Archive

Fågelkollektiv

23062016-_MG_9205

En dag vill jag snickra massvis av fågelholkar i alla dess färger, former och storlekar – gärna tillsammans med barn – och hänga upp i ett vackert träd. Ett fågelkollektiv. Undra om fåglarna skulle trivas tillsammans. Det kanske blir grannsämja. Jag gör en teckning i mitt tankeblock.

23062016-_MG_918223062016-_MG_9187 23062016-_MG_9186

Archive

Märkliga sammanträffanden

10012015-10012015-Skanningsbild 2Jag måste berätta! Idag när jag satt på saltsjöbanan steg en tant på tåget som såg precis ut som en av mina illustrationer. Ja hon viftade inte bort flugor och hon hade en sådan där stor mysig stickad kofta som många tanter har, men annars var det snarlikt. Inte trodde jag att mina illustrerade karaktärer fanns på riktigt. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte bad om tantens adress så att jag kunde skicka illustrationen till henne.

Tanten i min illustration är det egentligen min mormor som är inspirationen. Så länge jag vet har hon alltid viftat bort flugorna och kallat dem för Egon. Fina mormor! Illustrationen är gjord i akvarell och tusch, monterad på ett fotografi jag har tagit på min tidigare soffa.

Archive

Semmeldagen

10022016-_MG_7165

Åt ni någon semla igår? Hemma hos mina föräldrar har det ätits semlor sedan januari. När julen är över börjar min kära far fråga efter när vi ska ha semlor. När min familj äter semla äter jag en slät bulle och dricker ett glas mjölk istället. Semlor har jag inte lärt mig tycka om ännu, men jag kanske lär mig det med en dag.10022016-_MG_7169

Archive

Överraskning i brevlådan

05122015-_MG_0008

I veckan när jag kom hem trött från en arbetsdag fann jag en lapp i brevlådan att jag hade ett paket att hämta ut. Det stod inte från vem paketet var och jag hade inget minne av att jag beställt något. Resten av veckan har jag gått och funderat på vem paketet var från. Idag cyklade jag ned till paketombudet för att hämta ut paketet. Maria Österåker stod det på paketet; då förstod jag vad det var.

För ungefär ett år sedan ringde Norstedts förlag mig och undrade om jag kunde provrita till en bok om självhushållning. Jag fick inte jobbet men idag höll jag den färdiga boken i min hand. Så fin din bok blev Maria! Och den illustratörs illustrationer du valde passar bokens känsla bra. 
05122015-_MG_004605122015-_MG_0058

Fina ord hade Maria skrivit i boken. Verkligen tack! På fredag går jag på semester och då ska denna bok läsas. Jag längtar så. Ett litet tips till er, kika in på Marias blogg ”lev mer på mindre”.

05122015-_MG_0036

När jag skulle provrita till boken var uppdraget att illustrera en tydlig bild över hur man kan göra sin egen mustpress. En verklig utmaning att först förstå konstruktionen och sedan göra en tydlig och beskrivande illustration, men så galet roligt. Sådana utmaningar tycker jag om. På bilden ovan är den mustpressillustration Maria valde, illustrerad av Lovisa Lesse.

10012015-Skanningsbild-7

Här är en av mina provillustrationer jag gjorde och skickade med utöver de illustrationer som skulle skickas in. En illustration till textraderna

”En del av det äppelkrosset som lämnats kvar efter att saften pressats ut ur det kan du slänga till hönsen eller grisarna, resten lägger du på komposten.”

Lyckliga höns och grisar (och alla maskar och mikroorganismer i komposten) tänkte jag!

Archive

En sida ur min dagbok

03082015-_MG_8429

Sedan fem år tillbaka har jag skrivit dagbok näst intill varje dag. När man har flyttat mellan olika utbildningar och orter och gått igenom roliga som kämpiga saker i livet har man inte alltid den där personen man kan prata om mycket med vid sin sida. Pianospelande, målande och skrivande har därför alltid varit en av mina mest trogna följeslagare genom livet. Känslor och tankar uttrycker jag i toner, bilder och ord. Ibland passar inte ord, då passar bilder. Periodvis har jag istället för vanliga dagböcker haft ett teckningsblock som dagbok och ritat en känsla eller en bild som beskrivit dagen. Varken dagböckerna eller teckningarna har jag visat för någon. Sällan spelar jag piano för någon. Det är inte av blyghet, det är för att jag gör det för mig själv, för att möta mina känslor och tankar. Jag känner en fin person, Albin heter han, en person jag lärt känna här i Stockholm. Min första vän i Stockholm. Han fick i helgen bli ett minne kärt i min teckningsdagbok, ett minne från när han och jag var ute och fiskade. Jag berättade för honom om min teckningsdagbok och om att jag hade målat av honom på en av sidorna. Han frågade om han fick se. Det var en teckning med honom, det ville jag inte neka honom. Eftersom jag snart ska lämna teckningen till honom då han ville rama in den och hänga den på väggen, passade jag på att fotografera av den. Den har lämnat min dagbok men det bakom bilden är fortfarande ett fint minne inom mig. Därför tänkte jag att jag kunde visa den även för er. En sida ur min dagbok.

03082015-_MG_8432 03082015-_MG_8424 03082015-_MG_8415

Archive

Lite glädje och färg på väggen

På mina få väggytor där inte fönster eller bokhyllor täcker har jag hängt upp ett par gamla skolplanscher med botaniska motiv. En av de planscherna fick jag idag för mig att täcka för att få lite färg och glädje. En del av min Josef Frank-tapet, ett sjökort över Kosteröarna samt mina två målningar om livet i en kompost som jag målade till Gunnebo Slotts familjedag förra året får nu pryda väggen. Tapeten, sjökortet och målningarna fäste jag med några hårnålar och gem för att inte förstöra skolplanschen.

Archive

Djur i dur i tre steg

Ikväll har jag suttit på mitt golv och ritat några glada vänner. De är glada över att få äta upp resterna från ägarnas äppelmustning. När jag gör mina barnsliga illustrationer ritar jag det i tre steg. Först med en tuschpenna, sedan med akvarellpennor och sist med vatten. Akvarellpennor är ett himla bra alternativ till vanlig akvarellfärg när man ska måla mycket detaljer.