Archive

Lördagspromenad

23092017-261C2344”Jag har promenerat här i många år men aldrig hittat någon svamp häromkring” sade en man i lördags som frågade oss om vi skulle plocka svamp. Vi sade inget till honom om att vi visste några ställen, inte långt från hans hus, där det växer rikligt med gula kantareller, men vi log gott när vi hade promenerat vidare en bit. Vilket svampår det är i år. Flera helger har vi varit ute och plockat några liter. Svampsmörgåsar och svampsåser – tack skogen!

23092017-261C234123092017-261C2338 23092017-261C2306 23092017-261C2303

Samtidigt som vi plockar de där svampsorterna man känner väl till tar vi med oss några okända hem för att slå upp och lära oss nya. Självklart äter vi inte dessa men det är kul att försöka klura ut vad det är.

23092017-261C2321

Med oss ut i skogen hade vi en ryggsäck full med fika. Varm choklad, nybakade scones med äpple, kanel och kardemumma, smör, ost och egenkokad äppelmos. Vi satte oss på bryggan vid havet och fikade. En liten bit ut såg vi några sälar, på samma ställe som de låg i vårvintras. Det kändes himla fint att se de igen; under hela sommaren har de varit längre ut till havs men nu är dem åter. Det är sådana här helger som ger mig ny energi.

23092017-261C2319

Archive

Kallmurning

13092017-261C1908

Det är inte ofta jag visar er vad vi får göra under vår utbildning i Norge men här kommer några bilder från förra samlingen. Den veckan var det tema restaurering av gamla kallmurar och traditionella murningstekniker. Äntligen en vecka med mycket praktiskt hantverksarbete! Lärarna vi hade var Espen Marthinsen – en av Norges främsta murare specialiserad på just gamla murningstekniker och Magnus Nyheim – lärare och anläggningstekniker på Vea, den skola i Norge jag går på. Vilken ynnest! Få ting fascinerar mig så som när man ser en hantverkare arbeta yrkesskickligt med sina händer. Jag studerade Espens och Magnus teknik när de flyttade de stora stenarna, såg vilka stenar som passade var i muren och hur de högg till stenarna. Muren vi arbetade med under ett par dagar hade ursprungligen varit en husgrund. Muren var av kalksten med rester av en gammal bakugn byggd av tegel infälld i muren. Muren hade länge varit förfallen och gömd bland växtlighet, i somras togs den fram och nu fick vi uppdraget att restaurera den. Delar av muren hade rasat och flera stenar spruckit och behövdes bytas ut.

13092017-261C178913092017-261C182113092017-261C1872

Vi började med att plocka ned muren så långt ned det behövdes. En del stenar märkte vi med nummer och fotograferade av för att veta hur de hade legat i muren tidigare, detta för att senare kunna sätta tillbaka de på samma plats. Inuti muren fyllde vi upp med småsten för att hålla konstruktionen på sin plats.

13092017-261C1835

För att kunna flytta de stora stenarna hade vi spett och kofot, säckkärra, plankor och manskraft. Bara att klura ut hur man skulle lyckas få stenarna på plats var en konst – lyfta de på plats gick sällan så det gällde att rulla eller skjuta de fram. Man hade även kunnat använda maskiner för att lyfta stenarna på plats och sedan manskraft för en sista justering, men dessa stenar var inte större än att det gick bra att göra utan. Under dessa dagar fick vi prova på att hugga till stenen för hand, arbeta med med förband, tvärband, kilar och hörn för att ge muren det uttryck och konstruktionen den stabilitet vi önskade.

13092017-261C184513092017-261C1851

Tänk att detta kreativa kaos blev så bra. Jag tror inte att någon utav oss trodde att vi skulle hinna göra hela muren klar, men plötsligt hade vi lyckats. Dagarna blev långa men vi alla var ivriga studenter och såklart stolta när vi var i mål. Stort tack Ingeborg för den underbart god mat du lagat åt oss dessa dagar (Ingeborg är vår lärare, främst i trädgårdshistoria, och bor i det vackra huset ni ser på bilden nedan). Om ni är nyfikna på att lära er mer om kallmurar kan jag varmt rekommendera er att läsa denna handbok om kallmurning av Joakim Lija via Göteborgs Universitet.

