Archive

Trädgårdshistoria: Arts and Crafts

24102017-261C2876

Som jag har nämnt tidigare här på Septemberbacken studerar jag deltid i Norge. Historiske grøntanlegg heter utbildningen och är en vidareutbildning för trädgårdsmästare där vi får specialkompetens om hur man arbetar med gamla parker och trädgårdar för att bevara deras kulturhistoriska värden. I oktober hade vi en utbildningsvecka i Göteborg. Tre dagar tillbringade vi vid Gunnebo slott för att fördjupa oss i skötseln av historiska miljöer, främst med fokus på gräsmattor. Mer om detta kommer i ett senare inlägg. Om kvällarna åkte vi på andra studiebesök och ett av dem var Tjolöholms slott utanför Kungsbacka – ett praktexemplar när det gäller slott med tillhörande trädgård i Arts and Crafts-stil. Vi fick en mycket bra guidning utav en av trädgårdsmästarna och jag tänkte först att jag skulle sammanfatta för er vad en trädgård i Arts and Crafts är. Men när jag besökte Tjolöholms hemsida fann jag en så bra guidning genom trädgården. Nedan kommer den tillsammans med mina bilder. Varsågoda – lite trädgårdshistoria.

24102017-261C2931

De verksamma inom Arts and Crafts-rörelsen inspirerades av 1500-talet, en tid som man ansåg präglades av högtstående hantverk. Ofta ser man stildrag från Tudortiden i Arts and Crafts-trädgårdar, så även på Tjolöholms Slott. Parken präglas, helt enligt idealet, av förhållandet till den vilda naturen. Den tuktade trädgården, med sina trimmade gräsmattor och formklippta buskar ger intryck av att flyta ihop med den omgivande naturen och har även ett tydligt samband med slottsbyggnaden. 49 gräsrutor i ett geometriskt mönster leder fram till slottsporten, och nedanför dem finns en stor grästrappa, även den inspirerad av 1500-talsträdgården. På havssidan av slottet ligger en typisk ”sunken garden”, en nedsänkt del av trädgården.

Trädgården kring Tjolöholms slott har byggts med inspiration från platsens natur och landskapets skönhetsvärden. Det vilda bäddar in slottsträdgården och gör sig ständigt påmint sett inifrån den formella strama trädgården och mötet dem emellan berikar. Parkanläggningen är en formmässig kontrast till den omgivande naturen, det strikt geometriska mot det naturligt organiska. Murar har byggts och varsamt anpassats utifrån för platsens förutsättningar som bergsknallar och värdefulla befintliga träd. Markbeläggningar består av gräs, natursten och grus och växter är huvudsakligen dekorativa inslag. Växturvalet är inspirerat av tidens ideal, brittisk trädgårdskultur och av naturen på plats med de givna förutsättningarna.

Hela anläggningen är byggd längs en tydlig längdaxel. Slottets flyglar och trädgårdens terrasser förmedlar kontakten mellan byggnad och landskap och bidrar till att parkanläggningen upplevs få en stark samhörighet med byggnaden. Det var populärt bland Arts and Crafts-förespråkarna att skapa rum i trädgården med hjälp av häckar, murar och buskage, så också på Tjolöholm, men rummen här är inte slutna till sin karaktär. De små rummens enskildhet kontrasteras med siktlinjer som leder ut ur trädgården, i ambitionen att skapa ett oändlighetsperspektiv.

24102017-261C2957

SLOTTETS ENTRÉSIDA

Trädgården har liksom huset ritats i nära samarbete med ägarna, som sedan skulle komma att nyttja området. James Fredrik Dickson avled olyckligtvis innan slottet blev byggt. Hustrun Blanche däremot var aktiv under hela processen. Hon styrde över besluten längs uppförandets gång och var den som arkitekt Wahlman samarbetade med under hela byggnadstiden. Wahlman var noga med att utgå ifrån att trädgårdens olika ytor och rum skulle anpassas till de behov för användning familjen hade. Så här beskriver Wahlman 1907 det första intryck som besökare möts av när de färdas upp mot Tjolöholms entré:

”Uppfarten som först vid grindstugan kröker genom högstammig, skuggrik löfskog, går först rakt på slottets norra fasad, men kröker in under träden för att lämna rum af häckar en av häckar omgärdad ”lawn” som med ett ”stylobat af torf”(undermurad med tegel) afslutas mot terrassen. Genom detta arrangemang aflägsnas det ”hårda” intrycket af en uppfart för att ge plats åt det lugna.”

Grästrappan som Wahlman beskriver är en av de många unika trädgårdmiljöer som är arkitektoniska inslag av bärande karaktär i anläggningen. Trappans visuella funktion var att som ett stylobat (dvs. det översta steget på underbyggnaden till ett grekiskt tempel) få det att framstå som de bärande delarna på slottet, de tre kraftiga pelarna, ”vilar” på trappan då man ser upp mot slottet norrifrån. 

Huvudvägen till slottet går idag inte via Grindstugan utan längs med ekonomibyggnaderna i norr som inrymmer utställningslokaler, restaurang, vagnmuseum m.m. Besökare möts ändå av samma vy av slottet, nu som då, när man närmar sig slottet från norrsidan. Vägen upp mot slottet går längs en lång lindhäck som består av omväxlande parklind, bohuslind och skogslind. Lindhäcken anlades troligen redan 1867 till det tidigare slottet på platsen men några av lindarna tros vara ännu äldre, från 1700-talet. Häcken i dubbla rader separerar den terrasserade vägen upp mot slottet från den stora gräsplanen. Där finns också två kallmurade terrasser som även de troligen är kvar från det tidigare slottets tid. Den stora gräsplanen nedanför terrasserna inrymde vid förra sekelskiftet bland annat stora frilandsodlingar, fruktträdgård, växthus och en bevattningsdamm. Idag används ytan till olika större arrangemang, som till exempel midsommarfirande.

Väl uppe vid slottets entré möts man av ett annat arkitektoniskt grönt inslag. På bägge sidor av slottets entré finns 49 stycken gräsrutor i form av kvadrater som del i ett större geometriskt rutmönster. Dessa avskiljs från varandra av naturstensplattor. Till höger om entrén, när man passerat gräskvadraterna och passerar genom en grind, hittar man slottsannexets (den korsvirkesbyggda flygeln) trädgård, den korsvirkesbyggda flygeln. Här växer brokschersmin, ekblads- och sammetshortensior, liksom ett flertal perenner såsom taggakantus, höstanemoner, gulltörel och julrosor planterade tillsammans med ormbunkarna spetsbräken och träjon. Här finns också lökväxter som till exempel den ståtliga kungsliljan.

24102017-261C287924102017-261C2885

24102017-261C2944

ÖSTRA TERRASSEN

Om man väljer att vika av mot vänster från slottets entré så passerar man under ett valv och kommer till Östra terrassen på slottets sydsida. På vänster sida ser du en infasning i muren där en smalbladig ask, Fraxinus angustifolia `Raywood´ planterats. Trädet ska ersätta den ursprungliga ask som tidigare stod på platsen och representerade Yggdrasil- ”livets träd”. Bakom asken sipprade källvatten ursprungligen ut, vattnet skulle representera livets källa.

Ovanför valvet finns östra terrassens övre del, en trädgård som man kan komma upp till via en trappa när man passerat valvet. Den övre delen består av en liten trädgård prydd med den romerska guden Janus byst. Janus visar upp sina två ansikten, ett som blickar mot det förgångna och ett annat mot framtiden. Janus betraktas som den gode skaparen som styr över övergångar och förändringar. Wahlman beskrev platsen så här: ”Här uppe står Janus och visar oss den bistre krigarens, än den milde rosenodlarens ansikte”. På terrassen kan man på våren bland annat få se röda backsippor och framåt sommaren olika rara perenner och örter som lockar till sig massor av fjärilar. Bädden omges av Tjolöholms speciella ormkrukor, planterade med Afrikas blå lilja. Krukorna är originalkrukor, tillverkade i Höganäs och beställda av familjen Dickson. Den övre trädgården knyter ihop slottet med omgivningarna och stigar leder vidare in i skogen och ner igen till källan och Östra terrassens nedre del.

