Archive

Kallmurning

13092017-261C1908

Det är inte ofta jag visar er vad vi får göra under vår utbildning i Norge men här kommer några bilder från förra samlingen. Den veckan var det tema restaurering av gamla kallmurar och traditionella murningstekniker. Äntligen en vecka med mycket praktiskt hantverksarbete! Lärarna vi hade var Espen Marthinsen – en av Norges främsta murare specialiserad på just gamla murningstekniker och Magnus Nyheim – lärare och anläggningstekniker på Vea, den skola i Norge jag går på. Vilken ynnest! Få ting fascinerar mig så som när man ser en hantverkare arbeta yrkesskickligt med sina händer. Jag studerade Espens och Magnus teknik när de flyttade de stora stenarna, såg vilka stenar som passade var i muren och hur de högg till stenarna. Muren vi arbetade med under ett par dagar hade ursprungligen varit en husgrund. Muren var av kalksten med rester av en gammal bakugn byggd av tegel infälld i muren. Muren hade länge varit förfallen och gömd bland växtlighet, i somras togs den fram och nu fick vi uppdraget att restaurera den. Delar av muren hade rasat och flera stenar spruckit och behövdes bytas ut.

13092017-261C178913092017-261C182113092017-261C1872

Vi började med att plocka ned muren så långt ned det behövdes. En del stenar märkte vi med nummer och fotograferade av för att veta hur de hade legat i muren tidigare, detta för att senare kunna sätta tillbaka de på samma plats. Inuti muren fyllde vi upp med småsten för att hålla konstruktionen på sin plats.

13092017-261C1835

För att kunna flytta de stora stenarna hade vi spett och kofot, säckkärra, plankor och manskraft. Bara att klura ut hur man skulle lyckas få stenarna på plats var en konst – lyfta de på plats gick sällan så det gällde att rulla eller skjuta de fram. Man hade även kunnat använda maskiner för att lyfta stenarna på plats och sedan manskraft för en sista justering, men dessa stenar var inte större än att det gick bra att göra utan. Under dessa dagar fick vi prova på att hugga till stenen för hand, arbeta med med förband, tvärband, kilar och hörn för att ge muren det uttryck och konstruktionen den stabilitet vi önskade.

13092017-261C184513092017-261C1851

Tänk att detta kreativa kaos blev så bra. Jag tror inte att någon utav oss trodde att vi skulle hinna göra hela muren klar, men plötsligt hade vi lyckats. Dagarna blev långa men vi alla var ivriga studenter och såklart stolta när vi var i mål. Stort tack Ingeborg för den underbart god mat du lagat åt oss dessa dagar (Ingeborg är vår lärare, främst i trädgårdshistoria, och bor i det vackra huset ni ser på bilden nedan). Om ni är nyfikna på att lära er mer om kallmurar kan jag varmt rekommendera er att läsa denna handbok om kallmurning av Joakim Lija via Göteborgs Universitet.

13092017-261C1904

Archive

Grodda ärtskott

08092017-261C1774

I augusti varje år är det kulturkalas i Göteborg. Under Göteborgs kulturkalas fem dagar fylls staden med kultur för alla åldrar och smaker, allt helt gratis. Det är opera, konst, musik, karneval, gatuteater, slöjd, teater, litteratur och film. Mitt arbete med pedagogiska odlingsträdgårdar var i år med på ett litet hörn genom att barn – stora som små – fick komma och grodda ärtskott med oss i mjölkkartonger eller egenvikta krukor av tidningspapper. Antalet besökande på kulturkalaset är många så jag målade en självinstruerande illustration över hur man groddar ärtskott. Denna kunde de äldre barnen följa på egen hand emedan vi kunde hjälpa de yngre. Vi hade några dagar tidigare sått ärtor så att barnen under kulturkalaset kunde se hur ärtorna såg ut i olika växtstadier, ovan och under jord. De fick även smaka på de förgroddade plantorna.

08092017-261C1772 08092017-261C1777

Archive

Tillbaka i Norge

27082017-261C1570Nu är jag tillbaka i Norge igen för ytterligare ett års studier av historiske grøntanlegg – en vidareutbildning för trädgårdsmästare om hur man restaurerar, rekonstruerar och förvaltar historiska parker, trädgårdar och landskapsmiljöer. Samtidigt som det känns lite ovant att tänka norska igen och man hade glömt hur trött man blir av heldagar med nya intryck, att sitta vid skolbänken och lära sig nya ting samt lyssna till flera språk, är det underbart att vara tillbaka bland detta vackra landskap och fantastiska människor till lärare och klasskamrater. Detta är sista året på min utbildning här i Norge och nu påbörjar vi vårt examensarbete. Under denna termin väntar kunskap om kallmurar, vatten i historiska miljöer, kyrkogårdar och dess gröna kulturarv och biologiska mångfald, georadar och arkeologi samt studiebesök i Göteborg och till Schönbrunn i Österrike – det är en ynnest att få läsa en sådan här utbildning!

