Plötsligt försvann jag ett tag men nu är jag tillbaka, med ett nytt arbete, åtminstone för ett år. För tre veckor sedan började jag arbeta på miljöförvaltningen för Göteborgs Stad. Det hade blivit ett vikariat ledigt där då en kvinna som arbetade med pedagogiska odlingsträdgårdar skulle gå på mammaledighet.

När jag läste min trädgårdsmästarutbildning vid Gunnebo slott för några år sedan arbetade min lärare i kursen trädgård och hälsa även på miljöförvaltningen med att på uppdrag av Göteborgs Stad starta upp ett projekt som gick ut på att göra skolgårdarna i Göteborg grönare. Det började som ett projekt och idag är det en permanent del av miljöförvaltningens uppdrag. I höstas lämnade Emma, min gamla lärare, tjänsten och två andra tog vid. Vad handlar pedagogiska odlingsträdgårdar om? Jo, varje år får grundskolor i Göteborg ansöka om att få delta i detta projekt. 4-5 nya skolor väljs ut och under ett år får de stöttning från miljöförvaltningen med att starta upp odlingar på skolgården och främja utomhuspedagogik. De får det de behöver för ekologisk odling av grönsaker och annueller i pallkragar, perenner till en fjärilsrabatt för biologisk mångfald, bärbuskar och fruktträd, blomsterlökar och utomhusklassrum. Pedagogerna får gå odlingskurs bestående av fyra träffar och alla skolor som någon gång varit en del av detta projekt är välkomna till inspirerande och förhoppningsvis givande seminarium två gånger om året. Efter året under samarbete med miljöförvaltningen är tanken att skolorna ska klara av att driva skolträdgårdarna vidare på egen hand. Det bygger på att odlingsträdgårdarna blir en naturlig del av undervisningen och att pedagogerna känner att de får tid och stöd från skolledningen. Såklart krävs det även ett stort intresse, engagemang och nyfikenhet från pedagogernas sida – men det saknas det inte.

Det är en fantastisk satsning av Göteborgs Stad och de som arbetat med uppdraget har verkligen gjort ett bra arbete. Att få ta vid ett år och fortsätta utveckla uppdraget är otroligt roligt (även om det är lite ovant med en mer administrativ roll igen). Jag hoppas att vi ska kunna få till ett bra nätverk för de skolor som arbetar eller vill arbeta med skolträdgårdar. Jag skulle även vilja få till ett utbyte mellan skolorna och seniorer och trädgårdsskolor – möten mellan olika generationer, kunskapsutbyte och mer gränsöverskridande. Jag tror verkligen på mer utomhuspedagogik, i hela grundskolan. Lärare har berättat om hur elever som inte kommer till sin rätta i klassrummet helt plötsligt träder fram när de har lektion utomhus. Är det inte fantastiskt?!? Jag kan bara se till mig själv – jag är verkligen ingen teoretiker, har fått känna mig dum många gånger i skolan när jag inte kunnat ta in det som läraren sagt eller det som stått i böckerna, men när jag fått se det i verkligheten eller fått använda alla mina sinnen för att lära mig något, då har det gått så mycket bättre och en bättre känsla inom mig har infunnit sig. Att arbeta med växter i undervisningen kan kräva en del planering inför lektionerna men jag tror att man har igen det i längden. Om inte annat är det vår skyldighet att låta våra barn få med sig lite grundkunskap, respekt och förståelse om och för djur, natur, biologisk mångfald och hållbarhet, att låta de få använda alla sina sinnen, öppna dörrar för dem till nya världar och ge dem en giftfri, inspirerande och kreativ miljö. Sedan är ju en av mina högsta önskningar… att varje barn ska, åtminstone en gång i sitt liv, få gräva upp sin egenodlade potatis, få leta efter de fantastiska knölarna i jordens mylla och sedan laga goda kokta, ugnsrostade eller mosade potatisar. Så nu kör vi – fler gröna miljöer åt folket, inte minst våra kommande generationer!