Vemodigt


Att skriva och fotografera och sedan få dela med mig av det till er är bland det bästa jag vet, inte minst när man får så fina ord tillbaka. Hade det inte varit för all denna positiva kritik jag får och den glädje som sprids inom mig då jag möter någon som säger ”Åh din blogg är så fin! Vackra bilder och man blir verkligen inspirerad.”, så hade jag lika gärna kunnat samla alla mina fotografier på min hårddisk och alla minnen jag har i en dagbok. Ni ska bara veta hur glad jag är över att ni vill läsa om mig och min resa i livet. Detta inlägg skriver jag dock med vemod och jag vet inte om jag gör rätt. Jag har i alla fall beslutat mig för att ta en paus i bloggandet tills vi går på jullov (den 16:e december). Skola, vänner, körkort, min hunds bortgång, förkylningar, jag själv… jag känner mig förvirrad över allt som hänt de senaste månaderna och för tillfället känner jag att de sista dagarna fram till julavslutningen behöver jag fokusera på skolarbetet.

Jag hoppas att ni inte blir allt för besvikna. Det är bara tretton dagar tills skolavslutningen och sedan skall det bloggas till tusen. Emedan ni väntar kan ni väl titta på denna film. Min mamma och pappa är denna helg i Halmstad för att lära sig filma samt redigera film. I förmiddags fick jag ett mail med en länk till en kort testfilm de gjort. De hade fått i uppgift att på tre timmar både filma och skriva storyboard. I filmen är det min mamma (Louise) som spelar Lollo GW Persson. Jag får ständigt höra att hon och jag är galet lika men efter att ha sett denna fina, kreativa, humoristiska, gåtfulla… film… vet jag inte riktigt hur jag skall tolka den ”komplimangen”. Ni är underbara mamma och pappa! Vart jag fått min humor och kreativitet från är i alla fall ingen tvekan.

Posted in Musik och film. RSS 2.0 feed.

9 Responses to Vemodigt

  1. julia says:

    lycka till med allt tills du skriver igen! Kram!

  2. Madeleine says:

    Hoppas det känns bättre efter bloggpausen :) Väntar tålmodigt :) Kram

  3. Miriam says:

    Ta en paus med gott samvete! Tusen kramar till dig! <3

  4. Sirius says:

    Jag hade sett fram emot din julkalender..:( men självklart ska du inte blogga om du inte har ork/tid/lust. Sköt om dig! Kram.

  5. Majja says:

    JAG ÄLSKAR FILMEN! Tur att man får träffa dig i verkliga livet och slipper vänta döööölääänge till nästa inlägg ;D

  6. Karin-Anita says:

    Lilla Frida! Du är så duktig med allt som du företar dig, men kom ihåg att du måste också bara få vara, (livsviktigt). Din mor och du är trots allt väldigt lika, både i utseende och att prestera. Tyvärr måste jag säga! Livet går en inte förlorat bara för att man måste prestera en massa saker, och allt på en och samma gång. Man måste ta många och långa pauser, tänka efter och försöka sammanfatta vad vill jag med mitt liv. Är det så viktigt vad andra tycker om mig, eller måste jag göra alla de här sakerna bara för att jag själv vill. Ta en dag i sänder, tillåt dig själv att koppla av, livet är så kort, låt det inte gå förlorat, och skippa alla måsten. Då du inser det blir livet lättare att leva. Vi gamlingar har också en gång varit unga och oerfarna med visioner om hur mycket man skall hinna med i alla sammanhang, men med åren lärt oss att den här dagen hann vi inte med det vi föresatt oss och planerat att hinna, så vi får se om vi fortfarande tycker det är lika viktigt i morgon. Till sist och syvende, tag en tur med vovven, drick en kopp varm choklad, eller läs en bra bok. Du är ändå vår lilla solstråle vad du än företar dig. VI ÄLSKAR DIG SOM DU ÄR FRIDA!
    Nu kommer vi till filmen!
    Riktigt bra och rolig, men det brukar ju bli bra, så vi ser fram mot nästa klipp.
    Stora famnen från 2 som inte accepterar MÅSTEN!!!!!!!!!!!!

  7. soffan says:

    Ibland måste man ta en paus och bara vara.
    Du är bäst <3

  8. Sara says:

    Åh medan jag läste inlägget blev jag rädd att du skulle sluta för alltid…. fy vad skönt det var att läsa att du kommer tillbaka! Hade saknat din blogg annars ju :-)

    Ha det bra och lycka till med skolan!

    Kram Sara

  9. Bästa Frida!

    Det är alltid klokt att ta en paus. För mig har det tagit nästa 50 år att inse det… Men vad gör man när nya möjligheter ligger om hörnet och man bara måste testa, eller? Allt kan man tids nog ta igen – t.o.m de där möjligheterna som man tror att man genast måste ta.
    Jag ser naturligtvis fram emot din blogg igen. Den är verkligen trevlig. Jag vet att det tar oerhört mycket tid att blogga även om det bara är små reflektioner som skrivs.
    Ha det gott, vila dig på lovet och njut av jul, nära och kära!

    Vi hörs!
    Kram
    Yvonne o LIR

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *