Archive

Havtorn

26082017-261C1458

Sedan jag flyttade in i min stuga i november förra året, har jag varje gång under min kvällspromenad sneglat på ett snår med havtorn alldeles intill vattnet. Idag var grenarna fulla med bär i orange och jag fick äntligen plocka av ett helt gäng. Mums vad gott det är! Dess tornar sticker mig när jag plockar dem. Dess starka vackra färg slutar aldrig att fascinera mig. Tidigare år har jag plockat havtorn i september månad men då de alltid går sönder så lätt så fort jag tar i dem vid denna tid på året, provade jag i år att plocka de lite tidigare. De var nu lite fastare, gick inte sönder så lätt och gick fint att plocka. Har ni några knep när ni plockar havtorn? Och hur brukar ni använda dem?

26082017-261C1451 26082017-261C144026082017-261C148226082017-261C147026082017-261C1450

Archive

Augustiskörd

23082017-261C1329

Såhär års lever jag i största möjliga mån på det jag har i trädgården eller i naturen runt omkring mig. Middagen blir potatis- och grönkålssoppa, efterrätten plommonkaka. Samtidigt försöker jag också hamstra inför vintern. Torka, safta, sylta, mjölksyra, frysa in.

23082017-261C1343 23082017-261C1337

Längs med min kvällspromenad fann jag björnbär och enbär. Björnbären hamnade i min mage samt i frysen. Enbären ligger nu på tork och kommer bli guld värda i höst när det ska lagas värmande mustiga höstgrytor. I min trädgård skördar jag persilja, oregano, gräslök, salvia, basilika och koriander. En del av kryddorna torkar jag, andra klipper jag i små bitar och fryser in.

23082017-261C1323

Archive

Ärliga grönsaker och rotfrukter

21072017-261C1430På bilden ovan är två gurkor – en slanggurka från min köksträdgård och en citrongurka från mina föräldrars växthus. Ibland tänker jag på hur fel jag tycker att det är att de gurkor vi köper i matbutiken ska vara så raka som möjligt samt ha minsta möjliga kärnhus. Zucchinin ska alla vara av en viss längd. Potatisen, med undantag nypotatisen, ska vara fri från jord. Morötterna får inte vara allt för krokiga och definitivt inte ha två ”ben”. Krav från EU men också kvalitetskrav från odlingsbranschen och grönsaksodlarna själva. Jag har all respekt för detta – inplastade gurkor håller längre vilket minskar matsvinnet och inplastningsutrustningen kan inte hantera krokiga gurkor. Raka gurkor är även lättare att transportera. Men är det verkligen rätt väg att gå? Kan vi inte minska matsvinnet på annat vis och måste min soptunna bli full med plast varje gång jag handlat och packat upp maten ur förpackningarna? Måste en perfekt gurka vara 30–35 cm lång, väga 450 gram och vara mörkgrön, fast och rak? Jag ska dock poängtera att de grödor som inte uppfyller kraven inte kastas; de levereras istället till restauranger, säljs på torget, blir till barnmat eller inlagd mat mm. Sist jag var och handlade i matbutiken såg jag tomater i alla dess färger och former, det tyckte man var lite trevligt och dekorativt – jag önskar mer av denna mångfald. Visa de som inte har möjligheten eller intresset av att odla sina egna morötter att morötterna kan ha alla dess former, finns i flera kulörter och har en vacker ätbar blast. Jag slutar aldrig att förvånas över de samtal man då och då hör på bussen påväg hem från jobbet då någon funderar kring var på växten potatisarna växer eller uttrycker stor förundran över att det finns lila morötter och gul squash. Vi kan väl åtminstone visa den yngre generationen hur verklighetens grönsaker och rotfrukter ser ut – även dessa grödor har variation och skönhetsfel (karaktär och något unikt), precis som oss människor. Tomaterna på kvist är densamma som de i plastasken. Detta är bara mina tankar och funderingar.

