Archive

Mitt examensarbete, del 1

17022018-261C5149

Många av er frågar mig vad det egentligen är jag studerar i Norge och vad mitt examensarbete handlar om. På första frågan brukar jag svara ungefär ”lite som byggnadsvård fast inom trädgård, dvs hur man vårdar det gröna kulturarvet i form av gamla trädgårdar och parker på bästa sätt”. Detta säger kanske inte alla så mycket så därför tänkte jag göra några inlägg om detta med mitt examensarbete om exempel. Mitt examensarbete handlar om trädgården vid Hovdala slott som ni ser på bilden ovan. Hovdala ligger utanför Hässleholm i Skåne och byggdes år 1511. När man ska sköta en sådan gammal trädgård eller funderar på att återskapa trädgården så som den sett ut en gång i tiden (för de flesta av dessa gamla trädgårdar är idag endast gräsmatta med några väldigt gamla träd på) krävs det lite mer av förvaltaren och ägaren. Det är just denna kunskap jag inhämtar i Norge – vad ska vi göra med dessa gamla miljöer och växter egentligen?

17022018-261C5167

Gamla byggnader har vi varit hyfsat duktiga på att ta hand om men när det gäller miljön utanför byggnaderna är det värre. De flesta gamla byggnader har en gång haft en välskött trädgård eller park men då dessa ytor är uppbyggda av ett levande material förfaller de och växer igen fort när man slutar sköta dem. Resterna av den gamla trädgården vid Hovdala slott har blivit väl förvaltad utifrån en framtagen vårdplan men nu ville jag kika på hur trädgården förändrats från 1511 till idag, om det skulle gå att restaurera trädgården och i sådant fall hur. Det är mycket att tänka på om man vill restaurera en trädgård men vi börjar från början…

17022018-261C516417022018-261C5258

Det första jag gjorde och som jag tillbringat tid till hela sommaren och hösten var att inventera trädgården. Med papper, penna och måttband i handen gav jag mig ut i fält för att se vilka historiska spår jag kunde finna. Broar, murar, fruktträd, planteringar, grusgångar, gamla träd, hamlade träd, träd märkligt beskurna eller planterade i konstiga formationer, gropar och strukturer i terrängen osv. Jag inventerade även vilka växter jag fann i trädgården – därav är det bra att låta inventeringen ta en hel växtsäsong. Allt jag fann ritade jag sedan in på en karta över trädgården.

17022018-261C517917022018-261C5099

Parallellt med fältinventeringen letade jag material om hur trädgården en gång sett ut. Jag  kikade bland materialet de arbetande vid slottet hade, besökte hembygdsmuseet och riksarkivet, mailade kungliga biblioteket, danska kungliga biblioteket, regionmuseet, flygfotografer med många fler, sökte i digitala bildarkiv osv… ja jag letade över allt där jag kunde tänka mig att material om Hovdalas trädgård kunde finnas. Jag letade efter inventarieförteckningar, kartor, fotografier, växtlistor, dagboksanteckningar osv. Efter ett tag satt jag med en hel del material. Före 1700-talet har jag endast några dagboksanteckningar om trädgården men 1734 gjordes en inventeringskarta över godset och i slutet av 1700-talet även en plan över en barockträdgård. Barockträdgården blev dock aldrig anlagd vilket var tur, idag har vi då istället en stomme från en renässansträdgård. Från 1800-talet fanns det både enklare kartor där trädgården syntes, växtbeställningar, målningar, teckningar och gravyrer. Från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal fanns det en del fotografier, där bland även flygfotografier över trädgården.

17022018-261C5181

Med hjälp av detta material, kunskap om hur stilhistorien generellt ändrats i Europa genom århundraden, händelser i ägarnas liv och samhället i stort kan vi ta reda på en hel del om hur trädgården vid Hovdala förmodligen sett ut och förändrats från 1511. Här är några bilder på hur trädgården och slottet ser ut idag och till sist några exempel på hur man kan para ihop dagens trädgård med ett gammalt fotografi. Det är som ett detektivarbete där man inte alltid lyckas få fram svaret.

