Archive

Äppelplockning

I helgen har Nicklas och jag plockat äpplen från träden ute i landskapet. Här i Stensjö by finns en hel del fruktträd, främst äpple. Träden i trädgårdarna har i år sortbestämts av en pomolog och merparten av frukten fick bli must. Men även längs med grusvägarna, i hagarna, vid odlingsrösen osv. står en hel drös med äppelträd. De flesta verkar vara frösådder med olika mycket vildapel i sig. De är sura, beska, sträva, söta, mjöliga, kompakta, gula, gröna, röda… ja alla varianter finns. En del skulle fungera finfint till cidertillverkning, andra får förbli till de vilda djuren. Men vid sjön Stärringen står ett högt äppelträd med stora rödgula äpplen. Jag vet inte om trädet är ympat eller om det endast är en väldigt god frösådd, men äpplena är fantastiska. Så i helgen lastade Nicklas och jag stege, äppelplockare och korgar på bilens flak och åkte ned till sjön. Lycka!

Archive

Grisarna

Nu är det nästan fyra och en halv månad sedan jag skrev några rader här på Septemberbacken och så får det lov att vara. Min blogg har alltid varit mer som en dagbok för mig, en dagbok där jag lägger upp text och bild jag en dag vill kunna minnas tillbaka till. I februari månad, när man börjar bli trött på det grå vädret och mörkret, händer det ofta att jag blickar tillbaka till maj månads bilder och känner mig genast mycket mer väl till mods. Om somrarna är jag för det mesta utomhus tills solen går ned. Kameran fylls med bilder även då men det är sällan de kommer längre än till hårddisken och bildarkivet. Att ta fram datorn en ljum sommarkväll, det händer mig nästan aldrig. Men nu börjar det bli höstfägring i landskapet, ylletröjan har åkt på och mörkret tränger sig på allt tidigare om kvällarna. Med detta kommer datorn åter fram i knät en stund i fåtöljen framför kaminen och Septemberbacken fylls på nytt med några minnen i text och bild.

Mitt senaste inlägg, den 31 maj i år, presenterade jag mina nya vänner på jobbet så varför inte fortsätta på den tråden. Nu har grisarna bott i byn hela sommaren. Besökarna älskade dem och grisarna blev mycket sociala. Varje gång en besökare passerade grisarnas hage kom alla sex grisarna springandes i full karriär fram till stängslet och besökaren. Besökaren sken upp, tog en bild med telefonen och grisarna poserade gladeligen. Dessa ljuvliga djur har under sommaren skapat många skratt och samtal hos besökarna. Om kvällarna när jag gått för att stänga om hönsen eller ta ett bastubad hade grisarna oftast redan gått och lagt sig i sin hydda. Man hörde då alltid ljudliga snarkningar inifrån hyddan. Det tog ett tag innan grisarna började böka upp den rätt frodiga gräsmattan men när de väl började gick det fort. Nu är hela ytan bar jord och färdig att odlas med grönsaker nästa år.

Det här är Olga (ovan till vänster), första djuret Nicklas och jag köpt tillsammans. När jag fick tjänsten i Stensjö by frågade min blivande kollega Hans mig om vi ville ha en gris. Självklart! I Stensjö by har vi både kor, katter, får och höns men grisarna köpte mina kollegor och jag med familjer för egna pengar. Nicklas och min Olga hade blå ögon och gick ofta stolt omkring i hagen med en sten eller rotbit i munnen. I somras fick hon ett bett i örat, örat fylldes med blod och det blev ett blomkålsöra. Det blev ”Olga med blomkålsörat”. Hon tittade alltid på dig med huvudet på sned för att kunna se under det vikta blomkålsörat. Fallfruktsäpplen var bland det bästa hon visste. Vår finaste Olga! Nu är Olga inte längre Olga, nu är det mat. Jag fällde tårar i september när vi åkte med grisarna till slakt och kände mig sorgsen dagen efter men nu känner jag mig glad över att ha lyckligt kött för ett helt år i frysboxen. Som grönsaksodlare blir det mycket grönsaker till middag men vi vill äta kött och i år känns det som om vi gjort allt vi kan för att äta ett bra kött. Olga och hennes vänner kunde inte ha haft det bättre och slakten var varken stress eller utdraget. Tänk om dessa ljuvliga små grisar kunde förstått att de i år har bökat upp en av Stensjö bys två kålgårdar från 1700-talet, även första byggstenen i påbörjandet av restaureringsarbetet av trädgårdarna. Det är stort! Tack för hjälpen fina ni, jag kommer aldrig att glömma er!

