Juldagen

Höst i Moelv

Denna vecka har jag varit i Norge på utbildning igen. Här på skolan, mellan Moelv och Lillehammer, har hösten börjat lägga sitt färgstarka täcke över landskapet. Det är svårt att se framför sig att det kommer vara ett kalt och kanske till och med ett landskap i vinterskrud nästa gång jag kommer hit. Ikväll gick jag en promenad bland höstfägringen och såg på allt det vackra runt omkring mig. Kära höst, vad du är vacker.

Grövelsjön: över till Norge

Dagen före hemresan åkte vi över till norska sidan, Grövelsjön ligger i norra Dalarnas västra hörn och har nära både till Härjedalen och Norge. När vi kom över till norska sidan övergick landskapet ganska omgående från ett böljande fjällandskap till ett betydligt mer dramatiskt landskap med klippväggar som sträckte sig högt mot himmelen. Denna dag tog vi en kortare runda men som var mer kuperad än Storvätteshågna. Vi vandrade bland Båthusberget, Litlsjøberget och Storsjøberget med en underbar utsikt ut över Norges tredje största sjö, Femunden. Nedan är några bilder från denna dag.

Grövelsjön: Storvätteshågna

En av dagarna i Grövelsjön begav vi oss upp till Storvätteshågna, Dalarnas högsta berg, 1204 m.ö.h. Det var en fantastiskt vacker vandring upp till toppen på dryga 9 km (tur och retur ca 2 mil). Björkskog, höstfärger, kalfjäll, flera flockar med renar, vattendrag och ett böljande fjällandskap. Landskapet här är mycket snällare än t.ex. norra Lapplands, inte lika stenigt, kargt och ogästvänligt men båda landskapen har sin prägel och sin charm. Storvätteshågnas högsta topp ligger dolt bakom andra toppar. Strax innan man kom upp på toppen dök en sjö, lite oväntat upp. Det var Svantesontjärnen. Sjön ska tydligen vara döpt efter mannen på lantmäteriet som satte sitt eget namn på den tidigare namnlösa sjön. Väl uppe på toppen var utsikten magisk. Nedanför såg man Töfsingdalens nationalpark och i de andra riktningarna såg man över till Härjedalen och topparna i Femundsmarkas nationalpark på den norska sidan.

Längs med hela vandringen hade vi friskt vatten att dricka direkt från vattendragen. Det var ömsom sol ömsom moln men inget regn. På vägen tillbaka fick vi vada över ett par större vattendrag – jag kommer sent glömma hur vi gick två och två över, kved till när det isande vattnet fick våra fötter och ben att domna bort för en stund, när Torbjörn skulle kasta över sin sko och den hamnade i vattnet istället och hur vi alla vandrade vidare med ett gott skratt efter att ha tagit oss över till andra sidan. Det blev en fin dag med många minnen.

Grövelsjön: Björnliden

För första gången fick jag nu i september åka upp till svenska fjällen och fjällvandra i höstskrud. Äntligen! Som jag drömt om att få gå bland fjällvidderna bland höstens eldiga färgskala, friska klara luft och låga guldskimrande solsken. Jag har inbillat mig att det ska vara magiskt vackert och så var det också. Det var tillsammans med sju kollegor från mitt jobb på Miljöförvaltningen som jag åkte upp till Grövelsjön i norra Dalarna. Vi är många som arbetar på Miljöförvaltningen så jag kände få av de som skulle åka med. Det är så fint att lära känna nya människor, särskilt genom att man gör något tillsammans, något som alla har ett gemensamt intresse för. Under de dagar vi var iväg fick vi bo i Torbjörns stuga i Björnliden, en stuga hans föräldrar byggt. Storstugan och lillstugan ser ni på bilden ovan. Den var belägen en bit upp på fjället, inte långt ifrån kalfjället. Tack Torbjörn för att vi fick bo i er stuga och för att du tog initiativet att ordna denna lilla semester. Nedan är några bilder från omgivningen närmst stugan. Under veckan kommer det att komma bilder från vår tur upp på kalfjället samt en dag då vi åkte över till den norska sidan.