Östra terrassen nedre del består av en gång som löper ner mot havet i etager. Högra sidan kantas av en mur som avskiljer gången med södra terrassens paradgräsmatta. På vänster sida, längs en bergskam finns en woodlandrabatt med växter som ska skapa en mjuk övergång mellan den tuktade trädgården och ”det vilda”, den avslutas med en kant av kaprifol. Gången leder med sina trappavsatser ner till en grind mot havet, som markerar avslutningen på den formella trädgården. På bägge sidor innan man når fram till grinden finns nyanlagda planteringar i brittisk stil, ritade av trädgårdsdesignparet James och Helen Dooley. I rabatten i anslutning till halmhyddan kan man se en frodig blandning av rosor, pioner och perenner växa. Gammaldags rosor som till exempel den förtjusande albarosen Rosa `Great Maidens Blush´ och Austinrosen Rosa `Reine de Violettes´ växer tillsammans med två pioner, rosa Paeonia `Bowl of Beauty´ och röda Paeonia Buckeye Belle´, alltsammans i en samplantering med flera olika perenner som till exempel taggakantus, pipört och höstvädd. På höger sida av gången, innan du nått fram till grinden, finns en till nyanlagd rabatt i samma anda. Där blandas den rosaröda pipörten, blåverbenan med sirlig bronsfänkål och himmelsblå anisisop bland annat. En likadan rabatt finns på motsatta sidan i hörnet av gräsmattan. Tillsammans utgör rabatterna Arts and Craftsinspirerade växtbäddar med överraskningar för både doft och öga.

24102017-261C290424102017-261C289024102017-261C2896

24102017-261C2911

SÖDRA TERRASSEN

Södra terrassen är parkens viktigaste del, en formell trädgård kringgärdad av olika element som murar, formklippta idegranar och rosenbågar. Trädgårdens huvudaxel har Wahlman medvetet styrt in mot motivet – havet och kobbarna. Här blir oändlighetsperspektivet särskilt intensivt, då man från trädgården kan blicka ut mot den öppna horisonten och få uppleva himlens och havets intensiva skiftningar.

Trädgårdens centrala del är nersänkt. Anläggningstypen kallas i England för ”Sunken garden”, nedsjunken trädgård. En skyddad miljö skapas med ett bra klimat för värmeälskande växter. Paradgräsmattan kringgärdas av rosor. Klätterrosor längs muren på östra sidan och Rosengången på västra sidan. På gräsmattan stoltserar äggformade beskurna idegranar, de nuvarande planterade på slutet av 1940-talet. Trappan som leder ner från slottet ner mot gräset fortsätter i form av gångar kantade av buxbomshäckar ut mot ett solur, och i sidled, mot bågformade stensoffor.

På var sida av trappan finns frodiga växtbäddar utformade enligt Arts and Crafts-rörelsens ideal. Arts and Crafts-rabatten ger intrycket av att vara frodig, nästan lite stökig. Men allt är noga planerat för att ge intrycket av att naturen själv åstadkommit blomsterprakten. Här blandas en mängd olika perenner och lökväxter. Jorden får inte ligga bar, som den ju heller aldrig gör i naturen. Trädgårdsdesignerparet James and Helen Dooley har skapat dessa liksom flera nya rabatter på Tjolöholm. I den övre delen, som kallas ”The Upper Border”, ser du framåt högsommaren bland annat den silverludna ulltisteln `Onopordum acanthium´ stoltsera tillsammans med åtskilliga perenner i olika blå nyanser, som till exempel gräsfibbla, riddarsporre, perovskia och nävor. Bädden ramas in av lavendeln Lavandula angustifolia `Hidcote Blue´. Nedre delen av växtbädden ”The Lower Border” domineras av kantnepeta, stäppsalvia och anisisopen Agastache `Blue Boa ´.