Archive

Kultursorter och mjöl

12072017-261C1368

Mina föräldrars granne PerOla, han är en av mina idoler. Han tog över gården från sina morföräldrar tidigt i livet. Idag har han kor, ekologisk grönsaksodling och odlar gamla spannmålssorter vilka benämns kultursorter. Han maler eget mjöl, bakar surdegsbröd och mjölksyrar grönsaker. I helgen var jag hemma i Skåne och traskade över till PerOla. Vi kikade på grönsaksodlingarna på friland och i växthuset, han visade mig sin nya större mjölkvarn och bjöd sedan på hembakat bröd, egengjord flädersaft och havtornsmarmelad. Plötsligt tog han fram sin gamla mjölkvarn och sade att han hade funderat på om någon kunde få användning utav den nu när han hade en ny. Hans tankar föll på mig. Underbara PerOla! Jag blir så galet lycklig! Tack snälla rara du. Med mig hem på tåget i söndags kånkade jag stolt min mjölkvarn och sädeskorn som väntade på att få malas. Hur många 23-åringar känner ni som maler sitt egna mjöl av gamla kultursorter? Nu vet ni en. Lyckliga jag!

10072017-261C1342

PerOla, rätta mig gärna eller komplettera med din enorma kunskap, för nu ska jag försöka berätta lite kort om kultursorter, vilket är en rätt ny kunskap för mig. Det var PerOla och min mor som fick upp mina ögon för det och så spännande det är! Kultursorter är som sagt spannmålssorter som odlats från tusentals år tillbaka och fram till mitten av 1900-talet. Efter det har vi börjat med växtförädling där bland annat stråförkortningsmedel började användas. Man ville ha större ax och mindre stån. Kultursorterna är oftast markant mer högväxande än våra moderna sorters spannmål. Som jag har förstått det är detta för och nackdelar. Förr hade vi användning även för stråt till t.ex. i djurhållningen, i byggnader, som fyllning i madrasser och träskor, inom vävning och slöjd. Nackdelen var när det kom slagregn och säden lade sig ned. De moderna sorterna med stråförkortningsmedel kan man pressa hårdare utan att de sticker iväg i höjden och man får mer ax än strå. Forskning har dock visat att de moderna sorternas korta strå, i motsats till de äldre sorternas mycket långa strå, genererar fler sjukdomar i kornet då smittspridarna har kortare väg att vandra till kornen. Kultursorterna är motståndskraftiga mot sjukdomar, konkurrerar bra mot ogräs, behöver inte konstgödsel eller bekämpningsmedel, men uppvisar stor variation i avkastning.

Det har visat sig att kultursorterna har fina egenskaper som gått förlorade i den växtförädling som skett under senare delen av 1900-talet. Äldre sorter anpassar sig nämligen till de lokala odlingsförhållandena och grödan får unika lokala kvaliteter genom odlarens medvetna selektion av frön från skörd till utsäde över ett antal år. Nya kultursorter uppstår alltså ur de gamla. Man forskar en del på näringsinnehållet i kultursorterna kontra de moderna sorterna. Det verkar som om vi sönderförädlat våra moderna sorter och tappat många nyttiga ämnen men som är bevarade i våra kultursorter. Kultursorterna har viskat sig bland annat vara mycket innehållsrika på mineraler, spårämnen och smakämnen. Att baka bröd enbart på de gamla sorterna upplever jag dock lite svårare; det är precis som om de inte innehåller lika mycket gluten som håller samman degen och gör bröden sådär saftigt goda. Och det där med att det inte är bra att äta mjöl – jag tror att mycket av spannmålsallergierna idag beror på det ensidiga intaget av vitt vetemjöl. Jag tror att det handlar om vad för mjöl man använder och att man blandar många olika sorters mjöl. Jag tror på fullkorn, då använder man hela kornet (fröskal, frövita och grodd), inte separata delar, och ekologiskt odlat. Jag har hört att fröskalet, det grova yttre lagret på kärnan, innehåller 50-80% av kornets mineraler. Förstå hur dumt det är att inte äta det.

10072017-261C1305

Föreningen Allkorn är en ideell förening som genom odling arbetar för att bevara och utveckla en mångfald av lokalt anpassade stråsädessorter, främja förädling och försäljning av produkter från dessa sorter samt öka konsumenternas intresse för ekologiskt odlade kultursorter. Kika in där om ni vill veta mer.