Archive

Augusti i trädgården

26082017-261C1516

Nu börjar det att kännas som höst utomhus. Även om solen värmer hela dagen är luften klar och kyligare. Växtlighetens tillväxt har bromsat in och en del börjat inta höstfägring med bär och gula blad. Höstens färgskala från gult och brunt till rött, rost och orange är nog min favorit. Jag får ofta höra att ”nej usch, gula och orangea växter vill jag inte ha i min trädgård; jag vill ha vitt, silver, blått och pastelligt rosa och violett”. De sist nämnda färgerna har i forskning visat sig ha en lugnande och rogivande inverkan hos oss människor, de först nämnda väcker mer känslor. Trädgården vill vi ha för avkoppling så det är kanske inte så konstigt att vi dras mer till de neutrala färgerna. Men när det börjar vända och mörkret sakta återvända – varför inte ha en trädgård som går i pastell under våren och sommaren men som med höstens intåg hämtar upp höstens pigga glada palett? I min trädgård har sommarens riddarsporrar, bolltistlar, liljor, lavendel, rosor, daggkåpor och pioner i en kall färgskala i pastell nu börjat att byta kostym till solrosor, tagetes, trädgårdssolbrud och stjärnflocka – alla i varma nyanser av gult, rött och orange.

26082017-261C1538 26082017-261C154626082017-261C156326082017-261C1553 26082017-261C1547 26082017-261C1520

Archive

Augustiskörd

23082017-261C1329

Såhär års lever jag i största möjliga mån på det jag har i trädgården eller i naturen runt omkring mig. Middagen blir potatis- och grönkålssoppa, efterrätten plommonkaka. Samtidigt försöker jag också hamstra inför vintern. Torka, safta, sylta, mjölksyra, frysa in.

23082017-261C1343 23082017-261C1337

Längs med min kvällspromenad fann jag björnbär och enbär. Björnbären hamnade i min mage samt i frysen. Enbären ligger nu på tork och kommer bli guld värda i höst när det ska lagas värmande mustiga höstgrytor. I min trädgård skördar jag persilja, oregano, gräslök, salvia, basilika och koriander. En del av kryddorna torkar jag, andra klipper jag i små bitar och fryser in.

23082017-261C1323

Archive

Ärliga grönsaker och rotfrukter

21072017-261C1430På bilden ovan är två gurkor – en slanggurka från min köksträdgård och en citrongurka från mina föräldrars växthus. Ibland tänker jag på hur fel jag tycker att det är att de gurkor vi köper i matbutiken ska vara så raka som möjligt samt ha minsta möjliga kärnhus. Zucchinin ska alla vara av en viss längd. Potatisen, med undantag nypotatisen, ska vara fri från jord. Morötterna får inte vara allt för krokiga och definitivt inte ha två ”ben”. Krav från EU men också kvalitetskrav från odlingsbranschen och grönsaksodlarna själva. Jag har all respekt för detta – inplastade gurkor håller längre vilket minskar matsvinnet och inplastningsutrustningen kan inte hantera krokiga gurkor. Raka gurkor är även lättare att transportera. Men är det verkligen rätt väg att gå? Kan vi inte minska matsvinnet på annat vis och måste min soptunna bli full med plast varje gång jag handlat och packat upp maten ur förpackningarna? Måste en perfekt gurka vara 30–35 cm lång, väga 450 gram och vara mörkgrön, fast och rak? Jag ska dock poängtera att de grödor som inte uppfyller kraven inte kastas; de levereras istället till restauranger, säljs på torget, blir till barnmat eller inlagd mat mm. Sist jag var och handlade i matbutiken såg jag tomater i alla dess färger och former, det tyckte man var lite trevligt och dekorativt – jag önskar mer av denna mångfald. Visa de som inte har möjligheten eller intresset av att odla sina egna morötter att morötterna kan ha alla dess former, finns i flera kulörter och har en vacker ätbar blast. Jag slutar aldrig att förvånas över de samtal man då och då hör på bussen påväg hem från jobbet då någon funderar kring var på växten potatisarna växer eller uttrycker stor förundran över att det finns lila morötter och gul squash. Vi kan väl åtminstone visa den yngre generationen hur verklighetens grönsaker och rotfrukter ser ut – även dessa grödor har variation och skönhetsfel (karaktär och något unikt), precis som oss människor. Tomaterna på kvist är densamma som de i plastasken. Detta är bara mina tankar och funderingar.

Archive

Jordgubbslycka

10072017-261C1287I helgen har jag varit hemma i Skåne för att arbeta med mitt examensarbete samt besöka mina föräldrar. När jag kom åter till Göteborg var det flera mogna jordgubbar i min odlingslåda. Lycka! Surdegssmörgås med ost och skivade jordgubbar på var vad det blev till kvällsmat. Jag tycker himla mycket om att ha färska bär på smörgåsen. Mosade hallon eller skivat äpple, jordgubbe eller nektarin. Om ni inte har provat, prova så ska ni få se hur gott det är. Dessa jordgubbar är en sort vid namn ‘Ruby Ann’, en jordgubbssort som får vackert röda blommor och rikligt med jordgubbar redan första året – inte en av mina favoritsorter men ack så vacker blomning och tillräckligt goda bär för att få odlas i min trädgård.

