Archive

Grövelsjön: Björnliden

16092017-261C2052

För första gången fick jag nu i september åka upp till svenska fjällen och fjällvandra i höstskrud. Äntligen! Som jag drömt om att få gå bland fjällvidderna bland höstens eldiga färgskala, friska klara luft och låga guldskimrande solsken. Jag har inbillat mig att det ska vara magiskt vackert och så var det också. Det var tillsammans med sju kollegor från mitt jobb på Miljöförvaltningen som jag åkte upp till Grövelsjön i norra Dalarna. Vi är många som arbetar på Miljöförvaltningen så jag kände få av de som skulle åka med. Det är så fint att lära känna nya människor, särskilt genom att man gör något tillsammans, något som alla har ett gemensamt intresse för. Under de dagar vi var iväg fick vi bo i Torbjörns stuga i Björnliden, en stuga hans föräldrar byggt. Storstugan och lillstugan ser ni på bilden ovan. Den var belägen en bit upp på fjället, inte långt ifrån kalfjället. Tack Torbjörn för att vi fick bo i er stuga och för att du tog initiativet att ordna denna lilla semester. Nedan är några bilder från omgivningen närmst stugan. Under veckan kommer det att komma bilder från vår tur upp på kalfjället samt en dag då vi åkte över till den norska sidan.

16092017-261C2221

Archive

Tarfaladalen

15082017-261C0901

En magiskt vacker dagsetapp att gå när man är kring Kebnekaise är att följa dalgången in till Tarfala. Under sommaren går man från skir björkskog, till fjällängar och forsar, till stenig högfällsdal med snö, glaciärer och smältvatten, egentligen ett till synes ganska kargt och ogästvänligt landskap. Dalen ligger öster om bergsryggen Kebnekaise ingår i och ned i dalen mynnar fyra glaciärer. I Tarfala ligger Tarfala forskningsstation vilken tillhör Stockholms universitet. Där bedriver man fältstudier inom glaciologi – vilket underbart ord! Följande skriver man på Stockholms universitets hemsida om Tarfala forskningsstation:

Utbredningen av svenska glaciärer dokumenterades för första gången systematiskt åren just före 1910. De första mätningarna gjordes under vintern 1946 och sedan dess har man varje år mätt både hur mycket snö som ackumulerar på Storglaciären under vintern och hur mycket snö och is som smälter bort under sommaren (ablationen). Denna mätserie är världens längsta i sitt slag och utgör ett betydelsefullt underlag för internationella vetenskapliga glaciologiska och klimatologiska studier. Inom ramen för forsknings- och monitoringprogrammet i Tarfala mäts idag massbalans på fem glaciärer. På 20 glaciärer övervakas också frontpositionerna. Även övervakning av hydrologi, fjällmeteorologi och permafrost görs.

15082017-261C0913

Om man har tur kan man knacka på hos forskningsstationen och få höra om deras arbete. Ungefär en kilometer bortanför forskningsstationen vidare in i dalen har Svensk Turistförening (STF) fjällstuga där man kan få tak över huvudet och sova i enkla sängar.  Där stannade vi en stund och pratade med stugvärdarna samt lagade mat innan vi vände tillbaka till vårt basläger. På vägen ned såg jag fascinerat på de små men ack så vackra växterna som på något underligt vis klarade att växa mellan stenarna i detta kärva klimat – vackra blomster mitt bland ett för övrigt endast stenigt landskap. Nästa gång jag fjällvandrar är en fjällflora och lupp ett måste i packningen!

Archive

Elsas bro

14082017-261C0804

En av de blåsiga dagarna höll vi oss nere i dalgången och vandrade ned till Elsas bro. Elsa hette min gammelmormor, Elsa Engström, ett namn jag tycker himla mycket om. Tänk att det finns en bro i detta vackra landskap med samma namn som henne. Elsas bro ligger bara en liten bit nedanför Kebnekaises fjällstation. Det är en hängbro ovanför forsande glaciärblått vatten som slingrar sig fram genom landskapet med små vattenfall längs med vägen. Vattnet till fjälls fascinerar mig. Det är så klart och kallt och det är en ynnest att kunna fylla sin kåsa direkt i fjällbäcken. Glaciärvattnet har en blågrön färg som nästan känns surrealistisk. Må vattnet och landskapet här uppe få fortsätta att vara såhär.

