Standard

Julmarknad och NRK radio på Vea fagskole

01122016-_mg_0255

Idag fick vi avsluta undervisningen en halvtimme tidigare för att gå bort till julmarknaden som anordnas på Vea – Statens fagskole for gartnere og blomsterdekoratører – den skola i Norge som jag studerar Historiske grøntanlegg på. Första december och julmarknad. Bitande kyla och större delen av dagen har snö stilla fallit till marken. På julmarknaden stod skolans elever och sålde kransar och andra juldekorationer, julstjärnor odlade på skolan, must gjord på frukt och bär från skolan mm. Vilken himla fin och stämningsfull liten julmarknad.

01122016-_mg_0262

Under hela eftermiddagen har NRK sänt radio på skolan. I slutet av dagen fick även några från min klass, och där bland jag, vara med i sändningen. Ett kort inslag där det mest exotiska valdes ut (av reportern som var svensk!) – min klasskamrat Jan som arbetar på Slottsgartneriet i Oslo samt mig, svensken. Vill ni lyssna må ni in och leta lite på Radio NRK Hedmark og Oppland. Leta dig fram till Ettermiddag i Hedmark og Oppland sändningen 15.05-16.00 och lyssna på Madeleine på julemarknad på Vea. Här är lite bilder från julmarknaden och blomsterdekoratörernas underbara arbeten.

Standard

Första december

23112015-_mg_9990Julens månad är här – december. Första advent i söndags och julkalenderns början idag. Jag är ganska bestämd med att jul och dess bestyr, pynt och godsaker inte ska påbörjas för ens tidigast första advent. I år får jag erkänna att jag bakade en omgång med lussekatter redan för tre veckor sedan för att peppa mig själv mitt i allt flyttkaos. Jag sitter på mitt rum på skolan i Norge och kämpar med det sista som ska lämnas in innan jul. Utanför mitt fönster faller snön. På lördag far jag hem till Göteborg igen och då ska flyttlådorna packas upp och den mysiga stämning som julen medför spridas. Tända ljus, god mat, dryck och sötsaker, glädjefylld och vacker musik, värme och kärlek, tid för rekreation, nära och kära – alla ni som inte känner så starkt för julen – i en mörk tid som denna och då vi för det mesta vistas inomhus, då behöver vi några extra lussekatter och stund i soffan med en bra bok. Unna dig det.

Standard

Från öst till väst

20102016-_mg_9351

I fredags arbetade jag min sista arbetsdag hos Spira trädgård. På kvällen åt vi julbord vid Enskede världshus tillsammans med de fantastiska människor som vi samarbetat med eller som hoppat in och hjälpt oss under säsongen. De överraskade mig med fina ord, presenter och många varma kramar. Jag blir rörd. Ni är så fina. Tack för detta år och allt det givit mig – kunskap och yrkesskicklighet, skratt och många minnen för livet.

Efter julbordet lämnade jag Stockholm och Saltsjöbaden bakom mig och tog tåget till Göteborg, denna gång med en enkelbiljett i fickan. Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv, för tillfället utan jobb men med mina nära och kära omkring mig och på en plats där jag känner mig hemma, på den plats där jag stod för drygt två år sedan och fällde tårar för att jag skulle flytta ifrån den. Jag bär med mig så enormt mycket från tiden i Stockholm – nya bekantskaper och minnen jag kommer att bära med mig för resten av mitt liv, nya kunskaper och erfarenheter och en stor dos ny självinsikt. När jag klev av tåget i Göteborg var det som om jag kunde andas ut, en lättnad, något som släppte inom mig. Jag känner mig förväntansfull och nyfiken på det nya året, som denna gång börjar i Göteborg och i min stuga i Bohuslän.

Ur min dagbok söndagen den 27 november 2016:
Det är lite märkligt… jag tänker tillbaka på när jag var liten då mor och far tog med mig och Johan till Bohuslän mer eller mindre varje sommar; till en början till vår stuga på Bohus-Malmön och när den sedan såldes fortsatte de att hyra en stuga någon vecka varje sommar på olika platser i Bohuslän eller så åkte vi runt i vår lilla husbil. Av någon anledning blev det några år när jag blev lite äldre då vi inte åkte till Bohuslän under sommaren. Jag minns hur jag saknade att fiska krabbor med klädnypa och blåmusslor, att hoppa mellan de röda granitklipporna, bada i det salta vattnet och se solen gå ned varje kväll. Det blev att jag åkte till Kosters trädgårdar på praktik eller volontärarbete på egen hand istället. Där fick jag åka båt ut i skärgården, arbeta med trädgård och djur iklädd blå hängselbyxor och åka flakmoped och traktor. Jag minns så tydligt hur jag redan som väldigt ung sade till mig själv varje sommar att en dag vill jag bo här, nära det salta vattnet och dessa vackra klippor, fiskebodarna, båtarna och husen, det karga landskapet som ger mig en känsla av frihet. Nu gör jag det. Efter en krokig väg sitter jag här i min stuga med havet precis utanför. Ibland för en undermedvetenhet en framåt i livet utan att man själv hinner tänka på det. Jag känner ro inombords.

29102016-_mg_9733

Standard

Fågelvänner

17112016-_mg_0080

När jag var på den andra delen av orangörsutbildningen, som denna gång hölls vid Botaniska trädgården i Uppsala, fann jag dessa söta filurer i växthusets entré. Så enkla och så underbara. Små prydnadspumpor i olika färger, mönster och former, knappnålar till ögon, ben gjorda i ståltråd och fåglarna sedan monterade på en brädbit. Sådana personligheter. Ljuvliga!17112016-_mg_008217112016-_mg_0075

Standard

Vinter i Norge

05112016-_mg_9902

Nu lämnar jag Moelv, Norge, för denna gång. Inatt föll snön och i morse vaknade jag med ett fantastiskt landskap i vinterskrud utanför fönstret. Cirka fyrtio centimeter snö kom det under natten, så när jag skulle påbörja min promenad in till Moelv för att ta tåget till Oslo fick jag pulsa fram i snön. Tung packning fylld med studielitteratur och ej ännu plogade vägar. Men när jag precis hunnit bortanför skolans ägor saktade en bil in jämte mig. En kvinna från Lillehammer, som sett hur tungt det såg ut, frågade mig om jag ville ha skjuts in till byn. Man blir så varm i hjärtat när sådana människor träder fram. Tack snälla rara du, du gjorde min dag.

Här är några bilder jag hann ta från skolan innan jag skulle bege mig till tåget. Så vackert att man nästan blir tårögd. Att fånga det på bild går föga. Älskade vinter, varmt välkommen.

Standard

Restaurering av trädgård i Tangen uppmärksammas

04112016-_mg_9837

Förra utbildningsträffen vi hade här i Norge kom lokaltidningen Stangeavisa förbi oss när vi arbetade med att mäta upp och inventera en trädgård tidigare tillhörande den norska författarinnan Ingeborg Refling Hagen. En yngre man ställde några frågor och tog några bilder på oss emedan vi arbetade. Stackarn, det blev inget långt besök hos oss för honom då han var alldeles för dåligt klädd och frös till tusen. Det var förvisso en ovanligt kall dag, en sådan där dag när kylan tränger in i märgen och det inte spelar någon roll vad du har på dig – vi alla var ordentligt nedkylda. I måndags när jag kikade på Stangeavisas hemsida låg artikeln om oss på förstasidan (och gör så fortfarande) men man behövde vara abonnent för att få tillgång till den. Jag mailade redaktionen och igår fick jag artikeln som pdf. Äntligen uppmärksammas ett arbete med en restaurering av en trädgård! Mer av det så att fler gröna kulturarv kan bevaras! Lite synd att det inte skrevs något om den utbildning vi går, vi vill ha fler som får denna kompetens och förståelse för ämnet, men man kan inte få allt. Bilden nedan har jag lagt upp som högupplöst så att ni som vill ska kunna hämta hem bilden och läsa artikeln. På översta bilden ser ni mig och två av mina klasskamrater – Berit Swensen (som för övrigt givit ut en himla fin bok om biodynamisk och ekologisk odling som ni kan läsa mer om här) och Jan Høvo, trädgårdsmästare på slottsgartneriet i Oslo.

Kanske undrar ni vem Ingeborg Refling Hagen var? Hon levde åren 1895-1989 och anses vara en av Norges mest spännande mellankrigsförfattare. Hon är känd för sina utvandringsdikter, bland annat Jeg vil hem att, under en tid då många nyligen hade utvandrat och kunde känna igen sig i hennes dikter. Hon var politiskt engagerad, inte minst under andra världskriget då hon arbetade med flyktingtransport och var med på att ge ut illegala artiklar. Hon blev arresterad och torterades under fångenskap åren 1941-1944. Detta präglade Ingeborgs liv och när hon år 1944 flyttade hem till sin barndomsgård Fredheim i Tange lät hon barn och ungdomar från hela landet komma och bo hos henne gratis. Där fick alla utbildning inom främst litteratur och teater och eftersom Ingeborg endast levde på en konstnärslön fick alla hjälpa till med hemmets bestyr och i största möjliga mån odla all deras mat. Hundratals med ungdomar kom under Ingeborgs liv till Fredheim och idag är många av dessa framträdande i norskt kulturliv. När vi arbetat med Ingeborg och Fredheims historia får jag en känsla av att hennes filosofi gått i samma anda som Waldorf och Montessori. En sådan otroligt driftig och fascinerande kvinna!

Gården Fredheim ska bli ett kulturcentrum och museum och vi har fått den äran att hjälpa till med att ta fram en restaureringsplan för trädgården. Idag är det flera element i trädgården som är hyfsat väl bevarade och delar som t.ex. grönsaksodlingarna ska tillbakaföras. Under Ingeborgs tid användes inte trädgården enbart till grönsaksodlingar, bärbuskar och potatisåker för självhushåll; den användes även flitigt till teaterföreställningar till vilka tusentals människor kom för att se. Vill ni läsa mer om Ingeborg Refling Hagen kan ni kika här eller följ stiftelsens arbete på gården på deras Facebooksida.

04112016-_mg_9842

Standard

Höst vid Gunnebo slott

27092016-_mg_9840

Jag har ju helt glömt bort att visa er lite bilder från slutet av september då jag begav mig till Göteborg och Gunnebo slott för att gå på orangörsutbildning, det vill säga en utbildning om orangeriväxter – växter som är icke härdiga i vårt klimat och behöver vinterförvaras inomhus, historiskt sett i orangerier. Mer om utbildningen och bilder från första utbildningsträffen kommer senare men först tänkte jag bjuda på lite höstiga bilder jag tog vid Gunnebo slott den veckan. Vilken vacker plats det är. Vart man än riktar kameran finner man fina motiv. Och vilket föredöme det är för bevarande och restaurerande av vårt gröna kulturarv. Här försöker man med hjälp av gamla traditionsenliga metoder återföra Gunnebo till sin ursprungliga tid, 1700-talet. Att vi alla har möjlighet att följa deras arbete är få förunnat så gör det, inte minst om ni är intresserade av trädgård, konst och kultur, byggnadsvård och naturvård.

30092016-_mg_0171

Jag gick min trädgårdsmästarutbildning vid Gunnebo slott. Under utbildningen fick min klass bland annat, utifrån de gamla originalritningarna, hjälpa till med en del restaureringsarbeten av stilträdgården. Genom att räkna om de mått som på ritningen stod i längdenheten aln fick vi ändra gräsytors storlekar. Längst ned i norra stilträdgården fanns ett stort buskage av lind, Tilia cordata, som en gång hade planterats felaktigt och vuxit för stort. Lindarna fick vi beskära och i våras byggdes det ett treillage som Gunnebo slotts arkitekt Carl Wilhelm Carlberg en gång ritade. Så fint att se hur det man en gång hjälpte till med fått fortsätta utvecklas. Vill ni veta mer om vad ett treillage är, kika här.

På en av bilderna i galleriet nedan ser ni det orangeri som håller på att byggas upp på Gunnebo efter de gamla originalritningarna. Jag minns hur vi besökte timmermännen och såg de arbeta med en enorm yrkesskicklighet när jag studerade på Gunnebo. Idag har orangeribygget kommit långt och om något år ska det stå färdigt. Ännu ett spännande projekt att följa!