Archive

Ett flor av rosor

30062017-261C1054-2

Underbara rostider. I skiftet juni juli blommar de som vackrast. Dessa bilder är tagna vid Trädgårdsföreningens rosarium i centrala Göteborg. Passa på att ta ett besök där om ni har vägarna förbi. Såhär års njuter jag av dessa taggiga skönheter som jag om våren svär över när de ska beskäras. Plötsligt är allt förlåtet och rosen och jag är vänner igen.

30062017-261C1051 30062017-261C1049-230062017-261C1041

Archive

Äng istället för gräsmatta

18062017-261C0638

En gräsmatta tror många är näst intill skötselfritt, men så är det inte. En gräsmatta ska under växtsäsong klippas varje vecka och vill man ha en fin gräsmatta även gödslas och kanske luftas och mossrivas. För några år sedan tröttnade min far och jag på den enformigt gröna gräsmattan och lät större delen av mina föräldrars trädgård bli äng. En gång per år slår vi ängarna med lie och ganska snart började det dyka upp nya arter som nu hade fått rätt förutsättningar för att trivas, bland annat nattvioler (en orkidé) som syns på bilden ovan och nedan. Idag upptäcker vi nya arter varje år, helt utan att vi behövt så in några frön. Man ser även att floran skiljer sig på de olika platserna i trädgården – ängen i skogsbrynet har en flora och ängen på soliga slänten en annan. Massvis med olika insekter surrar och flyger över ängarna. Heja biologisk mångfald – att värna om den är allt vår förbannade skyldighet. Vi lever tillsammans med naturen.

18062017-261C062318062017-261C0618

Äng brukar definieras som en slåttermark som inte gödslats, kultiverats eller såtts in med främmande arter. Det kan även vara marker som tidigare varit gödslade åkrar men sedan magrats ut, slagna vägrenar eller mer traditionella slåttermarker som lövängar och slagna kärr. Gemensamt för alla typer av ängar är att de slås. Historiskt har ängens uppgift varit att producera vinterfoder men avkastningen av hö- och lövfoder är mindre viktig idag. Numera sköts de kvarvarande ängarna i många fall mer för att bevara artrikedomen, för att hålla markerna öppna eller för att värna om bygdens historia och om äldre brukningsmetoder. Under de senaste åren har ny teknik inneburit nya möjligheter att återigen se ängen som en produktionsmark samtidigt som natur- och kulturmiljövärdena bevaras.

Ängar är mycket artrika – i en äng kan man hitta närmare 50 olika arter av kärlväxter inom en kvadratmeter. Ängen har även en stor biologisk mångfald med lavar, mossor, svampar, insekter, fåglar, faddermöss samt grod- och kräldjur. Mångfalden av arter i ängen är beroende av människans skötsel och man skulle därför kunna kalla ängen för ett biologiskt kulturarv. Hemligheten bakom artrikedomen ligger i den kontinuerliga hävden som ger en öppen, ljus och utmagrad mark.

18062017-261C062218062017-261C0625

På Jordbruksverkets hemsida kan man läsa:

”Efter den mycket kraftiga minskning av ängsareal som skedde under större delen av 1900-talet har en viss ljusning kunnat skönjas de senaste 20 åren. Från de omkring 2 000 hektar som fanns i början av 1990-talet har arealen idag ökat till närmare 9 000 hektar. En viktig orsak till trendbrottet är den miljöersättning som betalas ut för skötsel av ängar men också en ökad medvetenhet om hur unika våra ängar är. Genom ökningen av arealen äng håller ett av riksdagens tidigare miljömål, ”Ett rikt odlingslandskap”, på att uppfyllas. En internationell jämförelse visar att ängar är en relativt ovanlig företeelse i stora delar av dagens Europa. Förutom i Sverige syns ängskulturen idag huvudsakligen i södra delarna av Norge, i delar av Baltikum, i era av Syd- och Mellaneuropas bergstrakter samt i vissa områden av Östeuropa, framför allt i Rumänien.”

”Att skapa en ny äng, restaurera eller återuppta hävden i äldre ängar är en betydelsefull insats för floran och faunan. Inte bara äldre ängar utan också andra markslag kan restaureras och bli ängar. Med tiden kan man få många ängsarter att börja återkolonisera marken. Restaurering av marker som inte är alltför starkt igenväxta och som ligger nära ännu skötta ängar, ökar möjligheten till spridning för många av de slåttergynnade växt- och djurarterna. Av floran kan man bedöma om ett område kan restaureras med gott resultat eller inte. Konkurrensstarka och kvävegynnade arter som hundkäx, brännässla och älggräs får inte dominera om resultatet ska bli det önskade. Restaurering måste alltid följas av löpande traditionell skötsel.”

- jordbruksverket.se

18062017-261C0628