13092017-261C1904

Archive

Hjortron

16082017-261C1019

Jag älskar hjortron. Varje vinter när jag är i fjällen med min familj köper jag med mig hem en stor, då menar jag en stor, glasburk med hjortronsylt. Jag har länge önskat att få komma upp till fjälls under hjortrontid för att plocka mina egna bär. Hemma hos mina föräldrar i Skåne har vi endast funnit blad och i Bohuslän finner jag inte mycket till myrmarker. Nu när vi fjällvandrade hamnade vi av en slump på en myrmark med en del hjortron. Det var inte bara jag som blev lyrisk och vi plockade och njöt av dessa underbara bär. Äntligen fick jag plocka mina hjortron!

16082017-261C1001 16082017-261C0998

Archive

Svampplockning

26082017-261C1495

Utöver havtorn blev det svampplockning idag. Jag är rätt dålig på olika svampsorter, eller rättare sagt, jag kan nog några men blir för osäker när jag väl står med svampen i handen för att våga ta med den hem och tillaga den. Gula kantareller och trattkantareller är jag säker på, men idag hjälpte Nicklas mig att även finna smörsopp och Karl-Johan. Trattkantarellerna var årets första för mig. Ännu var de inte så stora men någon vecka till så är det nog trattkantarelldags. Nöjda efter dagens svampfynd satte vi oss i trädgården för att rensa dem och tillaga smörgås med smörstekt svamp.

26082017-261C1493 26082017-261C1507

Archive

Havtorn

26082017-261C1458

Sedan jag flyttade in i min stuga i november förra året, har jag varje gång under min kvällspromenad sneglat på ett snår med havtorn alldeles intill vattnet. Idag var grenarna fulla med bär i orange och jag fick äntligen plocka av ett helt gäng. Mums vad gott det är! Dess tornar sticker mig när jag plockar dem. Dess starka vackra färg slutar aldrig att fascinera mig. Tidigare år har jag plockat havtorn i september månad men då de alltid går sönder så lätt så fort jag tar i dem vid denna tid på året, provade jag i år att plocka de lite tidigare. De var nu lite fastare, gick inte sönder så lätt och gick fint att plocka. Har ni några knep när ni plockar havtorn? Och hur brukar ni använda dem?

26082017-261C1451 26082017-261C144026082017-261C148226082017-261C147026082017-261C1450

Archive

Augustiskörd

23082017-261C1329

Såhär års lever jag i största möjliga mån på det jag har i trädgården eller i naturen runt omkring mig. Middagen blir potatis- och grönkålssoppa, efterrätten plommonkaka. Samtidigt försöker jag också hamstra inför vintern. Torka, safta, sylta, mjölksyra, frysa in.

23082017-261C1343 23082017-261C1337

Längs med min kvällspromenad fann jag björnbär och enbär. Björnbären hamnade i min mage samt i frysen. Enbären ligger nu på tork och kommer bli guld värda i höst när det ska lagas värmande mustiga höstgrytor. I min trädgård skördar jag persilja, oregano, gräslök, salvia, basilika och koriander. En del av kryddorna torkar jag, andra klipper jag i små bitar och fryser in.

23082017-261C1323

Archive

Ärliga grönsaker och rotfrukter

21072017-261C1430På bilden ovan är två gurkor – en slanggurka från min köksträdgård och en citrongurka från mina föräldrars växthus. Ibland tänker jag på hur fel jag tycker att det är att de gurkor vi köper i matbutiken ska vara så raka som möjligt samt ha minsta möjliga kärnhus. Zucchinin ska alla vara av en viss längd. Potatisen, med undantag nypotatisen, ska vara fri från jord. Morötterna får inte vara allt för krokiga och definitivt inte ha två ”ben”. Krav från EU men också kvalitetskrav från odlingsbranschen och grönsaksodlarna själva. Jag har all respekt för detta – inplastade gurkor håller längre vilket minskar matsvinnet och inplastningsutrustningen kan inte hantera krokiga gurkor. Raka gurkor är även lättare att transportera. Men är det verkligen rätt väg att gå? Kan vi inte minska matsvinnet på annat vis och måste min soptunna bli full med plast varje gång jag handlat och packat upp maten ur förpackningarna? Måste en perfekt gurka vara 30–35 cm lång, väga 450 gram och vara mörkgrön, fast och rak? Jag ska dock poängtera att de grödor som inte uppfyller kraven inte kastas; de levereras istället till restauranger, säljs på torget, blir till barnmat eller inlagd mat mm. Sist jag var och handlade i matbutiken såg jag tomater i alla dess färger och former, det tyckte man var lite trevligt och dekorativt – jag önskar mer av denna mångfald. Visa de som inte har möjligheten eller intresset av att odla sina egna morötter att morötterna kan ha alla dess former, finns i flera kulörter och har en vacker ätbar blast. Jag slutar aldrig att förvånas över de samtal man då och då hör på bussen påväg hem från jobbet då någon funderar kring var på växten potatisarna växer eller uttrycker stor förundran över att det finns lila morötter och gul squash. Vi kan väl åtminstone visa den yngre generationen hur verklighetens grönsaker och rotfrukter ser ut – även dessa grödor har variation och skönhetsfel (karaktär och något unikt), precis som oss människor. Tomaterna på kvist är densamma som de i plastasken. Detta är bara mina tankar och funderingar.