30092016-_mg_0158

Standard

Åter till Göteborg

img_1266

Ibland kommer man till stunder i sitt liv då något plötsligt får en att stanna upp och tänka på sin tillvaro i livet och vad man värderar i sitt liv. En sådan stund var för mig vid årsskiftet och vårvintern detta året då jag var nära att ta slut på all den ork jag hade. Tack och lov gjorde rädslan som infann sig inom mig när jag inte längre kände igen mig själv, att jag bröt i tid. Jag blev rädd för mig själv när inspirationen och kreativitet försvann, när jag blev arg och irriterad på småsaker och personer i min omgivning som jag aldrig annars skulle ha blivit, när orken endast räckte till de basala sakerna i vardagen en dag i taget, när huvudet inte längre orkade med dagens intryck och tankar, när tårarna rann oavbrutet. Jag sade upp mig från mitt dåvarande arbete, ägnade mig mer åt de saker som gav mig glädje i livet så som familjen, yogan, målandet och musicerandet och tillät mig ta en dag i taget utan höga krav på mig själv.

Mitt liv vände och blev bra. Lusten till saker och ting i ens liv kom tillbaka. Glädjen och skrattet. Men under detta år hände fler saker som fick mig att åter igen stanna upp och tänka på vad som ger mig värme i mitt liv, så nu i november har jag bestämt mig för att lämna Stockholm bakom mig och flytta tillbaka till västkusten och Göteborg. Jag kommer att sakna mina kolleger och arbetsdagar i Stockholm, ni är fantastiska Anna, Hanna och alla ni andra som hoppat in när det behövts förstärkning. Jag kommer att sakna mina dansvänner på Balettakademien. Jag kommer att sakna mitt lilla Pettson-hus, som min vän Emma kallar det. Men när man känner så starkt att man inte kommer till ro på en plats och känner en längtan till en annan, när arbetet är det bästa som händer en om dagarna, när en ensamhet infinner sig om kvällar och helger, när en längtan efter sina nära och kära ständigt finns där – då är det en röst inom mig som ber mig att ta ett steg vidare i livet. Den 12 november flyttas alla mina ting till min nya stuga utanför Kungälv och sista helgen i november lämnar jag hufvudstaden bakom mig. När jag berättade för några av mina vänner i Göteborg med omnejd att jag skulle flytta tillbaka möttes jag av sådan värme och glädje. Det gör mig rörd. Så fina människor ni är. Ovan är en bild på den stuga jag ska flytta till. Precis vid vattnet och jag drömmer mig bort till dagen då jag ska få vakna till havets brus. Vinterbilderna är tagna precis utanför stugan i februari i år.

19022016-_mg_7800 19022016-_mg_7795 19022016-_mg_7716 19022016-_mg_7687

Standard

Köksträdgård på tråd

17102016-_mg_9181

Jag måste få visa er. För någon vecka sedan när jag och min kollega var på möte vid Gamla Orangeriet i Bergianska trädgården stannade jag till vid Bergianska trädgårdens odlingar utanför orangeriet. Vid en av gångarna mellan odlingsbäddarna där de hade grönsaker hade de hängt upp diverse frukter, lökar och grönsaker från odlingarna som en portal. Så fint! Lekfullt och sådär mysigt barnsligt. Färgerna, formerna, att man stannade upp för att titta, lukta, gissa sorter – det tycker jag om.

17102016-_mg_9184 17102016-_mg_9186 17102016-_mg_9185

Standard

Höst eller vinter?

01112016-_mg_9763

Denna vecka är jag åter igen på utbildning i Norge. Innan vi ens hunnit avsluta skoldagarna har det hunnit bli mörkt. Sommartid har blivit till vintertid. Jag känner hur min kropp inte riktigt hänger med. Tröttheten smyger sig på allt mer och jag får acceptera att jag behöver sova fler timmar. Idag när jag gick ut en stund på lunchrasten fångade naturen runt omkring mig min uppmärksamhet. Den är då för fantastisk! En halvtaskig mobilbild fick fånga stunden, med tanke på mitt tidigare inlägg. Längst ned vid Mjøsa, vid skolan och några meter ovanför regnade det och var en vacker höstfägring. Ovanför det hade snön börjat lägga sitt vita täcke över skogen och bergen. Är det höst eller vinter? Det är så vackert att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En gåva från naturen.