Archive

Äng istället för gräsmatta

18062017-261C0638

En gräsmatta tror många är näst intill skötselfritt, men så är det inte. En gräsmatta ska under växtsäsong klippas varje vecka och vill man ha en fin gräsmatta även gödslas och kanske luftas och mossrivas. För några år sedan tröttnade min far och jag på den enformigt gröna gräsmattan och lät större delen av mina föräldrars trädgård bli äng. En gång per år slår vi ängarna med lie och ganska snart började det dyka upp nya arter som nu hade fått rätt förutsättningar för att trivas, bland annat nattvioler (en orkidé) som syns på bilden ovan och nedan. Idag upptäcker vi nya arter varje år, helt utan att vi behövt så in några frön. Man ser även att floran skiljer sig på de olika platserna i trädgården – ängen i skogsbrynet har en flora och ängen på soliga slänten en annan. Massvis med olika insekter surrar och flyger över ängarna. Heja biologisk mångfald – att värna om den är allt vår förbannade skyldighet. Vi lever tillsammans med naturen.

18062017-261C062318062017-261C0618

Äng brukar definieras som en slåttermark som inte gödslats, kultiverats eller såtts in med främmande arter. Det kan även vara marker som tidigare varit gödslade åkrar men sedan magrats ut, slagna vägrenar eller mer traditionella slåttermarker som lövängar och slagna kärr. Gemensamt för alla typer av ängar är att de slås. Historiskt har ängens uppgift varit att producera vinterfoder men avkastningen av hö- och lövfoder är mindre viktig idag. Numera sköts de kvarvarande ängarna i många fall mer för att bevara artrikedomen, för att hålla markerna öppna eller för att värna om bygdens historia och om äldre brukningsmetoder. Under de senaste åren har ny teknik inneburit nya möjligheter att återigen se ängen som en produktionsmark samtidigt som natur- och kulturmiljövärdena bevaras.

Ängar är mycket artrika – i en äng kan man hitta närmare 50 olika arter av kärlväxter inom en kvadratmeter. Ängen har även en stor biologisk mångfald med lavar, mossor, svampar, insekter, fåglar, faddermöss samt grod- och kräldjur. Mångfalden av arter i ängen är beroende av människans skötsel och man skulle därför kunna kalla ängen för ett biologiskt kulturarv. Hemligheten bakom artrikedomen ligger i den kontinuerliga hävden som ger en öppen, ljus och utmagrad mark.

18062017-261C062218062017-261C0625

På Jordbruksverkets hemsida kan man läsa:

”Efter den mycket kraftiga minskning av ängsareal som skedde under större delen av 1900-talet har en viss ljusning kunnat skönjas de senaste 20 åren. Från de omkring 2 000 hektar som fanns i början av 1990-talet har arealen idag ökat till närmare 9 000 hektar. En viktig orsak till trendbrottet är den miljöersättning som betalas ut för skötsel av ängar men också en ökad medvetenhet om hur unika våra ängar är. Genom ökningen av arealen äng håller ett av riksdagens tidigare miljömål, ”Ett rikt odlingslandskap”, på att uppfyllas. En internationell jämförelse visar att ängar är en relativt ovanlig företeelse i stora delar av dagens Europa. Förutom i Sverige syns ängskulturen idag huvudsakligen i södra delarna av Norge, i delar av Baltikum, i era av Syd- och Mellaneuropas bergstrakter samt i vissa områden av Östeuropa, framför allt i Rumänien.”

”Att skapa en ny äng, restaurera eller återuppta hävden i äldre ängar är en betydelsefull insats för floran och faunan. Inte bara äldre ängar utan också andra markslag kan restaureras och bli ängar. Med tiden kan man få många ängsarter att börja återkolonisera marken. Restaurering av marker som inte är alltför starkt igenväxta och som ligger nära ännu skötta ängar, ökar möjligheten till spridning för många av de slåttergynnade växt- och djurarterna. Av floran kan man bedöma om ett område kan restaureras med gott resultat eller inte. Konkurrensstarka och kvävegynnade arter som hundkäx, brännässla och älggräs får inte dominera om resultatet ska bli det önskade. Restaurering måste alltid följas av löpande traditionell skötsel.”

- jordbruksverket.se

18062017-261C0628

Archive

Gurkskörd

29062017-261C0931Titta! Nu har jag skördat första gurkan! Jag har endast en gurkplanta. Den får slå sig fram bland tomatplantorna i pallkragen. När jag ikväll skulle kika till mina växter såg jag att gurkan hade börjat klamra sig fast i tomatplantorna. Gurk- och tomattrassel – det är vad det kommer att bli i odlingslådan.