24102017-261C291724102017-261C293224102017-261C294824102017-261C290124102017-261C2915

VÄSTRA TERRASSEN OCH ROSENGÅNGEN

Väster om slottet finns en stengrotta mot berget med två nedsänkta kvadratiska trädgårdar. Ursprungligen var det Wahlmans intention att här skapa avancerade buxbomsbroderiträdgårdar, så kallade ”knot gardens”. Arts and Crafts-rörelsens trädgårdsdesigners inspirerades mycket av klosterträdgårdar och munkarnas stora växtkunskap. I trädgårdarna från den här tiden finns ofta en knot garden, ett kvadratiskt område med geometrisk design, ifyllt med doftande örter och kryddväxter. Arkitekten Wahlman gjorde två utförliga ritningar av knot gardens till Tjolöholm. Tjolöholm hoppas framöver kunna anlägga broderirabatterna efter Wahlmans ritningar.

Västra terrassen leder vidare till den nyrestaurerade rosengången, en viktig beståndsdel i Wahlmans trädgårdsskapelse. Vandringen genom rosengången blir en magnifik upplevelse med havet mitt i siktfältet. Rosengången är slottets förbindelse med utsiktsterrassen där man har en fantastisk vy över havet, viken, trädgården och slottet. Tillsammans med designerparet Helen och James Dooley har Tjolöholms Slott restaurerat den unika gången. Träden i den närliggande Engelska parken har glesats ut för att inte skugga rosorna och fristående bågar har satts upp. Under 2015 planterades nya rosor, särskilt framtagna för att klara förhållandena på platsen, och rabatterna vid gången förstärktes med vackra perenner.

”Varför vi terrasserade och icke nöjde oss med en planterad backe, inser ni lätt. Hvad hade då blifvit af våra blomsterkamrar och överbågade gångar, vår långa murar där kaprifolium solar sig? En med häckar upprutad backsluttning kan ju icke annat än ge fula linjer för ögat”, berättade arkitekt Wahlman.

Till höger om utsiktsterrassen finns resterna av det mausoleum som Blanche lät uppföra efter sin makes död. Byggnaden hade formen av ett grekiskt antikt tempel. Idag finns endast marmorräcke och golv kvar samt den staty i form av en ängel utav vit italiensk marmor, skapad av skulptrisen Ida Thoresen. Mausoleet rasade så sent som på 70-talet men byggmaterialet finns bevarat liksom en förhoppning om att återuppföra mausoleet.

24102017-261C292124102017-261C292724102017-261C2919

Bilder: septemberbacken.se Text: tjoloholm.se

Archive

Höst i Moelv

28092017-261C2400

Denna vecka har jag varit i Norge på utbildning igen. Här på skolan, mellan Moelv och Lillehammer, har hösten börjat lägga sitt färgstarka täcke över landskapet. Det är svårt att se framför sig att det kommer vara ett kalt och kanske till och med ett landskap i vinterskrud nästa gång jag kommer hit. Ikväll gick jag en promenad bland höstfägringen och såg på allt det vackra runt omkring mig. Kära höst, vad du är vacker.

28092017-261C241328092017-261C244328092017-261C244128092017-261C238928092017-261C244628092017-261C2420

Archive

Grövelsjön: över till Norge

16092017-261C2103

Dagen före hemresan åkte vi över till norska sidan, Grövelsjön ligger i norra Dalarnas västra hörn och har nära både till Härjedalen och Norge. När vi kom över till norska sidan övergick landskapet ganska omgående från ett böljande fjällandskap till ett betydligt mer dramatiskt landskap med klippväggar som sträckte sig högt mot himmelen. Denna dag tog vi en kortare runda men som var mer kuperad än Storvätteshågna. Vi vandrade bland Båthusberget, Litlsjøberget och Storsjøberget med en underbar utsikt ut över Norges tredje största sjö, Femunden. Nedan är några bilder från denna dag.

16092017-261C2124

Archive

Grövelsjön: Storvätteshågna

15092017-261C1949En av dagarna i Grövelsjön begav vi oss upp till Storvätteshågna, Dalarnas högsta berg, 1204 m.ö.h. Det var en fantastiskt vacker vandring upp till toppen på dryga 9 km (tur och retur ca 2 mil). Björkskog, höstfärger, kalfjäll, flera flockar med renar, vattendrag och ett böljande fjällandskap. Landskapet här är mycket snällare än t.ex. norra Lapplands, inte lika stenigt, kargt och ogästvänligt men båda landskapen har sin prägel och sin charm. Storvätteshågnas högsta topp ligger dolt bakom andra toppar. Strax innan man kom upp på toppen dök en sjö, lite oväntat upp. Det var Svantesontjärnen. Sjön ska tydligen vara döpt efter mannen på lantmäteriet som satte sitt eget namn på den tidigare namnlösa sjön. Väl uppe på toppen var utsikten magisk. Nedanför såg man Töfsingdalens nationalpark och i de andra riktningarna såg man över till Härjedalen och topparna i Femundsmarkas nationalpark på den norska sidan.

15092017-261C1985

Längs med hela vandringen hade vi friskt vatten att dricka direkt från vattendragen. Det var ömsom sol ömsom moln men inget regn. På vägen tillbaka fick vi vada över ett par större vattendrag – jag kommer sent glömma hur vi gick två och två över, kved till när det isande vattnet fick våra fötter och ben att domna bort för en stund, när Torbjörn skulle kasta över sin sko och den hamnade i vattnet istället och hur vi alla vandrade vidare med ett gott skratt efter att ha tagit oss över till andra sidan. Det blev en fin dag med många minnen.

Archive

Grövelsjön: Björnliden

16092017-261C2052

För första gången fick jag nu i september åka upp till svenska fjällen och fjällvandra i höstskrud. Äntligen! Som jag drömt om att få gå bland fjällvidderna bland höstens eldiga färgskala, friska klara luft och låga guldskimrande solsken. Jag har inbillat mig att det ska vara magiskt vackert och så var det också. Det var tillsammans med sju kollegor från mitt jobb på Miljöförvaltningen som jag åkte upp till Grövelsjön i norra Dalarna. Vi är många som arbetar på Miljöförvaltningen så jag kände få av de som skulle åka med. Det är så fint att lära känna nya människor, särskilt genom att man gör något tillsammans, något som alla har ett gemensamt intresse för. Under de dagar vi var iväg fick vi bo i Torbjörns stuga i Björnliden, en stuga hans föräldrar byggt. Storstugan och lillstugan ser ni på bilden ovan. Den var belägen en bit upp på fjället, inte långt ifrån kalfjället. Tack Torbjörn för att vi fick bo i er stuga och för att du tog initiativet att ordna denna lilla semester. Nedan är några bilder från omgivningen närmst stugan. Under veckan kommer det att komma bilder från vår tur upp på kalfjället samt en dag då vi åkte över till den norska sidan.

16092017-261C2221

Archive

Tarfaladalen

15082017-261C0901

En magiskt vacker dagsetapp att gå när man är kring Kebnekaise är att följa dalgången in till Tarfala. Under sommaren går man från skir björkskog, till fjällängar och forsar, till stenig högfällsdal med snö, glaciärer och smältvatten, egentligen ett till synes ganska kargt och ogästvänligt landskap. Dalen ligger öster om bergsryggen Kebnekaise ingår i och ned i dalen mynnar fyra glaciärer. I Tarfala ligger Tarfala forskningsstation vilken tillhör Stockholms universitet. Där bedriver man fältstudier inom glaciologi – vilket underbart ord! Följande skriver man på Stockholms universitets hemsida om Tarfala forskningsstation:

Utbredningen av svenska glaciärer dokumenterades för första gången systematiskt åren just före 1910. De första mätningarna gjordes under vintern 1946 och sedan dess har man varje år mätt både hur mycket snö som ackumulerar på Storglaciären under vintern och hur mycket snö och is som smälter bort under sommaren (ablationen). Denna mätserie är världens längsta i sitt slag och utgör ett betydelsefullt underlag för internationella vetenskapliga glaciologiska och klimatologiska studier. Inom ramen för forsknings- och monitoringprogrammet i Tarfala mäts idag massbalans på fem glaciärer. På 20 glaciärer övervakas också frontpositionerna. Även övervakning av hydrologi, fjällmeteorologi och permafrost görs.

15082017-261C0913

Om man har tur kan man knacka på hos forskningsstationen och få höra om deras arbete. Ungefär en kilometer bortanför forskningsstationen vidare in i dalen har Svensk Turistförening (STF) fjällstuga där man kan få tak över huvudet och sova i enkla sängar.  Där stannade vi en stund och pratade med stugvärdarna samt lagade mat innan vi vände tillbaka till vårt basläger. På vägen ned såg jag fascinerat på de små men ack så vackra växterna som på något underligt vis klarade att växa mellan stenarna i detta kärva klimat – vackra blomster mitt bland ett för övrigt endast stenigt landskap. Nästa gång jag fjällvandrar är en fjällflora och lupp ett måste i packningen!

Archive

Elsas bro

14082017-261C0804

En av de blåsiga dagarna höll vi oss nere i dalgången och vandrade ned till Elsas bro. Elsa hette min gammelmormor, Elsa Engström, ett namn jag tycker himla mycket om. Tänk att det finns en bro i detta vackra landskap med samma namn som henne. Elsas bro ligger bara en liten bit nedanför Kebnekaises fjällstation. Det är en hängbro ovanför forsande glaciärblått vatten som slingrar sig fram genom landskapet med små vattenfall längs med vägen. Vattnet till fjälls fascinerar mig. Det är så klart och kallt och det är en ynnest att kunna fylla sin kåsa direkt i fjällbäcken. Glaciärvattnet har en blågrön färg som nästan känns surrealistisk. Må vattnet och landskapet här uppe få fortsätta att vara såhär.

14082017-261C0690

Archive

Tillbaka till Sverige

30082017-261C1666Nu tackar jag vackra underbara Norge för denna vecka och återvänder hem till Sverige. Det dröjer bara någon vecka tills jag är åter i grannlandet och då för att ägna en hel vecka åt restaurering av gamla stenmurar. Jag känner mig så otroligt förväntansfull och nyfiken inför dessa dagar och tacksam över att jag får lov att lära mig detta hantverk.

30082017-261C1652

Archive

Hjortron

16082017-261C1019

Jag älskar hjortron. Varje vinter när jag är i fjällen med min familj köper jag med mig hem en stor, då menar jag en stor, glasburk med hjortronsylt. Jag har länge önskat att få komma upp till fjälls under hjortrontid för att plocka mina egna bär. Hemma hos mina föräldrar i Skåne har vi endast funnit blad och i Bohuslän finner jag inte mycket till myrmarker. Nu när vi fjällvandrade hamnade vi av en slump på en myrmark med en del hjortron. Det var inte bara jag som blev lyrisk och vi plockade och njöt av dessa underbara bär. Äntligen fick jag plocka mina hjortron!

