Mitt examensarbete, del 2

För en tid sedan började jag och berätta om den utbildning jag läser i Norge och tog mitt examensarbete som ett exempel – ni kan läsa inlägget här. Jag berättade då om hur man inhämtar en gammal trädgårds historia och gör fältinventeringar. Utöver den fältinventering jag beskrev kan man även finna spår i marken genom t.ex. användning av markradar (georadar), utgrävning i små hål eller smala schakt på strategiska ställen samt analys av jordprover, pollen och andra växtlämningar. Har man tur kan man vid en trädgårdsarkeologisk utgrävning finna lager i jorden efter dammar, grusgångar eller kanske rabatter – på så vis kan man få veta ganska precist hur trädgården en gång sett ut. I mitt examensarbete har jag dock inte kunnat göra några av dessa metoder.

Restaurera, rekonstruera eller förvalta?
När jag hade samlat in så mycket källmaterial jag kunde finna i form av målningar, fotografier, växtbeställningar, dagboksanteckningar, intervjuer mm. och fått trädgårdens historia på plats, till viss del med hjälp av en jämförelse med andra samtida trädgårdar runtom i bygden och Europa, var det dags att göra något med denna kunskap. Ska trädgården endast förvaltas på ett sätt så att de historiska spåren inte förstörs, snarare framhävs? Eller ska trädgården tillbakaföras till en viss tidsperiod? Kanske finns det historiska spår kvar som kan restaureras. Andra delar av trädgården behöver kanske rekonstrueras och återskapas helt på nytt. I vårt examensarbete ingick det att vi skulle föreslå en restaureringsstrategi för hela eller en del utav trädgården.

Vilken tidsepok ska man tillbakaföra till?
Eftersom jag skulle föreslå en restaureringsstrategi fick jag fundera på vilken eller vilka tidsperioder i trädgårdens historia man skulle kunna tillbakaföra till – det är inte säkert att man ska tillbakaföra till den äldsta/ursprungliga trädgården. Kanske väljer man den period man har mest dokumentation kring trädgårdens utformning från. Kanske har platsen en tidpunkt som varit viktigare än andra av olika anledningar. Vid Hovdala slott som jag gjort mitt examensarbete om kommer man t.ex. inte att kunna få tillbaka vatten i vallgravar, kanaler och dammar p.g.a. de sjösänkningar som gjorts vilket var en viktig del utav renässansträdgården vid slottet, så det fann jag som ett av argumenten för att istället lyfta fram de olika epokerna i trädgården – hur ägarna förändrat trädgården genom åren kan även det vara värt att lyfta fram. Utifrån trädgårdens historia, hur trädgården ser ut och används idag samt trädgårdens värden tog jag sedan fram en plan för restaurering/rekonstruktion av en del av trädgården vid Hovdala. Vill man endast förvalta, eller efter en tillbakaföring av trädgården, tas en skötselplan/vårdplan fram.

Gamla hantverkstekniker kontra moderna lösningar?
I min restaureringsstrategi fick jag även fundera över materialval och metoder. Om man ska restaurera en trädgård från slutet av 1800-talet känns det mest logiskt att använda material och tekniker som man hade att tillgå på den tiden. Men ibland kan t.ex. kostnader göra att man gör en kompromiss. Kanske har man inte tid att varje år kantskära gräskanterna i trädgården utan då kan man istället sätta en diskret plåtkant mellan gräset och grusgången som knappt syns men intrycket av raka kanter kvarstår. Kanske kan man inte få tag i det material man skulle vilja ha tag i – då får man hitta något liknande, antingen ett annat material från samma tid eller ett nyare material som ger samma uttryck. Förr transporterade man sällan material långa sträckor så som vi gör idag så hur man använde det material som fanns i trakten finner jag otroligt spännande. Vid Hovdala är det mycket sten i markerna så trädgården består utav stenbroar, stenmurar, stentrappor mm. Växterna är inte särskilt exotiska – man har mestadels använt inhemska lövträd och buskarna är även de vanliga så som t.ex. fläder, syren, hassel, måbär, benved och kornell.