 

Archive

Odla i tång

31052017-261C0280

Jag tycker om tanken att man tager vad man haver. Den principer försöker jag även, i den mån det går, att leva efter i min trädgård. När man under alla år varit fattig student tvingas man lite till det men man lär sig också leva resurssmart och kreativiteten får ofta flöda. Det är t.ex. sällan en jord är så pass dålig att du inte kan få den odlingsbar igen; det skulle nog vara om du fått en jordburen sjukdom t.ex. rotklumpssjukan. Även om en jord är tung och kompakt lerjord eller en allt för dränerande sandjord, handlar det om att lära känna sin jord, tillföra organiskt material och arbeta med den. Detta är ett långsiktigt arbete som kräver mer tålamod än kunskap och erfarenhet. Oftast är det just detta tålamod som vi idag är dåliga på – det går ju fortare att köpa ny jord och stora plantor. Kanske behöver vi börja träna vårt tålamod igen.

31052017-261C0283När jag flyttade till Bohuslän hade massvis med tång blåst in på stranden med höststormarna – tång som nu i juni månad städas undan för att göra det fint inför badsäsongen. Jag är uppvuxen vid skogar och skogssjöar med minst en timmes bilfärd till havet. Att utforska vad man kan använda tång till har inte fallit sig naturligt för mig, men nu när jag hade all denna tång utanför husknuten såg jag ett bra tillfälle att prova odla i tången. I våras körde jag flera skottkärror med tång till min stuga och lade kring grönsaksplantorna som nu frodas och trivs. Tången håller kvar fukten i marken så jag behöver inte vattna särskilt ofta och jord stänker inte upp på grönsakerna av regn och vatten. Jag provade även att lägga potatis rakt på gräsmattan och täcka med ett lager tång. Nu har potatisarna kikat upp ordentligt och jag lägger på mer tång och gräsklipp efter hand. Det ska bli så spännande att se om det blir någon vettig potatisskörd. Någon utav er som har erfarenhet av att odla med tång?

31052017-261C0287 31052017-261C0282 31052017-261C0292

Archive

En glömd hörna

31052017-261C0147

Mellan min stuga och det lilla förrådet har sedan jag flyttade hit blivit en sådan där hörna där man bara ställer undan saker. Syns det inte finns det inte. Idag bestämde jag mig för att rensa upp den hörnan. Jag upptäckte för någon vecka sedan att min hängmatta passade fint där. Tyvärr finns det inga bra träd vid min stuga som jag har kunnat hänga upp min hängmatta i, det är nog det jag saknar mest med den stuga jag bodde i vid Saltsjöbaden. Men denna hörna jag nu funnit behöver inte bli så dum den heller. Det är lä mellan husen. Vilar man middag vill man inte ligga i full sol, här är det halvskugga. Hörnan är avskild och havet är precis utanför. Nedan ser ni några bilder på hur det såg ut tidigare idag. Tyvärr hann jag rensa undan allt fulskräp och finskräp innan jag kom på tanken att ta en före-och-efter-bild.

31052017-261C0090

Jag rensade bort allt ogräs, grävde ur de öppna ytor som fanns intill plattorna och fyllde på med jord. Sedan klättrade jag upp för berget intill och grävde upp (på min hyresvärds mark) tre plantor med bräken som jag planterade i hörnan. Luftvärmepumpen är inte så kul att se men den får inte heller täckas. Med tiden kommer växterna jag planterat vid sidan bädda in den fint. Jag planterade även några vinbärsbuskar på det soligaste stället, vit riddarsporre som lyser upp i det annars lite mörka hörnet, åkerbär (två olika sorter så att det blir bär) samt näva ’Rozanne’. Sedan hängde jag upp hängmattan och invigde hörnan. Det vore fint med något som kan få klättra på bjälkarna. Förslag? Något som är av värde när man ligger i hängmattan – kanske en doftande kaprifol eller en vinranka man kan plocka vindruvor från. Nedan är några bilder på hur det blev.

