Liemannen

Tidigt en morgon, innan solen hunnit värma allt för mycket och då daggen ännu låg kvar över växtligheten, steg jag upp ur sängen för att gå ut i trädgården och öva lieslåtter. Jag svepte upp håret i en knut, hoppade i mina hängselbyxor och med sömnen ännu något kvar i ögonen gick jag ut för lite morgongymnastik. Förutom all positiv inverkan lieslåtter har på vår biologiska mångfald bör även dess påverkan på dess arbetskamrat nämnas. För mig är det terapi att gå i morgondaggen och slå, det är inte tungt för kroppen, man drömmer sig bort till svunna tider och det är ett tyst redskap tillskillnad från en grästrimmer som skrämmer bort allt vad fågelkvitter och morgonro heter.

För tre veckor sedan fick vi i skolan ännu en kurs som var lika mycket upplevelse som lärorik lektion; den förra jag tänkte på var när vi arbetade med häst. Denna gång fick vi lära oss om ängar och lieslåtter. Vi fick slå med lie och hässja. Vår instruktör i lieslåtter var Mats Rosengren och av honom köpte jag även min första egna lie. Lycka! Ett vackert orv (skaft) i ask med flyttbara knaggar (handtag) vilket gör den anpassningsbar efter den som ska slå. Mats säljer dessa liar så kika in på hans hemsida om ni är intresserade. Själv känner jag mig för tillfället nördigt förälskad i lieslåtter, en härlig känsla.

Bilderna i detta inlägg är tagna av min pappa.

Posted in Återbruk, självhushållning och miljötankar, Mina skoldagar, Trädgården. RSS 2.0 feed.

One Response to Liemannen

  1. steven says:

    Jag älskar ditt sinne för humor

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *