Beskärning och pinnbus

Idag reste jag ned till Skåne, hem till mina föräldrar. De håller på att renovera allrummet och behövde lite hjälp med tapetsering. Jag har alltid varit så fascinerad över hur mina föräldrar kan driva företag tillsammans på heltid och sedan umgås och ha det så bra tillsammans även den lediga tiden, hemma eller på semestrar. Att de har funnit ett sätt att leva och vara med varandra som är så starkt, stabilt och hjärtligt. De har ständigt projekt igång hemma, stora som små och de samarbetar fantastiskt bra. Nästan jämt… det är bara det där med tapetsering som inte fungerar riktigt lika bra, där tryter tålamodet, så imorgon blir det mor och jag som får klä in allrummet i en himla fin tapet.

Vädret var fint idag så när jag kom hem till mina föräldrar passade jag på att beskära deras äppelträd. Både i Skåne och Göteborgstrakten har knoppar på olika träd och buskar redan börjat spricka. Det är alldeles för tidigt och det ger mig en tankeställare kring klimatet. Några trädgårdsmästarkollegor i branschen har i år gått ut med att de kommer att flytta årets vårvinterbeskärningar av fruktträd till JAS (juli, augusti, september) på grund av den tidiga våren samt den varma sommaren förra året som vi ej ännu vet hur mycket den påverkat en del växter. Jag kunde inte se att knopparna på mina föräldrars fruktträd hade börjat svälla så jag bestämde mig för att beskära dem varsamt.

Nedanför stegen låg Melwin och tuggade kvistar, överlycklig över att det hela tiden föll ned nya goda kvistar från himmelen. Varje gång jag kom ned på marken för att flytta stegen sprang vi några varv i trädgården, kastade pinnar och hade dragkamp med dem. En hund borde man ha med sig ut när man har hela arbetsdagar med fruktträdsbeskärning – man får liksom en naturlig ”räta-på-rygg-och-nacke-paus” när både hund och ägare behöver en busstund. Hund på jobbet som trädgårdsmästare när man gör monotona arbetsuppgifter är lika med en god arbetsmiljö. Kanske att arbetsuppgifterna tar något längre tid men det får det vara värt.

Posted in Små funderingar, Trädgården. RSS 2.0 feed.

One Response to Beskärning och pinnbus

  1. Lollo says:

    Tänk… för vissa räcker några pinnar för att vara lycklig… det mänskliga släktet har lite att lära :-)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *