Lite var stans är det just nu humlesymfonier om dagarna. Från vägen hör man dem lite dovt i bakgrunden men om man ställer sig under ett gullregn, en rhododendron eller intill en oxbärshäck omfamnas du av en magisk sång från våra humle- och bivänner. Slå på helskärmsläge och skruva upp ljudet – lyssna!
Ska vi börja spela tin whistle? Jag blev lite förvånad över frågan från min mor men jag svarade snabbt ja. Hon och far hade nyligen varit på en konsert med irländsk folkmusik och kort där efter satt mor och jag vid datorn för att beställa varsin flöjt. Piano är mitt huvudinstrument som jag började spela direkt efter blockflöjten i tredje klass. Blockflöjten hamnade på hyllan, idag vet jag inte vart den tagit vägen. Jag har funderat mycket kring att lära mig ytterligare ett instrument, ett instrument som är lättare att bära med sig än ett piano. I vinter blir det till att lära sig spela tin whistle. Min mor sitter nu i Skåne och jag i Bohuslän och tutar i våra flöjter. En dag ska vi spela i stämmor, du och jag min fina mor.
Än idag, efter en liten titt på någon notrad i en bok, sitter detta stycke i mina fingrar. Minuet i G av J.S. Bach var det första klassiska stycket jag lärde mig att spela. Jag minns att jag fick en keyboard av mina föräldrar i julklapp, kanske gick jag i fjärde klass vi denna tid. På keyboarden kunde man i en liten display se hur olika stycken skulle spelas. Genom att titta på denna lilla display, lyssna och försöka lista ut noterna i den medföljande notboken lyckades jag efter mycket övning lära mig detta stycke. Det är ett kort men fint stycke med en del fingersättning att tänka på, himla roligt att spela.
Jag läser hellre en bok än tittar på en film men kostymfilmer, som inte blir allt för romantiska, fastnar jag ofta framför. Om det är kläderna eller att man får kastas bakåt i tiden för en stund, det vet jag inte. Ovan får ni höra när jag spelar en bit av signaturmelodin till tv-serien Downton Abbey.
Nu sitter jag på tåget på väg hem till lilla skåneland. Snart möts jag av denna underbara fyrbenta vän, Melwin! Bilderna i animationen ovan tog jag på höstlovet då jag och Melwin hade lövbus vid Hovdala slott. I helgen väntar julmarknader, både i Hässleholm och på Tjolöholms slott. Hoppas även ni får en fin helg!
Idag varvas min dag med lektioner om örter och sjukdomar, övande på min pianoläxa och framkallning i fotolabbet i skolans källare så en dag som denna, en onsdag i april, får det bli en liten visa på piano som jag spelar. Wilmas Tema av Stefan Nilsson ur tv-serien Skärgårdsdoktorn. Lite små fel spelar jag men vad gör det… Ha en fin onsdag!
Kvällssol och motljus. Längtan efter sommar. Vårsol som värmer och lockar fram mina fräknar. En liten visa från mig till er inspelad en kväll på Biskops-Arnö när jag sitter framför flygeln.
Igår fick jag lämna ön för en stund, ta bussen in till Bålsta och hämta ut ett paket min mamma hade skickat mig. En påskpresent jag inte hade räknat med och bara tanken på att hon tänkt på mig gjorde mig så glad. När jag kom åter till Biskops-Arnö öppnade jag paketet. Jag hade fått en metronom! Sedan jag började ta pianolektioner har jag önskat att jag ägde en metronom, dels för att jag är så dålig på takter och dels för att jag vill kunna utveckla mitt spelande. En gamla fin metronom står nu ovanpå pianot när jag övar på min läxa. Det tickande ljudet gör mig stressad och ibland lite frustrerad men jag är envis och när jag väl sätter takterna känner jag en himla stor lycka. Tack fina mamma för denna lilla låda med tickande hatkärlek!
Idag fyller min fina Melwin ett år! Åh vad jag saknar dig, min fyrbenta vän där hemma i Skåne! Ikväll ska jag ringa hem via skype och tala med honom som alltid ser så frågande ut när han hör min röst genom den där lådan till dator. Jag ska se till att han fått en smörgås med leverpastej eller ett märgben att gnaga på. Grattis Melwin, min fina hund!
En liten låt från mig till dig Melwin… Förgätmigej, en av Lena Andersons fina alfabetssånger är det jag spelar.
Jag sitter vid pianot och spelar stycken under tankens frånvaro eller vid fönstret och ser ut över lanskapet där snön nu sakta smälter bort. Under de senaste dagarna har jag ägnat flera stunders funderande åt var lilla jag ska tänkas ta vägen till hösten. Ska jag arbeta? Ska jag studera? Vad ska jag i sådant fall studera? Vad vill jag göra? Ja inte skaffa mig en karriär för pengarnas skull i alla fall och inte heller ett arbete eller en utbildning där jag inte får vara kreativ. Jag vet inte och har aldrig vetat vad jag vill arbeta med men jag har alltid vetat vad jag tycker om och inte tycker om att göra. Skickat in ansökningar till utbildningar har jag alltid gjort i sista minuten och spontanitet är en stor bit av mig. Även om jag allt för ofta känner mig vilse i den stora världen kan jag inte låta bli att tycka om det och än så länge har det mesta gått fint. Ja vad jag ska göra efter en sommar med trädgårdsarbete och förhoppningsvis lite sol på näsan och saltvatten i öronen vet jag inte men de närmaste veckorna ska jag i alla fall fortsätta att grubbla över vad jag egentligen vill.
Har ni kanske några tips på utbildningar inom konst, design, självhushållning, ekologisk odling, permakultur, hälsa, trädgård, trädgårdsdesign, grön rehabilitering, örter, musik, musikterapi ja och allt där till? Stycket nedan har jag själv plockat ut på gehör för ett par år sedan. Tror att det är en låt av Enya som heter Evening Falls.