Klicka gärna på bilderna för att se dem större.

Archive

Fyrbenta kollegor på jobbet

Nu har jag fått sex stycken nya kollegor på jobbet. De har fyra ben och ett tryne och är ljuvliga. Några har bruna fläckar och några är helt rosa. Deras öron är stora och de kan vifta på sin snurrade svans. De bor i en hydda, är morgontrötta men är ute merparten av dagen för att böka i jorden. När det kommer förbi besökare springer de fram till dem och ingen kan undgå att charmas utav dessa fyrbenta vänner. Dessa grisar är särskilt mina medhjälpare. På gamla kartor från 1700-talet ser vi att det funnits en kålgård där grisarna nu går. Kålgård är ett gammalt namn för ett odlingsland för köksväxter. Förutom olika sorters kål kunde där även odlas en del rotfrukter, bladgrönsaker, ärtor och bönor, lök och kanske också några kryddor. Denna kålgård vid Stensjö har varit brukad även i modern tid men de senaste åren har ytan fått förbli gräsmatta. Under detta år ska grisarna få hjälpa mig med att böka upp ytan så att den nästa år åter igen kan bli odlingsland. Nedan är en kort film på grisarna – man ser så mycket personlighet i de små liven. Ha gärna ljudet på!

Archive

Rödkullorna

Ikväll får ni en liten film och ha gärna ljudet på, det är sådant ljuvligt smaskande. Jag tror att Stensjö bys kor längtar ut på grönbete nu, eller vad tror ni när ni ser filmen? Mer eller mindre varje kväll sitter jag en stund hos djuren. Korna, som är av lantrasen rödkulla, är fortfarande i sin vinterhage men snart ska de få komma ut på grönbete. Ikväll blev det lyx och jag tänkte att de skulle få dela på en näve gräs. Jag tror dock att de var lite extra sugna på grönt gräs för när jag gick en bit bort för att plocka en näve och vände mig om stod samtliga kor och hängde över grinden. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv, jag såg så mycket personlighet i dem.

Archive

Tvåbenta vänner på jobbet

Förra veckan fick vi 20 hönor och 2 tuppar till min arbetsplats, Stensjö by. De är av rasen gammelsvensk vit Leghorn, den ras som vi kan se på gamla fotografier tagna vid Stensjö by för cirka 100 år sedan. Visst är det fantastiskt att de nu är tillbaka! I slutet av 1800-talet ersatte vit Leghorn de svenska lantraserna, detta för att de var bättre värphöns och bristen på mat var stor. Från sekelskiftet och fram till mitten av 1900-talet var vit Leghorn dominerande på svenska hönserier, idag är det en gammal ras som är mindre vanlig och som vi behöver värna om.

Archive

Kombucha

Här hemma tar jag hand om surdegen och brödbakandet medan Nicklas gör kombucha. Idag skulle Nicklas sila den smaksatta kombuchan och tappa upp på flaskor så då passade jag på att ta några bilder. Gör ni kombucha? Ungefär såhär gör vi, lite varierar det från gång till gång…

Som ni ser i Nicklas ”barnkammare” på bilden ovan kan en kombucha som mår bra producerar fler svampar än man använder så om ni känner någon som gör kombucha, fråga om en svamp. Svampar finns även att köpa för en billig peng på nätet. Det är bra att få med lite utav vätskan svamparna ligger i. När du har detta gör du följande:

  • Koka upp vatten och lägg i te, ca 2-3 påsar/liter vatten om ni använder påste. Nicklas har provat både grönt och svart, med och utan smak. Prova er fram vilket te ni tycker bäst om. Ha i ca 0,5-1 dl socker/liter vatten medan teet är varmt så att sockret löses upp, socker är kombuchasvampens mat. Låt teet stå och dra tills teet svalnat. När teet har svalnat silar du det om du har haft löste. Häll teet på stora burkar. I burkarna ska det vara ca 1 del gammal kombuchavätska och 10 delar te. Lägg i kombuchasvampen i burken och sätt något över burkens öppning, flugor älskar den söta vätskan. Nicklas brukar spänna hushållspapper eller en duk över med hjälp av ett gummiband. Låt stå i rumstemperatur i ca 10 dagar.
  • När kombuchan blivit lagom syrlig, efter ca 10 dagar, är den färdig att dricka men nu kan man också smaksätta och kolsyra den. Det var detta moment Nicklas gjorde idag. Plocka upp svamparna och lägg i en mindre burk tillsammans med lite vätska (som på bilden ovan) eller starta en ny omgång genom att upprepa momenten vid punkten ovan. Vill du smaksätta kombuchan som nu stått ca 10 dagar lägger du ned valfri smaksättning i burkarna. Denna gång valde vi lingon vi plockade förra året och stjärnanis. Svarta vinbär eller citrusfrukter/ingefära är andra smakar vi varmt kan rekommendera. Sätt tillbaka hushållspappret/duken över burkarna och låt stå i rumstemperatur i ca 1 dygn. Sila och tappa upp på flaskor.
  • Vill man kolsyra kombuchan ser man till att tappa kombuchan på tätt slutande flaskor och låter stå i rumstemperatur 3-5 dagar. Förvara sedan flaskorna i kylen så får ni en kall, sprudlande dryck. Öppna flaskorna över vasken, ibland blir det bra tryck i dem. Lycka till!

Archive

Trasmatta

Vad gör en trädgårdsmästare på vintern? Ja den frågan får jag ofta. Det finns en hel del att göra och inte minst behöver man lite semester. Denna vinter unnade jag mig lite extra ledigt och har bland annat umgåtts med min farmor. Min farmor är världens bästa farmor. Hon är en av anledningarna till att jag idag är trädgårdsmästare. I hennes trädgårdsland fick jag som liten sitta och äta jordgubbar och vaxbönor och tillsammans sådde vi frön och satte sättlök. Utöver att hon odlar massvis med grönsaker och har en himla fin trädgård är hon fantastiskt duktig på handarbete, inte minst vävning. Oj vad jag inte har tid att arbeta! Farmor, du har så mycket att lära mig. Denna vinter fick jag lära mig att sätta upp en väv och väva mig en trasmatta i tuskaft. Att på egen hand kunna skapa saker har alltid tilltalat mig och hur fint är det inte när gamla textiler kan få nytt liv genom en matta. Min matta blev i senapsgul varp och trasor i vitt, gult, brunt och terrakotta. I sovrummet ska man ha ljusa mattor, sade min farmor och jag håller med henne. Jag ser framför mig hur fin denna matta kommer att bli nedanför en säng på ett ljust plankgolv. Att få sitta några dagar och väva var som terapi men det finaste var nog att få så mycket tid tillsammans med farmor. Hon skämde bort mig med god mat, vi pratade trädgård, stickning och vävning, fikade, skrattade och pratade ännu mer. Tack farmor för att du lär mig alla dina klokskaper, jag ser upp till dig.

Archive

Stråhattar

I helgen tog Nicklas och jag en tur in till stan, till Göteborg. Det blir inte så ofta när man bor på landsbygden, lugnet där lockar mer än stadens puls. Men ibland är det trevligt, när man får välja, att vara besökare i staden för en stund. Det går inte att komma ifrån att där finns fantastiska ting så som caféer, museum, konsthallar, konserthus, stadskonst, parker och massvis med annat spännande, vackert och fulsnyggt att titta på. I helgen hade Nicklas och jag som mål att finna vars en stråhatt. Vi båda är ute så ofta vi kan, inte minst jag som har arbete utomhus till yrket. Solen är stark och ska inte underskattas. I stadsdelen Haga i Göteborg fann vi en sådan där gammal hederlig hattbutik. En man med gubbkeps stod bakom köpmansdisken och log åt oss när vi kom in i butiken. Det känns fint att kunna stödja dessa små butiker som ej ännu blivit till stora kedjor på de enorma köpcentren. Dessutom är varken Nicklas eller jag särskilt mycket för konsumtion. Köper vi något ska vi trivas med det, det ska helst vara rättvist tillverkat för både människor och miljö, det ska hålla länge och allra helst tåla att lagas för att sedan användas några år till. Dess ting kan kosta lite mer men då får det hellre bli två inköp per år än tio. Efter massvis med provande av hattar och tittande i spegeln gick vi ut ur butiken, nöjda och glada, med vars en hatt i en marinblå papperspåse. Vad tycks? Sedan åkte vi hem till lugnet på landsbygden igen.