16082017-261C1001 16082017-261C0998

Archive

Till fjälls

15082017-_1030923

För snart två veckor sedan kom jag hem från några underbara veckor i lapplandsfjällen. Det är något visst med norr – tystnaden, fjällvidderna, ensamheten, en frihet. Det är en av de få platser jag kan andas ut ordentligt, finna inre frid och känna ett lugn inom mig. Första dagarna är det mycket som kommer ifatt mig, tankar och känslor som man ibland trycker undan i vardagen, men efter det sprids en känsla av tillfredställelse och sinnesnärvaro inom mig. När man är till fjälls är man frånkopplad all teknik. Man vandrar och får frisk luft, blir blöt av regn, biten av kyla eller vind, fräknig av sol. Kroppen blir fysiskt trött. Huvudet behöver endast tänka på basala ting så som var man ska slå upp tältet, var man finner skydd från regnet, att man ska hinna slå läger innan mörkret faller, matlagning. Det största dagliga bekymret man har är myggen som äter upp en eller blåsten om natten utanför tältet som ger känslan av att man sover i ett plåtskjul.

18082017-261C1101

Då detta var den semestervecka vi skulle få i sommar bestämde vi oss för att ta en tur till fjälls som tillät vandring i lugnt tempo och i den mån vi kände för – ville vi ta en dag då vi endast sov middag på en fjälläng, läste böcker och badade fötterna i en fjällbäck, skulle det kännas tillåtet. Inget måste att ta sig från punkt A till B inom en viss tid. Vi tog tåget till Boden, Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta och vandring till Kebnekaise-området. Vi slog ett basläger en bit från fjällstationen och gick sedan dagsetapper resten av veckan.

18082017-261C1067

När man rör mycket på sig behöver man även mycket mat. Det blev havregrynsgröt till frukost och sedan lagad mat två gånger om dagen. Där emellan hade vi varm choklad, soppor och knäckebröd. I fickan hade vi russin och salta jordnötter. Några kvällar gjorde vi chokladmousse eller bakade bröd på stormköket. Pulvermos, pulvermjölk, pålägg på tub – ja den mest plats- och viktsmarta maten ur packningssynpunkt är sisådär men när man är till fjälls ställer man inte så stora krav. Men i år valde vi att prova att torka vår egen mat. Det blev köttfärssås och rotfruktsgryta. Varje morgon lade vi maten i blöt och när det väl var dags för lunch eller middag tog det inte lång tid att tillaga en god måltid. Ingredienser till bröd är ett bra tips när man ska fjällvandra – det väger föga och är guld värt när man tröttnat på knäckebröd med kaviar eller renost. Såhär års fanns det även gott om bär som kunde få morgonens gröt lite godare.

19082017-_1030964

Vi hade lite otur med vädret men tydligen hade hösten kommit markant tidigare i år än vad som är normalt. Vi klarade oss fint från regn men det blåste ordentligt, då menar jag ordentligt, flera av dagarna. På bergstopparna var det mulet och utsikten näst intill ingen alls. En dag skulle vi gå östra leden upp på Kebnekaise med guide. Den leden innehöll både klättring och glaciärvandring – vi var spända av förväntan. Tyvärr fick vi, väl framme vid glaciären, vända då bergen inte tyckte att vi skulle gå längre. Något besvikna åkte vi på rumpan ned för snötäckena i en hiskelig fart med jubel och förtjusning, men det är en anledning att prova det igen en annan gång. Andra dagsetapper blev bland annat Tarfaladalen och silverfallet med Elsas bro och jättegrytorna längs med vägen.

18082017-261C1075

Vi klarades oss fint utan skoskav. Att ta av sig kängorna när man återvänt till sitt läger är en befrielse. Ovan är Nicklas strumpor före och efter sju dagars vandring. På nattåget påväg hem låg en svag os av fotsvett i korridoren utanför sovkupéerna. Så mycket skratt, så många fina minnen, så många underbara stunder jag bär med mig från denna resa. Nu är jag redo inför hösten. I vinter ses vi igen – fjällen och jag. Här kommer några bilder från resan, en del är mina och en del är Nicklas. Tack snälla för dessa dagar!