Standard

Grövelsjön: över till Norge

16092017-261C2103

Dagen före hemresan åkte vi över till norska sidan, Grövelsjön ligger i norra Dalarnas västra hörn och har nära både till Härjedalen och Norge. När vi kom över till norska sidan övergick landskapet ganska omgående från ett böljande fjällandskap till ett betydligt mer dramatiskt landskap med klippväggar som sträckte sig högt mot himmelen. Denna dag tog vi en kortare runda men som var mer kuperad än Storvätteshågna. Vi vandrade bland Båthusberget, Litlsjøberget och Storsjøberget med en underbar utsikt ut över Norges tredje största sjö, Femunden. Nedan är några bilder från denna dag.

16092017-261C2124

Standard

Grövelsjön: Storvätteshågna

15092017-261C1949En av dagarna i Grövelsjön begav vi oss upp till Storvätteshågna, Dalarnas högsta berg, 1204 m.ö.h. Det var en fantastiskt vacker vandring upp till toppen på dryga 9 km (tur och retur ca 2 mil). Björkskog, höstfärger, kalfjäll, flera flockar med renar, vattendrag och ett böljande fjällandskap. Landskapet här är mycket snällare än t.ex. norra Lapplands, inte lika stenigt, kargt och ogästvänligt men båda landskapen har sin prägel och sin charm. Storvätteshågnas högsta topp ligger dolt bakom andra toppar. Strax innan man kom upp på toppen dök en sjö, lite oväntat upp. Det var Svantesontjärnen. Sjön ska tydligen vara döpt efter mannen på lantmäteriet som satte sitt eget namn på den tidigare namnlösa sjön. Väl uppe på toppen var utsikten magisk. Nedanför såg man Töfsingdalens nationalpark och i de andra riktningarna såg man över till Härjedalen och topparna i Femundsmarkas nationalpark på den norska sidan.

15092017-261C1985

Längs med hela vandringen hade vi friskt vatten att dricka direkt från vattendragen. Det var ömsom sol ömsom moln men inget regn. På vägen tillbaka fick vi vada över ett par större vattendrag – jag kommer sent glömma hur vi gick två och två över, kved till när det isande vattnet fick våra fötter och ben att domna bort för en stund, när Torbjörn skulle kasta över sin sko och den hamnade i vattnet istället och hur vi alla vandrade vidare med ett gott skratt efter att ha tagit oss över till andra sidan. Det blev en fin dag med många minnen.

Standard

Lördagspromenad

23092017-261C2344”Jag har promenerat här i många år men aldrig hittat någon svamp häromkring” sade en man i lördags som frågade oss om vi skulle plocka svamp. Vi sade inget till honom om att vi visste några ställen, inte långt från hans hus, där det växer rikligt med gula kantareller, men vi log gott när vi hade promenerat vidare en bit. Vilket svampår det är i år. Flera helger har vi varit ute och plockat några liter. Svampsmörgåsar och svampsåser – tack skogen!

23092017-261C234123092017-261C2338 23092017-261C2306 23092017-261C2303

Samtidigt som vi plockar de där svampsorterna man känner väl till tar vi med oss några okända hem för att slå upp och lära oss nya. Självklart äter vi inte dessa men det är kul att försöka klura ut vad det är.

23092017-261C2321

Med oss ut i skogen hade vi en ryggsäck full med fika. Varm choklad, nybakade scones med äpple, kanel och kardemumma, smör, ost och egenkokad äppelmos. Vi satte oss på bryggan vid havet och fikade. En liten bit ut såg vi några sälar, på samma ställe som de låg i vårvintras. Det kändes himla fint att se de igen; under hela sommaren har de varit längre ut till havs men nu är dem åter. Det är sådana här helger som ger mig ny energi.

23092017-261C2319

Standard

Grövelsjön: Björnliden

16092017-261C2052

För första gången fick jag nu i september åka upp till svenska fjällen och fjällvandra i höstskrud. Äntligen! Som jag drömt om att få gå bland fjällvidderna bland höstens eldiga färgskala, friska klara luft och låga guldskimrande solsken. Jag har inbillat mig att det ska vara magiskt vackert och så var det också. Det var tillsammans med sju kollegor från mitt jobb på Miljöförvaltningen som jag åkte upp till Grövelsjön i norra Dalarna. Vi är många som arbetar på Miljöförvaltningen så jag kände få av de som skulle åka med. Det är så fint att lära känna nya människor, särskilt genom att man gör något tillsammans, något som alla har ett gemensamt intresse för. Under de dagar vi var iväg fick vi bo i Torbjörns stuga i Björnliden, en stuga hans föräldrar byggt. Storstugan och lillstugan ser ni på bilden ovan. Den var belägen en bit upp på fjället, inte långt ifrån kalfjället. Tack Torbjörn för att vi fick bo i er stuga och för att du tog initiativet att ordna denna lilla semester. Nedan är några bilder från omgivningen närmst stugan. Under veckan kommer det att komma bilder från vår tur upp på kalfjället samt en dag då vi åkte över till den norska sidan.

16092017-261C2221

Standard

Kallmurning

13092017-261C1908

Det är inte ofta jag visar er vad vi får göra under vår utbildning i Norge men här kommer några bilder från förra samlingen. Den veckan var det tema restaurering av gamla kallmurar och traditionella murningstekniker. Äntligen en vecka med mycket praktiskt hantverksarbete! Lärarna vi hade var Espen Marthinsen – en av Norges främsta murare specialiserad på just gamla murningstekniker och Magnus Nyheim – lärare och anläggningstekniker på Vea, den skola i Norge jag går på. Vilken ynnest! Få ting fascinerar mig så som när man ser en hantverkare arbeta yrkesskickligt med sina händer. Jag studerade Espens och Magnus teknik när de flyttade de stora stenarna, såg vilka stenar som passade var i muren och hur de högg till stenarna. Muren vi arbetade med under ett par dagar hade ursprungligen varit en husgrund. Muren var av kalksten med rester av en gammal bakugn byggd av tegel infälld i muren. Muren hade länge varit förfallen och gömd bland växtlighet, i somras togs den fram och nu fick vi uppdraget att restaurera den. Delar av muren hade rasat och flera stenar spruckit och behövdes bytas ut.

13092017-261C178913092017-261C182113092017-261C1872

Vi började med att plocka ned muren så långt ned det behövdes. En del stenar märkte vi med nummer och fotograferade av för att veta hur de hade legat i muren tidigare, detta för att senare kunna sätta tillbaka de på samma plats. Inuti muren fyllde vi upp med småsten för att hålla konstruktionen på sin plats.

13092017-261C1835

För att kunna flytta de stora stenarna hade vi spett och kofot, säckkärra, plankor och manskraft. Bara att klura ut hur man skulle lyckas få stenarna på plats var en konst – lyfta de på plats gick sällan så det gällde att rulla eller skjuta de fram. Man hade även kunnat använda maskiner för att lyfta stenarna på plats och sedan manskraft för en sista justering, men dessa stenar var inte större än att det gick bra att göra utan. Under dessa dagar fick vi prova på att hugga till stenen för hand, arbeta med med förband, tvärband, kilar och hörn för att ge muren det uttryck och konstruktionen den stabilitet vi önskade.

13092017-261C184513092017-261C1851

Tänk att detta kreativa kaos blev så bra. Jag tror inte att någon utav oss trodde att vi skulle hinna göra hela muren klar, men plötsligt hade vi lyckats. Dagarna blev långa men vi alla var ivriga studenter och såklart stolta när vi var i mål. Stort tack Ingeborg för den underbart god mat du lagat åt oss dessa dagar (Ingeborg är vår lärare, främst i trädgårdshistoria, och bor i det vackra huset ni ser på bilden nedan). Om ni är nyfikna på att lära er mer om kallmurar kan jag varmt rekommendera er att läsa denna handbok om kallmurning av Joakim Lija via Göteborgs Universitet.

13092017-261C1904

Standard

Grodda ärtskott

08092017-261C1774

I augusti varje år är det kulturkalas i Göteborg. Under Göteborgs kulturkalas fem dagar fylls staden med kultur för alla åldrar och smaker, allt helt gratis. Det är opera, konst, musik, karneval, gatuteater, slöjd, teater, litteratur och film. Mitt arbete med pedagogiska odlingsträdgårdar var i år med på ett litet hörn genom att barn – stora som små – fick komma och grodda ärtskott med oss i mjölkkartonger eller egenvikta krukor av tidningspapper. Antalet besökande på kulturkalaset är många så jag målade en självinstruerande illustration över hur man groddar ärtskott. Denna kunde de äldre barnen följa på egen hand emedan vi kunde hjälpa de yngre. Vi hade några dagar tidigare sått ärtor så att barnen under kulturkalaset kunde se hur ärtorna såg ut i olika växtstadier, ovan och under jord. De fick även smaka på de förgroddade plantorna.

08092017-261C1772 08092017-261C1777

Standard

Tarfaladalen

15082017-261C0901

En magiskt vacker dagsetapp att gå när man är kring Kebnekaise är att följa dalgången in till Tarfala. Under sommaren går man från skir björkskog, till fjällängar och forsar, till stenig högfällsdal med snö, glaciärer och smältvatten, egentligen ett till synes ganska kargt och ogästvänligt landskap. Dalen ligger öster om bergsryggen Kebnekaise ingår i och ned i dalen mynnar fyra glaciärer. I Tarfala ligger Tarfala forskningsstation vilken tillhör Stockholms universitet. Där bedriver man fältstudier inom glaciologi – vilket underbart ord! Följande skriver man på Stockholms universitets hemsida om Tarfala forskningsstation:

Utbredningen av svenska glaciärer dokumenterades för första gången systematiskt åren just före 1910. De första mätningarna gjordes under vintern 1946 och sedan dess har man varje år mätt både hur mycket snö som ackumulerar på Storglaciären under vintern och hur mycket snö och is som smälter bort under sommaren (ablationen). Denna mätserie är världens längsta i sitt slag och utgör ett betydelsefullt underlag för internationella vetenskapliga glaciologiska och klimatologiska studier. Inom ramen för forsknings- och monitoringprogrammet i Tarfala mäts idag massbalans på fem glaciärer. På 20 glaciärer övervakas också frontpositionerna. Även övervakning av hydrologi, fjällmeteorologi och permafrost görs.

15082017-261C0913

Om man har tur kan man knacka på hos forskningsstationen och få höra om deras arbete. Ungefär en kilometer bortanför forskningsstationen vidare in i dalen har Svensk Turistförening (STF) fjällstuga där man kan få tak över huvudet och sova i enkla sängar.  Där stannade vi en stund och pratade med stugvärdarna samt lagade mat innan vi vände tillbaka till vårt basläger. På vägen ned såg jag fascinerat på de små men ack så vackra växterna som på något underligt vis klarade att växa mellan stenarna i detta kärva klimat – vackra blomster mitt bland ett för övrigt endast stenigt landskap. Nästa gång jag fjällvandrar är en fjällflora och lupp ett måste i packningen!

Standard

Elsas bro

14082017-261C0804

En av de blåsiga dagarna höll vi oss nere i dalgången och vandrade ned till Elsas bro. Elsa hette min gammelmormor, Elsa Engström, ett namn jag tycker himla mycket om. Tänk att det finns en bro i detta vackra landskap med samma namn som henne. Elsas bro ligger bara en liten bit nedanför Kebnekaises fjällstation. Det är en hängbro ovanför forsande glaciärblått vatten som slingrar sig fram genom landskapet med små vattenfall längs med vägen. Vattnet till fjälls fascinerar mig. Det är så klart och kallt och det är en ynnest att kunna fylla sin kåsa direkt i fjällbäcken. Glaciärvattnet har en blågrön färg som nästan känns surrealistisk. Må vattnet och landskapet här uppe få fortsätta att vara såhär.

14082017-261C0690

Standard

Tillbaka till Sverige

30082017-261C1666Nu tackar jag vackra underbara Norge för denna vecka och återvänder hem till Sverige. Det dröjer bara någon vecka tills jag är åter i grannlandet och då för att ägna en hel vecka åt restaurering av gamla stenmurar. Jag känner mig så otroligt förväntansfull och nyfiken inför dessa dagar och tacksam över att jag får lov att lära mig detta hantverk.

30082017-261C1652