17022018-261C506520122017-1918 (v göinge hembygdsföbund, Herman Piil)

Svartvitt fotografi av Herman Piil, 1918. Längst bak i bilden syns slottet med sin veranda. Framför slottet syns runda rabatter planterade med annueller, slingrande gångar och formklippta buskar.

17022018-261C510801042017-sommaren 1918

Fotografi ur boken Hovdala slott av Ewa Kewenter och Ralf Turander. Fotografiet är taget sommaren 1918. Bortanför slottets veranda ser vi parkens slingrande gångar, klippta häckar, planteringar och grupper av buskar. Grusgången från verandan till trädgården är kantad av rabatter med annueller och stora vita snäckskal.

17022018-261C508107102008-Ehrenborgs bilder (375)

Dagens fotografi är tagen ur en lite annan vinkel än det svartvita fotografiet. Över diket har vackra broar funnits. Fotot är från ca 1920.

17022018-261C521119022018-VGH Orangeriet som det såg ut då vi flyttade ner till Hovdala 191719022018-VGH Orangeriet som Pappa lät restaurera 1917 - 1918. Utanför orangeriet sitter Casimir, Gösta, Eva och Elsa

Orangeriet idag. Svartvita fotografier är från Västra Göinge hembygdsförening. På bilderna ser vi hur orangeriet en tid fick förfalla fullständigt och hur ägarna sedan lät restaurera det åren 1917-1918.

Archive

Dags att gå vidare igen

22012018-261C4728

Igår arbetade jag min sista dag på miljöförvaltningen som vikarierande projektledare för uppdraget Pedagogiska odlingsträdgårdar. Vilket otroligt lärorikt och roligt år det har varit och så många trevliga, kunniga och professionella kollegor jag har fått arbeta tillsammans med. Det var inget lätt beslut att tacka nej till en fortsatt projektanställning men nu ser jag fram emot det våren har att bjuda på. Nya äventyr och nya utmaningar, en examen och så ska jag skaffa bil (!!!). Ja massvis av saker kommer att hända i vår och jag kommer att berätta mer här efterhand.

Archive

Julkort

Julfest med Timotej 2017Av olika anledningar har jag valt att avsluta min tjänst med skolträdgårdar vid miljöförvaltningen i Göteborg den sista januari. I februari ska jag avsluta mitt examensarbete och knyta ihop säcken med studierna i Norge för att sedan ta examen i april. Men i mars ser jag fram emot att bland annat börja arbeta tillsammans med Timotej Trädgård. Mer om det ska jag berätta för er längre fram i vårvinter, men jag vill himla gärna visa er detta underbara julkort jag fick från Timotej i veckan. Med i målningen är de fem som arbetar i företaget idag, fem med Biancas svarta fyrbenta vän till höger i målningen. Målningen har Liv Oom i teamet gjort (Facebook: Loomin, Instagram: @livoomphotography). Så fin målning Liv, jag fylls av lycka inombords. Och tack Timotej, jag ser verkligen fram emot att få arbeta tillsammans med er nästa år.

Archive

Grodda ärtskott

08092017-261C1774

I augusti varje år är det kulturkalas i Göteborg. Under Göteborgs kulturkalas fem dagar fylls staden med kultur för alla åldrar och smaker, allt helt gratis. Det är opera, konst, musik, karneval, gatuteater, slöjd, teater, litteratur och film. Mitt arbete med pedagogiska odlingsträdgårdar var i år med på ett litet hörn genom att barn – stora som små – fick komma och grodda ärtskott med oss i mjölkkartonger eller egenvikta krukor av tidningspapper. Antalet besökande på kulturkalaset är många så jag målade en självinstruerande illustration över hur man groddar ärtskott. Denna kunde de äldre barnen följa på egen hand emedan vi kunde hjälpa de yngre. Vi hade några dagar tidigare sått ärtor så att barnen under kulturkalaset kunde se hur ärtorna såg ut i olika växtstadier, ovan och under jord. De fick även smaka på de förgroddade plantorna.

