok för mig, en dagbok där jag lägger upp text och bild jag en dag vill kunna minnas tillbaka till. I februari månad, när man börjar bli trött på det grå vädret och mörkret, händer det ofta att jag blickar tillbaka till maj månads bilder och känner mig genast mycket mer väl till mods. Om somrarna är jag för det mesta utomhus tills solen går ned. Kameran fylls med bilder även då men det är sällan de kommer längre än till hårddisken och bildarkivet. Att ta fram datorn en ljum sommarkväll, det händer mig nästan aldrig. Men nu börjar det bli höstfägring i landskapet, ylletröjan har åkt på och mörkret tränger sig på allt tidigare om kvällarna. Med detta kommer datorn åter fram i knät en stund i fåtöljen framför kaminen och Septemberbacken fylls på nytt med några minnen i text och bild.

Mitt senaste inlägg, den 31 maj i år, presenterade jag mina nya vänner på jobbet så varför inte fortsätta på den tråden. Nu har grisarna bott i byn hela sommaren. Besökarna älskade dem och grisarna blev mycket sociala. Varje gång en besökare passerade grisarnas hage kom alla sex grisarna springandes i full karriär fram till stängslet och besökaren. Besökaren sken upp, tog en bild med telefonen och grisarna poserade gladeligen. Dessa ljuvliga djur har under sommaren skapat många skratt och samtal hos besökarna. Om kvällarna när jag gått för att stänga om hönsen eller ta ett bastubad hade grisarna oftast redan gått och lagt sig i sin hydda. Man hörde då alltid ljudliga snarkningar inifrån hyddan. Det tog ett tag innan grisarna började böka upp den rätt frodiga gräsmattan men när de väl började gick det fort. Nu är hela ytan bar jord och färdig att odlas med grönsaker nästa år.

Det här är Olga (ovan till vänster), första djuret Nicklas och jag köpt tillsammans. När jag fick tjänsten i Stensjö by frågade min blivande kollega Hans mig om vi ville ha en gris. Självklart! I Stensjö by har vi både kor, katter, får och höns men grisarna köpte mina kollegor och jag med familjer för egna pengar. Nicklas och min Olga hade blå ögon och gick ofta stolt omkring i hagen med en sten eller rotbit i munnen. I somras fick hon ett bett i örat, örat fylldes med blod och det blev ett blomkålsöra. Det blev ”Olga med blomkålsörat”. Hon tittade alltid på dig med huvudet på sned för att kunna se under det vikta blomkålsörat. Fallfruktsäpplen var bland det bästa hon visste. Vår finaste Olga! Nu är Olga inte längre Olga, nu är det mat. Jag fällde tårar i september när vi åkte med grisarna till slakt och kände mig sorgsen dagen efter men nu känner jag mig glad över att ha lyckligt kött för ett helt år i frysboxen. Som grönsaksodlare blir det mycket grönsaker till middag men vi vill äta kött och i år känns det som om vi gjort allt vi kan för att äta ett bra kött. Olga och hennes vänner kunde inte ha haft det bättre och slakten var varken stress eller utdraget. Tänk om dessa ljuvliga små grisar kunde förstått att de i år har bökat upp en av Stensjö bys två kålgårdar från 1700-talet, även första byggstenen i påbörjandet av restaureringsarbetet av trädgårdarna. Det är stort! Tack för hjälpen fina ni, jag kommer aldrig att glömma er!

Klicka gärna på bilderna för att se dem större.

Standard

Fyrbenta kollegor på jobbet

Nu har jag fått sex stycken nya kollegor på jobbet. De har fyra ben och ett tryne och är ljuvliga. Några har bruna fläckar och några är helt rosa. Deras öron är stora och de kan vifta på sin snurrade svans. De bor i en hydda, är morgontrötta men är ute merparten av dagen för att böka i jorden. När det kommer förbi besökare springer de fram till dem och ingen kan undgå att charmas utav dessa fyrbenta vänner. Dessa grisar är särskilt mina medhjälpare. På gamla kartor från 1700-talet ser vi att det funnits en kålgård där grisarna nu går. Kålgård är ett gammalt namn för ett odlingsland för köksväxter. Förutom olika sorters kål kunde där även odlas en del rotfrukter, bladgrönsaker, ärtor och bönor, lök och kanske också några kryddor. Denna kålgård vid Stensjö har varit brukad även i modern tid men de senaste åren har ytan fått förbli gräsmatta. Under detta år ska grisarna få hjälpa mig med att böka upp ytan så att den nästa år åter igen kan bli odlingsland. Nedan är en kort film på grisarna – man ser så mycket personlighet i de små liven. Ha gärna ljudet på!

Standard

Naturmorgon i P1 på besök

Igår var mina arbetskollegor och jag uppe med tuppen. Solen sken genom den skira majgrönskan och fåglarna kvittrade starkt. Uppe på kullen bakom det hus Nicklas och jag hyr skulle vi mötas upp 05.50 för att medverka i Naturmorgon i P1 som denna dag ville sända från Stensjö by. Kul! Och jag fick även flika in en liten stund gällande trädgårdarna vid Stensjö. Gå gärna in och lyssna på programmet HÄR, vi medverkar vid fyra tillfällen under programmets gång. Efter sändningen åt vi allihopa frukost ute i solen. Tack Naturmorgon för besöket!

