I lördags kväll tog Nicklas och jag en tur till kohagen mitt emot kyrkan. Flera veckor har jag sagt till Nicklas att ”i helgen vill jag hälsa på kossorna” men det har kommit annat emellan. Men i helgen behövde vi rensa tankarna och var gör man det bättre än i en hage med underbara nyfikna djur?!? Efter lite komys gick vi en promenad i bokskogen bortanför hagen och sedan åkte vi hem, nöjda och redo för kvällsfika. Det var allt en fin lördagskväll det.
I helgen tog Nicklas och jag en tur in till stan, till Göteborg. Det blir inte så ofta när man bor på landsbygden, lugnet där lockar mer än stadens puls. Men ibland är det trevligt, när man får välja, att vara besökare i staden för en stund. Det går inte att komma ifrån att där finns fantastiska ting så som caféer, museum, konsthallar, konserthus, stadskonst, parker och massvis med annat spännande, vackert och fulsnyggt att titta på. I helgen hade Nicklas och jag som mål att finna vars en stråhatt. Vi båda är ute så ofta vi kan, inte minst jag som har arbete utomhus till yrket. Solen är stark och ska inte underskattas. I stadsdelen Haga i Göteborg fann vi en sådan där gammal hederlig hattbutik. En man med gubbkeps stod bakom köpmansdisken och log åt oss när vi kom in i butiken. Det känns fint att kunna stödja dessa små butiker som ej ännu blivit till stora kedjor på de enorma köpcentren. Dessutom är varken Nicklas eller jag särskilt mycket för konsumtion. Köper vi något ska vi trivas med det, det ska helst vara rättvist tillverkat för både människor och miljö, det ska hålla länge och allra helst tåla att lagas för att sedan användas några år till. Dess ting kan kosta lite mer men då får det hellre bli två inköp per år än tio. Efter massvis med provande av hattar och tittande i spegeln gick vi ut ur butiken, nöjda och glada, med vars en hatt i en marinblå papperspåse. Vad tycks? Sedan åkte vi hem till lugnet på landsbygden igen.
På västkusten blåser det för jämnan och att ha en hatt med ett större brätte är svårt utan att vinden tar tag om den. Jag löser det med gamla hederliga hattnålar som jag funnit på Tradera.
30 maj 2019
Majgrönska. Så intensivt grön, nästa overklig. Så många nyanser – ekens brungröna till lönnens limegröna. Vita blommor från hästkastanj, rönn och oxel. Vid alekärret sjunger fåglarna sin vackraste sång. Maskrosorna i hagarna har bytts ut till smörblommor och korna har fått komma ut till sin hage, sol och gröna gräs. Hundkäx och lupiner blommar i vägkanterna. Denna tid på året vill jag bara stanna tiden och checka ut från jobbet.
Vårdagjämning. Nu är dag och natt ungefär lika lång. Hejdå vintern, vi ses igen till hösten. Välkommen tillbaka våren, ditt ljus och värme som väcker liv i djur, natur och människa är väldans efterlängtat. Igår var både Nicklas och jag så glada och fyllda med energi hela dagen. Vi båda flyttade ut arbetsdagen och lunchen i solen och om kvällen hade vi svårt att somna. Tänk vad ljus och solsken kan påverka oss. Våren – det är en magisk tid. På kvällen satt vi en stund på bryggan. Denna kväll var nästan för romantisk och vacker – havet låg spegelblankt, solnedgång, ett svanpar simmade mot solen, en säl simmade förbi bara en liten bit bortanför bryggan där vi satt, koltrasten sjöng och vatten från berget porlade svagt i bakgrunden. Det var nyp-mig-i-armen-vackert. Ja hur skulle man kunna somna efter en sådan kväll?!? Ser ni sälen på sista bilden? Till vänster om kobben finns ett grund där några sälar brukar ligga stilla dagar som dessa om vintern och våren.
Denna helg är jag hemma själv då Nicklas är i Finland. Han har inte varit borta många dagar men jag börjar redan krypa på väggarna och känna mig lite ensam. Jag älskar att vara själv. Att få sitta på en sten i skogen, bara skogen och jag och lyssna till vindens sus, men jag vill kunna välja när jag ska vara själv en stund. Så för att få ut lite energi från kroppen tog jag ikväll kameran över axeln och promenerade längs med havet. Blåsigt busväder men en underbar värmande kvällssol. Jag satt en stund och såg ut över havet och drömde mig bort. Klättrade på stockar och stenar och i en och annan tall. Kramade ett träd och såg upp i dess krona. Nu känner jag mig lite lugnare i kroppen och ska nog kunna somna gott ikväll.
Ett par bilder från en kväll på Marstrand, ett stenkast från där jag bor. Jag måste nypa mig i armen så fint där är. Kära västkusten.
Igår gick en dröm i uppfyllelse – jag fick stå mitt ute bland ett hav av gula solrosor. Ett hav av gul lycka. En dag ska jag odla mig ett eget gult hav. Fotografier på mig: Nicklas Bergström
Så vackert. Jag får aldrig nog utav dessa vackra stilla sommarkvällar utanför min stuga.
Flera kvällar denna vår och försommar har det blivit en del fiske, framför allt med mina nära och kära. Främst makrill har vi fått upp men även horngädda. Får man inte upp någon fisk alls lägger man sig istället på mage på bryggan och fiskar krabbor, då blir man genast på bättre humör och känner sig mer väl till mods. Krabbor får man alltid upp, de är roliga att studera när de upptäcker betet, slåss mot andra krabbor om det och sedan ser förvirrade ut när de dras upp ovanför vattenytan. Samma krabba kan åka upp och ned ur vattnet flera gånger, det är som om de aldrig lär sig utan endast ser MAT. Krabborna äter vi dock inte, de får tillbaka ned i havet till sina vänner. Det är en ynnest att kunna skörda sina egna grönsaker och fånga fisk precis utanför husknuten. Att få tillaga och dela en god måltid tillsammans med sina vänner.