08092017-261C1772 08092017-261C1777

Archive

Ärliga grönsaker och rotfrukter

21072017-261C1430På bilden ovan är två gurkor – en slanggurka från min köksträdgård och en citrongurka från mina föräldrars växthus. Ibland tänker jag på hur fel jag tycker att det är att de gurkor vi köper i matbutiken ska vara så raka som möjligt samt ha minsta möjliga kärnhus. Zucchinin ska alla vara av en viss längd. Potatisen, med undantag nypotatisen, ska vara fri från jord. Morötterna får inte vara allt för krokiga och definitivt inte ha två ”ben”. Krav från EU men också kvalitetskrav från odlingsbranschen och grönsaksodlarna själva. Jag har all respekt för detta – inplastade gurkor håller längre vilket minskar matsvinnet och inplastningsutrustningen kan inte hantera krokiga gurkor. Raka gurkor är även lättare att transportera. Men är det verkligen rätt väg att gå? Kan vi inte minska matsvinnet på annat vis och måste min soptunna bli full med plast varje gång jag handlat och packat upp maten ur förpackningarna? Måste en perfekt gurka vara 30–35 cm lång, väga 450 gram och vara mörkgrön, fast och rak? Jag ska dock poängtera att de grödor som inte uppfyller kraven inte kastas; de levereras istället till restauranger, säljs på torget, blir till barnmat eller inlagd mat mm. Sist jag var och handlade i matbutiken såg jag tomater i alla dess färger och former, det tyckte man var lite trevligt och dekorativt – jag önskar mer av denna mångfald. Visa de som inte har möjligheten eller intresset av att odla sina egna morötter att morötterna kan ha alla dess former, finns i flera kulörter och har en vacker ätbar blast. Jag slutar aldrig att förvånas över de samtal man då och då hör på bussen påväg hem från jobbet då någon funderar kring var på växten potatisarna växer eller uttrycker stor förundran över att det finns lila morötter och gul squash. Vi kan väl åtminstone visa den yngre generationen hur verklighetens grönsaker och rotfrukter ser ut – även dessa grödor har variation och skönhetsfel (karaktär och något unikt), precis som oss människor. Tomaterna på kvist är densamma som de i plastasken. Detta är bara mina tankar och funderingar.

Archive

Kultursorter och mjöl

12072017-261C1368

Mina föräldrars granne PerOla, han är en av mina idoler. Han tog över gården från sina morföräldrar tidigt i livet. Idag har han kor, ekologisk grönsaksodling och odlar gamla spannmålssorter vilka benämns kultursorter. Han maler eget mjöl, bakar surdegsbröd och mjölksyrar grönsaker. I helgen var jag hemma i Skåne och traskade över till PerOla. Vi kikade på grönsaksodlingarna på friland och i växthuset, han visade mig sin nya större mjölkvarn och bjöd sedan på hembakat bröd, egengjord flädersaft och havtornsmarmelad. Plötsligt tog han fram sin gamla mjölkvarn och sade att han hade funderat på om någon kunde få användning utav den nu när han hade en ny. Hans tankar föll på mig. Underbara PerOla! Jag blir så galet lycklig! Tack snälla rara du. Med mig hem på tåget i söndags kånkade jag stolt min mjölkvarn och sädeskorn som väntade på att få malas. Hur många 23-åringar känner ni som maler sitt egna mjöl av gamla kultursorter? Nu vet ni en. Lyckliga jag!