På västkusten blåser det för jämnan och att ha en hatt med ett större brätte är svårt utan att vinden tar tag om den. Jag löser det med gamla hederliga hattnålar som jag funnit på Tradera.

Archive

Tappa björksav

Nu är det dags att tappa björksav – efter en lång vinter delar björkarna gärna med sig utav sin vårenergi till oss. Jag skulle säga att björksav smakar sött och lite björkved. Att tappa björksav går bra att göra mellan tjällossning och lövsprickning, efter det behöver träden saven själva. Tänk på att avtappning inte ingår i allemansrätten så fråga markägaren om lov om du inte har egen mark med björkar. När du har tappat färdigt måste du plugga igen hålet, annars kan trädet stå och läcka sav. Så länge man håller sig inom dessa ramar tar björken inte någon skada. När jag har tappat färdigt brukar jag alltid tacka björken och ge den en kram. Ni får lov att skratta åt mig, men ett tack känns som det minsta jag kan ge tillbaka till den.

Att tappa björksav började bli vanligt i vårt land under 1700- och 1800-talet. Förr var detta ett viktigt vitamintillskott på vårvintern och även boskapen fick dricka björksav. Björksav har genom tiderna använts i medicinskt syfte mot bland annat tuberkulos, kolik och njursten. Linné ansåg att saven var ”en bra hostmedicin och ett utmärkt laxermedel”. Björksav innehåller mestadels vatten men även mineraler bland annat kalium, frukt- och druvsocker, björksocker (Xylitol) och en rad andra sockerarter, C-vitamin, aminosyra, garvämnen, bitterämnen, betakaroten, flavoner och antioxidanter. Det innehåller även saponiner, en glykosid som har egenskapen att den löddrar när den blandas med vatten. På så vis kan björksaven användas som ansiktsvatten, för att tvätta håret eller sina kläder.

Såhär tappar du björksav:

  • Borra ett hål i en björk. Genom att använda sig av en borr får du ett snyggt hål som är enkelt att plugga igen och för trädet att läka. Vilken höjd hålet ska borras på råder det delade meningar kring så kanske spelar detta ingen större roll. Däremot verkar en större björk ge bättre savflöde än en mindre så välj en björk med en stamdiameter på minst 30 cm. Hålet ska vara ungefär 6 mm i diameter och borras snett uppåt. Borra tills saven börjar rinna, oftast krävs inte mer än 2-5 cm djupt.
  • Stick in en tratt, ett rör (t.ex. ett sugrör) eller någon form av ränna i hålet och led saven ned i en kanna, hink eller flaska. För att undvika att få ner regnvatten eller smuts i saven kan man täcka kärlets öppning. Man kan även sila saven efteråt för att få bort eventuell smuts. Ibland droppar saven och ibland rinner det långsamt. Ett alternativ till att borra i trädet är att kapa en gren och låta saven från den droppa ned i en flaska.
  • En björk kan ge flera liter sav per dygn så håll koll på flaskan och byt när den blir full.
  • När du har tappat klart täpper du igen hålet med en träplugg så att björken inte blöder sav.
  • Tappa inte för mycket sav från varje träd, saven ska ju ge näring till bladen och tillväxten. Ungefär 5-12 liter kan man tappa från samma träd beroende på trädets storlek. Tappa inte heller sav från samma träd år efter år utan låt trädet återhämta sig.
  • Tappa upp björksaven på flaskor. I kylen håller den endast några dagar men det går även att frysa björksav. Björksavstappningssäsongen är kort men ganska snart kommer björkens unga späda blad vilka är goda att koka te på eller äta som de är i en sallad.

Nedan sitter min söta rara mor bland vitsipporna och fågelkvitter och tittar på saven som droppar ned i kannan – en meditativ stund. Hon har förstått vad mindfulness handlar om.