Archive

Kultursorter och mjöl

12072017-261C1368

Mina föräldrars granne PerOla, han är en av mina idoler. Han tog över gården från sina morföräldrar tidigt i livet. Idag har han kor, ekologisk grönsaksodling och odlar gamla spannmålssorter vilka benämns kultursorter. Han maler eget mjöl, bakar surdegsbröd och mjölksyrar grönsaker. I helgen var jag hemma i Skåne och traskade över till PerOla. Vi kikade på grönsaksodlingarna på friland och i växthuset, han visade mig sin nya större mjölkvarn och bjöd sedan på hembakat bröd, egengjord flädersaft och havtornsmarmelad. Plötsligt tog han fram sin gamla mjölkvarn och sade att han hade funderat på om någon kunde få användning utav den nu när han hade en ny. Hans tankar föll på mig. Underbara PerOla! Jag blir så galet lycklig! Tack snälla rara du. Med mig hem på tåget i söndags kånkade jag stolt min mjölkvarn och sädeskorn som väntade på att få malas. Hur många 23-åringar känner ni som maler sitt egna mjöl av gamla kultursorter? Nu vet ni en. Lyckliga jag!

10072017-261C1342

PerOla, rätta mig gärna eller komplettera med din enorma kunskap, för nu ska jag försöka berätta lite kort om kultursorter, vilket är en rätt ny kunskap för mig. Det var PerOla och min mor som fick upp mina ögon för det och så spännande det är! Kultursorter är som sagt spannmålssorter som odlats från tusentals år tillbaka och fram till mitten av 1900-talet. Efter det har vi börjat med växtförädling där bland annat stråförkortningsmedel började användas. Man ville ha större ax och mindre stån. Kultursorterna är oftast markant mer högväxande än våra moderna sorters spannmål. Som jag har förstått det är detta för och nackdelar. Förr hade vi användning även för stråt till t.ex. i djurhållningen, i byggnader, som fyllning i madrasser och träskor, inom vävning och slöjd. Nackdelen var när det kom slagregn och säden lade sig ned. De moderna sorterna med stråförkortningsmedel kan man pressa hårdare utan att de sticker iväg i höjden och man får mer ax än strå. Forskning har dock visat att de moderna sorternas korta strå, i motsats till de äldre sorternas mycket långa strå, genererar fler sjukdomar i kornet då smittspridarna har kortare väg att vandra till kornen. Kultursorterna är motståndskraftiga mot sjukdomar, konkurrerar bra mot ogräs, behöver inte konstgödsel eller bekämpningsmedel, men uppvisar stor variation i avkastning.

Det har visat sig att kultursorterna har fina egenskaper som gått förlorade i den växtförädling som skett under senare delen av 1900-talet. Äldre sorter anpassar sig nämligen till de lokala odlingsförhållandena och grödan får unika lokala kvaliteter genom odlarens medvetna selektion av frön från skörd till utsäde över ett antal år. Nya kultursorter uppstår alltså ur de gamla. Man forskar en del på näringsinnehållet i kultursorterna kontra de moderna sorterna. Det verkar som om vi sönderförädlat våra moderna sorter och tappat många nyttiga ämnen men som är bevarade i våra kultursorter. Kultursorterna har viskat sig bland annat vara mycket innehållsrika på mineraler, spårämnen och smakämnen. Att baka bröd enbart på de gamla sorterna upplever jag dock lite svårare; det är precis som om de inte innehåller lika mycket gluten som håller samman degen och gör bröden sådär saftigt goda. Och det där med att det inte är bra att äta mjöl – jag tror att mycket av spannmålsallergierna idag beror på det ensidiga intaget av vitt vetemjöl. Jag tror att det handlar om vad för mjöl man använder och att man blandar många olika sorters mjöl. Jag tror på fullkorn, då använder man hela kornet (fröskal, frövita och grodd), inte separata delar, och ekologiskt odlat. Jag har hört att fröskalet, det grova yttre lagret på kärnan, innehåller 50-80% av kornets mineraler. Förstå hur dumt det är att inte äta det.