10072017-261C1342

PerOla, rätta mig gärna eller komplettera med din enorma kunskap, för nu ska jag försöka berätta lite kort om kultursorter, vilket är en rätt ny kunskap för mig. Det var PerOla och min mor som fick upp mina ögon för det och så spännande det är! Kultursorter är som sagt spannmålssorter som odlats från tusentals år tillbaka och fram till mitten av 1900-talet. Efter det har vi börjat med växtförädling där bland annat stråförkortningsmedel började användas. Man ville ha större ax och mindre stån. Kultursorterna är oftast markant mer högväxande än våra moderna sorters spannmål. Som jag har förstått det är detta för och nackdelar. Förr hade vi användning även för stråt till t.ex. i djurhållningen, i byggnader, som fyllning i madrasser och träskor, inom vävning och slöjd. Nackdelen var när det kom slagregn och säden lade sig ned. De moderna sorterna med stråförkortningsmedel kan man pressa hårdare utan att de sticker iväg i höjden och man får mer ax än strå. Forskning har dock visat att de moderna sorternas korta strå, i motsats till de äldre sorternas mycket långa strå, genererar fler sjukdomar i kornet då smittspridarna har kortare väg att vandra till kornen. Kultursorterna är motståndskraftiga mot sjukdomar, konkurrerar bra mot ogräs, behöver inte konstgödsel eller bekämpningsmedel, men uppvisar stor variation i avkastning.

Det har visat sig att kultursorterna har fina egenskaper som gått förlorade i den växtförädling som skett under senare delen av 1900-talet. Äldre sorter anpassar sig nämligen till de lokala odlingsförhållandena och grödan får unika lokala kvaliteter genom odlarens medvetna selektion av frön från skörd till utsäde över ett antal år. Nya kultursorter uppstår alltså ur de gamla. Man forskar en del på näringsinnehållet i kultursorterna kontra de moderna sorterna. Det verkar som om vi sönderförädlat våra moderna sorter och tappat många nyttiga ämnen men som är bevarade i våra kultursorter. Kultursorterna har viskat sig bland annat vara mycket innehållsrika på mineraler, spårämnen och smakämnen. Att baka bröd enbart på de gamla sorterna upplever jag dock lite svårare; det är precis som om de inte innehåller lika mycket gluten som håller samman degen och gör bröden sådär saftigt goda. Och det där med att det inte är bra att äta mjöl – jag tror att mycket av spannmålsallergierna idag beror på det ensidiga intaget av vitt vetemjöl. Jag tror att det handlar om vad för mjöl man använder och att man blandar många olika sorters mjöl. Jag tror på fullkorn, då använder man hela kornet (fröskal, frövita och grodd), inte separata delar, och ekologiskt odlat. Jag har hört att fröskalet, det grova yttre lagret på kärnan, innehåller 50-80% av kornets mineraler. Förstå hur dumt det är att inte äta det.

10072017-261C1305

Föreningen Allkorn är en ideell förening som genom odling arbetar för att bevara och utveckla en mångfald av lokalt anpassade stråsädessorter, främja förädling och försäljning av produkter från dessa sorter samt öka konsumenternas intresse för ekologiskt odlade kultursorter. Kika in där om ni vill veta mer.

Archive

Ett flor av rosor

30062017-261C1054-2

Underbara rostider. I skiftet juni juli blommar de som vackrast. Dessa bilder är tagna vid Trädgårdsföreningens rosarium i centrala Göteborg. Passa på att ta ett besök där om ni har vägarna förbi. Såhär års njuter jag av dessa taggiga skönheter som jag om våren svär över när de ska beskäras. Plötsligt är allt förlåtet och rosen och jag är vänner igen.

30062017-261C1051 30062017-261C1049-230062017-261C1041

Archive

Äng istället för gräsmatta

18062017-261C0638

En gräsmatta tror många är näst intill skötselfritt, men så är det inte. En gräsmatta ska under växtsäsong klippas varje vecka och vill man ha en fin gräsmatta även gödslas och kanske luftas och mossrivas. För några år sedan tröttnade min far och jag på den enformigt gröna gräsmattan och lät större delen av mina föräldrars trädgård bli äng. En gång per år slår vi ängarna med lie och ganska snart började det dyka upp nya arter som nu hade fått rätt förutsättningar för att trivas, bland annat nattvioler (en orkidé) som syns på bilden ovan och nedan. Idag upptäcker vi nya arter varje år, helt utan att vi behövt så in några frön. Man ser även att floran skiljer sig på de olika platserna i trädgården – ängen i skogsbrynet har en flora och ängen på soliga slänten en annan. Massvis med olika insekter surrar och flyger över ängarna. Heja biologisk mångfald – att värna om den är allt vår förbannade skyldighet. Vi lever tillsammans med naturen.