31052017-261C0154

Archive

En flyttbar trädgård

06052017-261C0017

När jag bodde i Saltsjöbaden fick jag för första gången en egen trädgård. Efter att ha varit student i alla år hade jag inget sparat kapital så material till min trädgård tog jag mestadels från trädgården hemma hos mina föräldrar – granstörar som blev till klätterstöd, perenner och kryddväxter, grönsaksfrön, gamla fönster från farmors gård, ja till och med kogödsel från mina föräldrars grannes gård fick följa med flyttlasset. Under åren i Saltsjöbaden köpte jag mig sedan några pallkragar, jord till dessa och ett trädgårdsmöblemang. Det fanns en hästgård i närheten; dit for jag fram och tillbaka för att hämta mer gödsel till mitt odlande. Jag fick ihop till en mysig liten trädgård och fortsatte att drömma om hur min trädgård en dag skulle se ut, den dagen då jag hade lite bättre ekonomi och framför allt ägde ett eget hus.

Jag har alltid hyrt hus och gör så även nu, detta för att jag bor själv, studerar och har i dagsläget inte råd till att köpa något eget. För och nackdelar men det ger en viss frihet – känner jag för att flytta någon annan stans gör jag det enkelt. Detta har också gjort att jag försökt skapa en ”mobil” trädgård. Flyttar jag ska jag enkelt kunna återställa efter mig (om mina hyresvärdar inte vill ha kvar trädgården förstås). Jag ska även på ett enkelt sätt kunna flytta med mig merparten av trädgården så som odlingslådorna, växterna, klätterstöden och trädgårdsmöblerna. Detta gjorde jag när jag flyttade från Saltsjöbaden till Hålta (mot Marstrand till, Kungälv); då fick hela trädgården följa med mig.

I påskas började min mor och jag att sätta upp min trädgård igen. Nytt hus och nya förutsättningar och då även nytt utseende på trädgården, men fortfarande med samma material. På bilden ovan ser ni östra gaveln av huset. Huset och häcken av Syringa vulgaris (bondsyren) bildar ett hörn i lä. Där fick odlingslådorna stå och nu odlar jag grönsaker i dem för fullt, inget storskaligt precis men i alla fall lite. Det är något visst med att få gå ut och skörda det man själv odlat. Min hyresvärd byggde ett trädäck till mig. Jag lade markduk utanför, placerade ut odlingslådorna och sedan hjälpte min hyresvärd mig med att fylla lådorna med jord och gångarna mellan lådorna med sten, sten som han hade över från sin uppfart. Jag måste ha fått världens bästa hyresvärd. Tack Robert för all hjälp!!!

06052017-261C0091

Vid södra sidan av huset fick en låda med kryddor stå, nära till hands vid ingången till köket. På denna sida kom även mina granstörar upp som fungerar finfint som klätterstöd. Vid den ena klättrar Humulus lupulus (humle) och Clematis vitalba ’Paul Farges’ (tidigare ’Summer Snow’). Vid de två andra klättrar Rosa Helenae Hybrida (honungsros) tillsammans med en annan ljust rosa klätterros med något större blommor i klasar som jag inte vet namnet på.

06052017-261C9983

Nedanför stören med humle och klematis har jag planterat Alchemilla mollis (jättedaggkåpa). Den brukar frodas lite för bra och sprida sig så att man blir tokig, åtminstone i denna del av landet, men jag får vara ihärdig med att begränsa den.

Nedanför störarna med rosor har jag planterat Lavandula angustifolia (lavendel), Echinops bannaticus (blå bolltistel), Hemerocallis ’Apricot Jade’ (daglilja i aprikos) och Anemone hupehensis (höstanemon).

06052017-261C0056

I rabatten vid odlingslådorna har jag planterat Delphinium (riddarsporre, mörkblå sort), Astrantia major (stjärnflocka, limefärgad), Alchemilla mollis (jättedaggkåpa) och Paeonia lactiflora ’White Wings’ och ’Lady Alexander Duff’ (luktpion i vitt samt ljust rosa). Vad tätt hon har planterat! tänker säkert flera av er. När man är ute i sin trädgård dagligen kan man unna sig det. Man kommer ganska snart få dela samtliga plantor men man en vacker rabatt fort och mindre ogräs hinner komma upp. En fråga till er – flera av mina perenner har fått bruna kanter på bladen trots lagom dos bevattning, kan salt göra detta? Att ha trädgård precis vid havet är en ny erfarenhet för mig – så spännande!