14082017-261C0690

Archive

Tillbaka till Sverige

30082017-261C1666Nu tackar jag vackra underbara Norge för denna vecka och återvänder hem till Sverige. Det dröjer bara någon vecka tills jag är åter i grannlandet och då för att ägna en hel vecka åt restaurering av gamla stenmurar. Jag känner mig så otroligt förväntansfull och nyfiken inför dessa dagar och tacksam över att jag får lov att lära mig detta hantverk.

30082017-261C1652

Archive

Till fjälls

15082017-_1030923

För snart två veckor sedan kom jag hem från några underbara veckor i lapplandsfjällen. Det är något visst med norr – tystnaden, fjällvidderna, ensamheten, en frihet. Det är en av de få platser jag kan andas ut ordentligt, finna inre frid och känna ett lugn inom mig. Första dagarna är det mycket som kommer ifatt mig, tankar och känslor som man ibland trycker undan i vardagen, men efter det sprids en känsla av tillfredställelse och sinnesnärvaro inom mig. När man är till fjälls är man frånkopplad all teknik. Man vandrar och får frisk luft, blir blöt av regn, biten av kyla eller vind, fräknig av sol. Kroppen blir fysiskt trött. Huvudet behöver endast tänka på basala ting så som var man ska slå upp tältet, var man finner skydd från regnet, att man ska hinna slå läger innan mörkret faller, matlagning. Det största dagliga bekymret man har är myggen som äter upp en eller blåsten om natten utanför tältet som ger känslan av att man sover i ett plåtskjul.

18082017-261C1101

Då detta var den semestervecka vi skulle få i sommar bestämde vi oss för att ta en tur till fjälls som tillät vandring i lugnt tempo och i den mån vi kände för – ville vi ta en dag då vi endast sov middag på en fjälläng, läste böcker och badade fötterna i en fjällbäck, skulle det kännas tillåtet. Inget måste att ta sig från punkt A till B inom en viss tid. Vi tog tåget till Boden, Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta och vandring till Kebnekaise-området. Vi slog ett basläger en bit från fjällstationen och gick sedan dagsetapper resten av veckan.

18082017-261C1067

När man rör mycket på sig behöver man även mycket mat. Det blev havregrynsgröt till frukost och sedan lagad mat två gånger om dagen. Där emellan hade vi varm choklad, soppor och knäckebröd. I fickan hade vi russin och salta jordnötter. Några kvällar gjorde vi chokladmousse eller bakade bröd på stormköket. Pulvermos, pulvermjölk, pålägg på tub – ja den mest plats- och viktsmarta maten ur packningssynpunkt är sisådär men när man är till fjälls ställer man inte så stora krav. Men i år valde vi att prova att torka vår egen mat. Det blev köttfärssås och rotfruktsgryta. Varje morgon lade vi maten i blöt och när det väl var dags för lunch eller middag tog det inte lång tid att tillaga en god måltid. Ingredienser till bröd är ett bra tips när man ska fjällvandra – det väger föga och är guld värt när man tröttnat på knäckebröd med kaviar eller renost. Såhär års fanns det även gott om bär som kunde få morgonens gröt lite godare.