Standard

Majgrönska och äppelblom

Nu grönskar det för fullt och nyanserna av grönt är många. I trädgårdarna och ute i landskapet står äppelträd och vildaplar i full blom. Det var bara ett par dagar från det att häggen blommade tills syrenen slog ut så skomakarens semester ”stängt mellan hägg och syren” blev kort i år. Denna tid på året är magisk. Nedan är några bilder jag tog igår kväll här kring Stensjö by. Klicka på en bild för att få upp dem större.

Standard

Rödkullorna

Ikväll får ni en liten film och ha gärna ljudet på, det är sådant ljuvligt smaskande. Jag tror att Stensjö bys kor längtar ut på grönbete nu, eller vad tror ni när ni ser filmen? Mer eller mindre varje kväll sitter jag en stund hos djuren. Korna, som är av lantrasen rödkulla, är fortfarande i sin vinterhage men snart ska de få komma ut på grönbete. Ikväll blev det lyx och jag tänkte att de skulle få dela på en näve gräs. Jag tror dock att de var lite extra sugna på grönt gräs för när jag gick en bit bort för att plocka en näve och vände mig om stod samtliga kor och hängde över grinden. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv, jag såg så mycket personlighet i dem.

Standard

Ett oväntat fynd

Kort efter att Nicklas och jag hade flyttat in i tjänstebostaden vid Stensjö by skulle min kollega och jag tömma den gamla vedboden vid huset. Inne i boden fanns två små rum – ett gammalt utedass och ett med en luck ut mot åkern som en gång i tiden användes vid rävjakt. Det var gott om saker i boden men det mesta var i för dåligt skick för att spara. Innanför dörren stod en ranglig vit byrå med en pappkartong på fylld med tidningspapper och lite småsaker. Jag högg tag i kartongen och en mus hoppad ut och sprang iväg. När jag sedan började rota i kartongen för att se om där var något av värde hoppade ytterligare en mus fram men denna gång mellanlandade hen på min axel och vidare ut genom dörren. Sist tömde vi det lilla rummet som använts under jaktpass. Under brädor och trädgårdsstolar fanns en träkoffert. Tung var den. Både min kollega och jag blev mycket nyfikna. Vi öppnade spänt locket och den var till vår förvåning fylld till brädden med herbarieark. Någon dag senare bläddrade jag igenom arken. Några var från slutet av 1800-talet men de flesta var från 1900-1902, merparten insamlade vid en gård intill Stensjö bys marker. Det var för det mesta vilda växter men några ark fånga intresset lite extra.

Det fanns ark med fruktträd, röda och svart vinbär samt krusbär. Det fanns även sparris, spenat, rädisa, dill och ärtor. Några sorter stod det inte men det är lik väl spännande att få veta vad som odlades i trakterna så tidigt. Andra spännande ark var några med spannmål. Det fann korn, havre och råg. Inte heller dessa var namngivna mer specifikt. Kan det ha varit en skoluppgift att samla och pressa och bestämma ett antal arter med hjälp av skolfloran, där kan kanske det svenska namnet kort och gott varit ”allmänt korn”? Dessa ark är nu ivägskickade för DNA-analys och kanske kan vi få fram en del information om vad det var som odlades på åkrarna här omkring och börja odla detta igen. Mer lokalt än så skulle det inte kunna bli! Vi håller tummarna. Övriga herbarieark lämnade vi in till biologiska museet i Oskarshamn.

Standard

Tvåbenta vänner på jobbet

Förra veckan fick vi 20 hönor och 2 tuppar till min arbetsplats, Stensjö by. De är av rasen gammelsvensk vit Leghorn, den ras som vi kan se på gamla fotografier tagna vid Stensjö by för cirka 100 år sedan. Visst är det fantastiskt att de nu är tillbaka! I slutet av 1800-talet ersatte vit Leghorn de svenska lantraserna, detta för att de var bättre värphöns och bristen på mat var stor. Från sekelskiftet och fram till mitten av 1900-talet var vit Leghorn dominerande på svenska hönserier, idag är det en gammal ras som är mindre vanlig och som vi behöver värna om.

Standard

Vitsippor

Vitsippor, med det vackra vetenskapliga namnet Anemone nemorosa, är en utav mina favoritblomster. När de bildar de där stora vita haven under lövträden, då vet man att våren är här och grönskan på intåg.

Standard

Brev

Ibland överraskar ni mig. Innan Nicklas och jag flyttade från Bohuslän låg det en dag ett litet egengjort handskrivet kuvert i vår brevlåda. Jag kände inte igen handstilen. Jag var så nyfiken att jag öppnade det i bilen, jag kunde inte vänta de sista 200 metrarna till vår stuga. I kuvertet låg ett vackert skrivet brev från en utav er som följer mig här på Septemberbacken. Jag blir bara så lycklig, det är så fint gjort. Det är en sådan där sak man då och då tänker att man skulle vilja göra, att berätta något för någon som fångat ens intresse, men som man sällan gör. Det där fina brevet har jag haft i tanken sedan dess. Flytt och jobbskifte kom emellan men idag satt jag en stund i solen på trappan utanför vårt nya hus och skrev ett svar. Sedan tog jag gamla Bettan (min cykel) till gula lådan och det blev ett perfekt mål för dagen. Tack snälla till dig som skrev detta brev!