Hur får man tag i materialet?
I mitt examensarbete fick jag även fundera kring var man kan få tag i materialet till en eventuell restaurering av trädgården. Finns det gamla växter kvar i trädgården som man kan föröka upp till fler plantor? Var kan jag köpa upp nytt växtmaterial av gamla sorter? Finns det sten i eller kring trädgården som kan användas för att renovera murar och trappor? Om jag ska köpa in sten – finns det något stenbrott kvar i närheten?

Antikvarisk skötsel
I vårt examensarbete ingick det även att vi skulle ta fram en skötselplan för den trädgård eller del av trädgård vi valt. Idag har vi massvis med maskiner som kan göra tre människors arbete på en tredjedel av tiden, men kan val av skötselmetod påverka trädgårdens uttryck? I fallet med Hovdala som är en offentlig trädgård skulle det ge ett mervärde, ett upplevelsevärde, att slå gräsmattorna med lie eller slåtterbalk efter häst än med gräsklippare. Det skulle kanske ta lite längre tid men besökarna får känna historien och samtidigt gynnas den biologisk mångfalden i gräsmattorna. Under ett studiebesök vid Gunnebo slott i höstas funderade vi på om en gräsmatta på 1700-talet såg lika dan ut som den gör idag. Antagligen inte. Dels anlades den genom sådd av andra arter än vad det är i gräsfröblandningar idag eller rullades ut med grässvål man hämtat från fårhagar. Och för det andra blir det en annan flora, en mer artrik, i gräsmattan som slås med lie jämfört med gräsklippare; därigenom ett annat uttryck. Så vad vi väljer för skötselmetoder påverkar även det trädgårdens utryck och känsla. Men även här ställs kostnad, nytta och värden mot varandra.

Varför ska man bevara det gamla, ska man inte följa med tiden?
Den frågan pratade vi om i klassen igår och det är en bra fråga. Det vi idag kallar historia har ju en gång varit det moderna och nyaste trenden. Det vi skapar idag efter dagens stilideal kommer en dag även det bli historia. Samtidigt är de flesta av trenderna endast gamla influenser som kommer åter. För mig är det viktigt att bevara en plats historia för att kunna förstå platsen, människorna som en gång bodde där och varför det ser ut som det gör, varför man gjorde som man gjorde. På så vis sätts allt i ett större sammanhang, man blir en del av historien och man förstår varför vi är där vi är idag. Hur ser ni på det?

All denna kunskap om hur man kan tänka vid arbete med gamla parker och trädgårdar går att applicera på stora som små trädgårdar, privata som offentliga. Så om ni har en gammal trädgård, kanske uppvuxen och full med gamla växter och träd, då besitter ni en skatt – var rädda om den och vårda den ömt.

Mitt examensarbete, del 1

Många av er frågar mig vad det egentligen är jag studerar i Norge och vad mitt examensarbete handlar om. På första frågan brukar jag svara ungefär ”lite som byggnadsvård fast inom trädgård, dvs hur man vårdar det gröna kulturarvet i form av gamla trädgårdar och parker på bästa sätt”. Detta säger kanske inte alla så mycket så därför tänkte jag göra några inlägg om detta med mitt examensarbete om exempel. Mitt examensarbete handlar om trädgården vid Hovdala slott som ni ser på bilden ovan. Hovdala ligger utanför Hässleholm i Skåne och byggdes år 1511. När man ska sköta en sådan gammal trädgård eller funderar på att återskapa trädgården så som den sett ut en gång i tiden (för de flesta av dessa gamla trädgårdar är idag endast gräsmatta med några väldigt gamla träd på) krävs det lite mer av förvaltaren och ägaren. Det är just denna kunskap jag inhämtar i Norge – vad ska vi göra med dessa gamla miljöer och växter egentligen?