18062017-261C062318062017-261C0618

Äng brukar definieras som en slåttermark som inte gödslats, kultiverats eller såtts in med främmande arter. Det kan även vara marker som tidigare varit gödslade åkrar men sedan magrats ut, slagna vägrenar eller mer traditionella slåttermarker som lövängar och slagna kärr. Gemensamt för alla typer av ängar är att de slås. Historiskt har ängens uppgift varit att producera vinterfoder men avkastningen av hö- och lövfoder är mindre viktig idag. Numera sköts de kvarvarande ängarna i många fall mer för att bevara artrikedomen, för att hålla markerna öppna eller för att värna om bygdens historia och om äldre brukningsmetoder. Under de senaste åren har ny teknik inneburit nya möjligheter att återigen se ängen som en produktionsmark samtidigt som natur- och kulturmiljövärdena bevaras.

Ängar är mycket artrika – i en äng kan man hitta närmare 50 olika arter av kärlväxter inom en kvadratmeter. Ängen har även en stor biologisk mångfald med lavar, mossor, svampar, insekter, fåglar, faddermöss samt grod- och kräldjur. Mångfalden av arter i ängen är beroende av människans skötsel och man skulle därför kunna kalla ängen för ett biologiskt kulturarv. Hemligheten bakom artrikedomen ligger i den kontinuerliga hävden som ger en öppen, ljus och utmagrad mark.

18062017-261C062218062017-261C0625

På Jordbruksverkets hemsida kan man läsa:

”Efter den mycket kraftiga minskning av ängsareal som skedde under större delen av 1900-talet har en viss ljusning kunnat skönjas de senaste 20 åren. Från de omkring 2 000 hektar som fanns i början av 1990-talet har arealen idag ökat till närmare 9 000 hektar. En viktig orsak till trendbrottet är den miljöersättning som betalas ut för skötsel av ängar men också en ökad medvetenhet om hur unika våra ängar är. Genom ökningen av arealen äng håller ett av riksdagens tidigare miljömål, ”Ett rikt odlingslandskap”, på att uppfyllas. En internationell jämförelse visar att ängar är en relativt ovanlig företeelse i stora delar av dagens Europa. Förutom i Sverige syns ängskulturen idag huvudsakligen i södra delarna av Norge, i delar av Baltikum, i era av Syd- och Mellaneuropas bergstrakter samt i vissa områden av Östeuropa, framför allt i Rumänien.”

”Att skapa en ny äng, restaurera eller återuppta hävden i äldre ängar är en betydelsefull insats för floran och faunan. Inte bara äldre ängar utan också andra markslag kan restaureras och bli ängar. Med tiden kan man få många ängsarter att börja återkolonisera marken. Restaurering av marker som inte är alltför starkt igenväxta och som ligger nära ännu skötta ängar, ökar möjligheten till spridning för många av de slåttergynnade växt- och djurarterna. Av floran kan man bedöma om ett område kan restaureras med gott resultat eller inte. Konkurrensstarka och kvävegynnade arter som hundkäx, brännässla och älggräs får inte dominera om resultatet ska bli det önskade. Restaurering måste alltid följas av löpande traditionell skötsel.”

- jordbruksverket.se

18062017-261C0628

Archive

Alvøen

27042017-261C9639

Här kommer lite bilder från en av trädgårdarna vi besökte med min klass i Norge – Alvøen, en liten bit utanför Bergen. Det var en otroligt vacker plats och som gjorde sig om möjligt ännu bättre i gråmulet väder med snö på fjällen. Alvøen huvudbyggnad köptes på 1700-talet av familjen Fasmer. Familjen startade 1797 en papperfabrik som de drev tills den lades ned 1981. Fabriken står kvar där än idag men någon pappersproduktion är där tyvärr inte. Även de gamla arbetarbostäderna finns kvar, de ser ni först i galleriet nedan.

27042017-261C9628

Vilket fint gods! I galleriet nedan är några bilder inifrån huvudbyggnaden. Jag fastnade särskilt för alla charmiga porträtt och det något extrema viset att förvara sin servis. På de svartvita fotografierna kan ni se hur en del av trädgården en gång sett ut.