10072017-261C1305

Föreningen Allkorn är en ideell förening som genom odling arbetar för att bevara och utveckla en mångfald av lokalt anpassade stråsädessorter, främja förädling och försäljning av produkter från dessa sorter samt öka konsumenternas intresse för ekologiskt odlade kultursorter. Kika in där om ni vill veta mer.

Archive

Äng istället för gräsmatta

18062017-261C0638

En gräsmatta tror många är näst intill skötselfritt, men så är det inte. En gräsmatta ska under växtsäsong klippas varje vecka och vill man ha en fin gräsmatta även gödslas och kanske luftas och mossrivas. För några år sedan tröttnade min far och jag på den enformigt gröna gräsmattan och lät större delen av mina föräldrars trädgård bli äng. En gång per år slår vi ängarna med lie och ganska snart började det dyka upp nya arter som nu hade fått rätt förutsättningar för att trivas, bland annat nattvioler (en orkidé) som syns på bilden ovan och nedan. Idag upptäcker vi nya arter varje år, helt utan att vi behövt så in några frön. Man ser även att floran skiljer sig på de olika platserna i trädgården – ängen i skogsbrynet har en flora och ängen på soliga slänten en annan. Massvis med olika insekter surrar och flyger över ängarna. Heja biologisk mångfald – att värna om den är allt vår förbannade skyldighet. Vi lever tillsammans med naturen.

18062017-261C062318062017-261C0618

Äng brukar definieras som en slåttermark som inte gödslats, kultiverats eller såtts in med främmande arter. Det kan även vara marker som tidigare varit gödslade åkrar men sedan magrats ut, slagna vägrenar eller mer traditionella slåttermarker som lövängar och slagna kärr. Gemensamt för alla typer av ängar är att de slås. Historiskt har ängens uppgift varit att producera vinterfoder men avkastningen av hö- och lövfoder är mindre viktig idag. Numera sköts de kvarvarande ängarna i många fall mer för att bevara artrikedomen, för att hålla markerna öppna eller för att värna om bygdens historia och om äldre brukningsmetoder. Under de senaste åren har ny teknik inneburit nya möjligheter att återigen se ängen som en produktionsmark samtidigt som natur- och kulturmiljövärdena bevaras.

Ängar är mycket artrika – i en äng kan man hitta närmare 50 olika arter av kärlväxter inom en kvadratmeter. Ängen har även en stor biologisk mångfald med lavar, mossor, svampar, insekter, fåglar, faddermöss samt grod- och kräldjur. Mångfalden av arter i ängen är beroende av människans skötsel och man skulle därför kunna kalla ängen för ett biologiskt kulturarv. Hemligheten bakom artrikedomen ligger i den kontinuerliga hävden som ger en öppen, ljus och utmagrad mark.

18062017-261C062218062017-261C0625

På Jordbruksverkets hemsida kan man läsa:

”Efter den mycket kraftiga minskning av ängsareal som skedde under större delen av 1900-talet har en viss ljusning kunnat skönjas de senaste 20 åren. Från de omkring 2 000 hektar som fanns i början av 1990-talet har arealen idag ökat till närmare 9 000 hektar. En viktig orsak till trendbrottet är den miljöersättning som betalas ut för skötsel av ängar men också en ökad medvetenhet om hur unika våra ängar är. Genom ökningen av arealen äng håller ett av riksdagens tidigare miljömål, ”Ett rikt odlingslandskap”, på att uppfyllas. En internationell jämförelse visar att ängar är en relativt ovanlig företeelse i stora delar av dagens Europa. Förutom i Sverige syns ängskulturen idag huvudsakligen i södra delarna av Norge, i delar av Baltikum, i era av Syd- och Mellaneuropas bergstrakter samt i vissa områden av Östeuropa, framför allt i Rumänien.”

”Att skapa en ny äng, restaurera eller återuppta hävden i äldre ängar är en betydelsefull insats för floran och faunan. Inte bara äldre ängar utan också andra markslag kan restaureras och bli ängar. Med tiden kan man få många ängsarter att börja återkolonisera marken. Restaurering av marker som inte är alltför starkt igenväxta och som ligger nära ännu skötta ängar, ökar möjligheten till spridning för många av de slåttergynnade växt- och djurarterna. Av floran kan man bedöma om ett område kan restaureras med gott resultat eller inte. Konkurrensstarka och kvävegynnade arter som hundkäx, brännässla och älggräs får inte dominera om resultatet ska bli det önskade. Restaurering måste alltid följas av löpande traditionell skötsel.”

- jordbruksverket.se

18062017-261C0628