19082017-_1030964

Vi hade lite otur med vädret men tydligen hade hösten kommit markant tidigare i år än vad som är normalt. Vi klarade oss fint från regn men det blåste ordentligt, då menar jag ordentligt, flera av dagarna. På bergstopparna var det mulet och utsikten näst intill ingen alls. En dag skulle vi gå östra leden upp på Kebnekaise med guide. Den leden innehöll både klättring och glaciärvandring – vi var spända av förväntan. Tyvärr fick vi, väl framme vid glaciären, vända då bergen inte tyckte att vi skulle gå längre. Något besvikna åkte vi på rumpan ned för snötäckena i en hiskelig fart med jubel och förtjusning, men det är en anledning att prova det igen en annan gång. Andra dagsetapper blev bland annat Tarfaladalen och silverfallet med Elsas bro och jättegrytorna längs med vägen.

18082017-261C1075

Vi klarades oss fint utan skoskav. Att ta av sig kängorna när man återvänt till sitt läger är en befrielse. Ovan är Nicklas strumpor före och efter sju dagars vandring. På nattåget påväg hem låg en svag os av fotsvett i korridoren utanför sovkupéerna. Så mycket skratt, så många fina minnen, så många underbara stunder jag bär med mig från denna resa. Nu är jag redo inför hösten. I vinter ses vi igen – fjällen och jag. Här kommer några bilder från resan, en del är mina och en del är Nicklas. Tack snälla för dessa dagar!

Archive

Rensa tankarna

29082017-261C1605

Vissa dagar säger mitt huvud tydligt till mig att nu orkar jag inte mer. För några år sedan struntade jag i det och körde vidare. Idag gör jag i största möjliga mån det inte. Idag var en sådan dag så jag tog en studiefri kväll och gick ned till Mjøsa för att bada fötterna istället.

29082017-261C1606

Archive

Komys

12052017-261C9947

I helgen var jag hemma i Skåne hos mina föräldrar för ett möte vid Hovdala slott där jag ska göra mitt examensarbete ett år framöver. Våren hade kommit än längre i kära Skåne. Bokskogarna var fullt utslagna, korna var på grönbete, häggen blommade, lantbrukarna förberedde inför sådd, rapsfälten var gula. Denna ljusa skira grönska gör mig så glad. Jag kan inte låta bli att springa ut barfota och röra vid den. Fredag kväll satte jag mig en stund hos korna. De är så nyfikna. Fina underbara kovänner! Komys.

12052017-261C9952 12052017-261C9911 12052017-261C9929 12052017-261C9914 12052017-261C9949 12052017-261C9915 12052017-261C9917

 

Archive

En flyttbar trädgård

06052017-261C0017

När jag bodde i Saltsjöbaden fick jag för första gången en egen trädgård. Efter att ha varit student i alla år hade jag inget sparat kapital så material till min trädgård tog jag mestadels från trädgården hemma hos mina föräldrar – granstörar som blev till klätterstöd, perenner och kryddväxter, grönsaksfrön, gamla fönster från farmors gård, ja till och med kogödsel från mina föräldrars grannes gård fick följa med flyttlasset. Under åren i Saltsjöbaden köpte jag mig sedan några pallkragar, jord till dessa och ett trädgårdsmöblemang. Det fanns en hästgård i närheten; dit for jag fram och tillbaka för att hämta mer gödsel till mitt odlande. Jag fick ihop till en mysig liten trädgård och fortsatte att drömma om hur min trädgård en dag skulle se ut, den dagen då jag hade lite bättre ekonomi och framför allt ägde ett eget hus.

Jag har alltid hyrt hus och gör så även nu, detta för att jag bor själv, studerar och har i dagsläget inte råd till att köpa något eget. För och nackdelar men det ger en viss frihet – känner jag för att flytta någon annan stans gör jag det enkelt. Detta har också gjort att jag försökt skapa en ”mobil” trädgård. Flyttar jag ska jag enkelt kunna återställa efter mig (om mina hyresvärdar inte vill ha kvar trädgården förstås). Jag ska även på ett enkelt sätt kunna flytta med mig merparten av trädgården så som odlingslådorna, växterna, klätterstöden och trädgårdsmöblerna. Detta gjorde jag när jag flyttade från Saltsjöbaden till Hålta (mot Marstrand till, Kungälv); då fick hela trädgården följa med mig.