27042017-261C949027042017-261C9432

Till godset kom man genom en lång allé som följde vattnet. Byggnaderna omgavs av en trädgård där tiden hade fått stå still. Det var något väldigt vackert över trädgården och den engelska landskapsparken som hade fått åldrats med charm och varsam hand från de duktiga trädgårdsmästarna. Ett täcke med mossa hade lagt sig över gömda trappor, fruktträden fick lov att vara gamla och krokiga, små stigar slingrade sig fram genom täta buskage och träd. Man hade kunnat välja att restaurera trädgården till så som den en gång varit, men i detta fall tycker jag nog att det hade varit synd. Alla gamla trädgårdar behöver inte återskapas till en trädgård i barock eller renässansstil, en del kan bara få förvaltas på ett sätt så att de får behålla den starka känsla av historiens gång som de har.

27042017-261C9467

Idag är det inte bara historiska kvaliteter som platsen bär på, utan det är även en plats för rekreation, natur- och konstupplevelser. På några av bilderna nedan ser ni ett exempel på det genom Land Art. Vid Alvøen har man konstutställningar, både ute och inne, konserter och andra typer av kulturupplevelser.

27042017-261C9463

Archive

Ympning och historiska sorter

09052017-261C0261

Nu är jag i Norge igen för en sista skolvecka för denna termin. Det är otroligt vad tiden har gått fort – ett av två år på utbildningen Historiske grøntanlegg är snart förbi och vi påbörjar nu våra examensarbeten. I slutet av februari fick vi ympa fruktträd. Tanken var att när vi i framtiden arbetar i historiska parker och trädgårdar och kommer ut till gamla fruktträd, ska vi kunna bevara de gamla sorterna i fall att träden dör. Genom att klippa ympris och ympa nya träd kan vi bevara de gamla sorterna av fruktträd, ja även andra träd går att bevara genom ympning. Jag ympade denna gång ett päron ’Keiserinne’ som ursprungligen fick sitt namn 1789. ’Keiserinne’ är det norska namnen – någon utav er som vet ett annat namn för samma sort? Sedan ympade jag ett äpple ‘Katja’ som är framtagen på Balsgård 1947 ur en korsning mellan James Grieve och Worcesterparmän. Det blev även två Åkerö. Åkerö är ett höstäpple uppkallad efter Åkerö slott i Flens kommun där det äldsta kända trädet av denna sort växer. Tidigare har man trott att trädet tillhört ett parti holländska fruktträd som dåvarande greve Carl Gustaf Tessin inhandlat och importerat från Amsterdam 1759. Idag tror man, med utgångspunkt från trädets dimensioner, att det härstammar från sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal. Sitt namn Åkerö fick trädet 1858.

09052017-261C0255

Päronet är ympat på grundstam Pyrus communis. Äpplena är ympade på grundstam B9. A2 är den vanligaste grundstammen att ympa äpple på. B9 är en svagväxande grundstam som ger ett mindre träd, endast 35 % av storleken jämfört med A2. Roten blir svagare och jordförankringen inte lika stark så trädet kräver bra stöd. Men trädet börjar bära frukt tidigt och har den bästa härdigheten av alla grundstammar. Då det är en mer svagväxande grundstam tänkte jag prova att göra mina äppleträd till spaljéträd. Beskurit spaljéträd har jag gjort en del men jag har aldrig provat att bygga upp ett helt från början – det ska bli så spännande.

Lycklig blev jag när jag fick höra att vi skulle få ta hem våra fruktträd, men nästa stund slog det mig att jag ska lyckas kånka hem dem på tåg, buss och buss tillsammans med annan packning i slutet av denna vecka. Vill man så går det, om jag så ska få sitta med mina kära små träd i knät i de åtta timmar resan hem tar. I gentjänst får jag fyra fruktträd som kan leva med mig i många år och ge mig vacker blomstring om våren och god frukt hela hösten och vintern. Fruktträd är då för fantastiska!

09052017-261C0252