Gamla byggnader har vi varit hyfsat duktiga på att ta hand om men när det gäller miljön utanför byggnaderna är det värre. De flesta gamla byggnader har en gång haft en välskött trädgård eller park men då dessa ytor är uppbyggda av ett levande material förfaller de och växer igen fort när man slutar sköta dem. Resterna av den gamla trädgården vid Hovdala slott har blivit väl förvaltad utifrån en framtagen vårdplan men nu ville jag kika på hur trädgården förändrats från 1511 till idag, om det skulle gå att restaurera trädgården och i sådant fall hur. Det är mycket att tänka på om man vill restaurera en trädgård men vi börjar från början…

Det första jag gjorde och som jag tillbringat tid till hela sommaren och hösten var att inventera trädgården. Med papper, penna och måttband i handen gav jag mig ut i fält för att se vilka historiska spår jag kunde finna. Broar, murar, fruktträd, planteringar, grusgångar, gamla träd, hamlade träd, träd märkligt beskurna eller planterade i konstiga formationer, gropar och strukturer i terrängen osv. Jag inventerade även vilka växter jag fann i trädgården – därav är det bra att låta inventeringen ta en hel växtsäsong. Allt jag fann ritade jag sedan in på en karta över trädgården.

Parallellt med fältinventeringen letade jag material om hur trädgården en gång sett ut. Jag  kikade bland materialet de arbetande vid slottet hade, besökte hembygdsmuseet och riksarkivet, mailade kungliga biblioteket, danska kungliga biblioteket, regionmuseet, flygfotografer med många fler, sökte i digitala bildarkiv osv… ja jag letade över allt där jag kunde tänka mig att material om Hovdalas trädgård kunde finnas. Jag letade efter inventarieförteckningar, kartor, fotografier, växtlistor, dagboksanteckningar osv. Efter ett tag satt jag med en hel del material. Före 1700-talet har jag endast några dagboksanteckningar om trädgården men 1734 gjordes en inventeringskarta över godset och i slutet av 1700-talet även en plan över en barockträdgård. Barockträdgården blev dock aldrig anlagd vilket var tur, idag har vi då istället en stomme från en renässansträdgård. Från 1800-talet fanns det både enklare kartor där trädgården syntes, växtbeställningar, målningar, teckningar och gravyrer. Från slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal fanns det en del fotografier, där bland även flygfotografier över trädgården.

Med hjälp av detta material, kunskap om hur stilhistorien generellt ändrats i Europa genom århundraden, händelser i ägarnas liv och samhället i stort kan vi ta reda på en hel del om hur trädgården vid Hovdala förmodligen sett ut och förändrats från 1511. Här är några bilder på hur trädgården och slottet ser ut idag och till sist några exempel på hur man kan para ihop dagens trädgård med ett gammalt fotografi. Det är som ett detektivarbete där man inte alltid lyckas få fram svaret.

Svartvitt fotografi av Herman Piil, 1918. Längst bak i bilden syns slottet med sin veranda. Framför slottet syns runda rabatter planterade med annueller, slingrande gångar och formklippta buskar.

Fotografi ur boken Hovdala slott av Ewa Kewenter och Ralf Turander. Fotografiet är taget sommaren 1918. Bortanför slottets veranda ser vi parkens slingrande gångar, klippta häckar, planteringar och grupper av buskar. Grusgången från verandan till trädgården är kantad av rabatter med annueller och stora vita snäckskal.

Dagens fotografi är tagen ur en lite annan vinkel än det svartvita fotografiet. Över diket har vackra broar funnits. Fotot är från ca 1920.

Orangeriet idag. Svartvita fotografier är från Västra Göinge hembygdsförening. På bilderna ser vi hur orangeriet en tid fick förfalla fullständigt och hur ägarna sedan lät restaurera det åren 1917-1918.