I påskas började min mor och jag att sätta upp min trädgård igen. Nytt hus och nya förutsättningar och då även nytt utseende på trädgården, men fortfarande med samma material. På bilden ovan ser ni östra gaveln av huset. Huset och häcken av Syringa vulgaris (bondsyren) bildar ett hörn i lä. Där fick odlingslådorna stå och nu odlar jag grönsaker i dem för fullt, inget storskaligt precis men i alla fall lite. Det är något visst med att få gå ut och skörda det man själv odlat. Min hyresvärd byggde ett trädäck till mig. Jag lade markduk utanför, placerade ut odlingslådorna och sedan hjälpte min hyresvärd mig med att fylla lådorna med jord och gångarna mellan lådorna med sten, sten som han hade över från sin uppfart. Jag måste ha fått världens bästa hyresvärd. Tack Robert för all hjälp!!!

06052017-261C0091

Vid södra sidan av huset fick en låda med kryddor stå, nära till hands vid ingången till köket. På denna sida kom även mina granstörar upp som fungerar finfint som klätterstöd. Vid den ena klättrar Humulus lupulus (humle) och Clematis vitalba ’Paul Farges’ (tidigare ’Summer Snow’). Vid de två andra klättrar Rosa Helenae Hybrida (honungsros) tillsammans med en annan ljust rosa klätterros med något större blommor i klasar som jag inte vet namnet på.

06052017-261C9983

Nedanför stören med humle och klematis har jag planterat Alchemilla mollis (jättedaggkåpa). Den brukar frodas lite för bra och sprida sig så att man blir tokig, åtminstone i denna del av landet, men jag får vara ihärdig med att begränsa den.

Nedanför störarna med rosor har jag planterat Lavandula angustifolia (lavendel), Echinops bannaticus (blå bolltistel), Hemerocallis ’Apricot Jade’ (daglilja i aprikos) och Anemone hupehensis (höstanemon).

06052017-261C0056

I rabatten vid odlingslådorna har jag planterat Delphinium (riddarsporre, mörkblå sort), Astrantia major (stjärnflocka, limefärgad), Alchemilla mollis (jättedaggkåpa) och Paeonia lactiflora ’White Wings’ och ’Lady Alexander Duff’ (luktpion i vitt samt ljust rosa). Vad tätt hon har planterat! tänker säkert flera av er. När man är ute i sin trädgård dagligen kan man unna sig det. Man kommer ganska snart få dela samtliga plantor men man en vacker rabatt fort och mindre ogräs hinner komma upp. En fråga till er – flera av mina perenner har fått bruna kanter på bladen trots lagom dos bevattning, kan salt göra detta? Att ha trädgård precis vid havet är en ny erfarenhet för mig – så spännande!

Archive

Sköna maj

06052017-261C0190

Efter en kall vår har äntligen värmen kommit till västkusten. Plötsligt blev allt grönt på en och samma gång och ett flor av olika blommande träd, buskar och örter lade sig över landskapet. Maj månad är så vacker. Grönskan är skir och skiftar för varje dag. Gult, gulgrönt, lime, mustig grön, mörkgrön, kopparrött, vitblommande, rosa. Fredag kväll och igår kväll var havet helt stilla vid min stuga. Som en spegel där kvällssolen spred sitt varma sken. Jag kan inte minnas att det varit så stilla sedan jag flyttade hit. Så vackert. Jag insuper varje liten stund, lagrar det i mitt sinne och hjärta. Detta lever jag på under vinterns mörka dagar.

06052017-261C012806052017-261C013906052017-261C012306052017-261C016706052017-261C0166-2

Archive

En stilla kväll

27032017-_MG_4165

Ikväll är det en stillhet som lagt sig över landskapet utanför min dörr. Spegelblankt vatten, låg sol, ett lugn. Men tyst är det inte – som fåglarna har börjat kvittra så underbart. På bilden ovan ser ni min stuga; den röda med rött tak. Det är en ynnest att få bo såhär.