| | Page 2

Igår arbetade jag min sista dag på miljöförvaltningen som vikarierande projektledare för uppdraget Pedagogiska odlingsträdgårdar. Vilket otroligt lärorikt och roligt år det har varit och så många trevliga, kunniga och professionella kollegor jag har fått arbeta tillsammans med. Det var inget lätt beslut att tacka nej till en fortsatt projektanställning men nu ser jag fram emot det våren har att bjuda på. Nya äventyr och nya utmaningar, en examen och så ska jag skaffa bil (!!!). Ja massvis av saker kommer att hända i vår och jag kommer att berätta mer här efterhand.

Standard

30 januari, 2018 by frida

Vårtecken i Göteborg

30012018-261C4851

Efter flera dagar med regn, kalla vindar och västkustrusk tittade idag solen fram. Den värmde. Plötsligt var det som om våren lade sig över hela Göteborg. Jag unnade mig att sluta jobbet en timme tidigare för att hinna gå en promenad vid Trädgårdsföreningen i eftermiddagssolen. Där blommade trollhassel (Hamamelis), vintergäck (Eranthis hyemalis) och snödroppar (Galanthus nivalis). Jag börjar tydligt känna av att ljuset så sakta börjar återvända. Det är som om hela min kropp fylls av lycka. Som om vårens blomster och vårsolens värme sprider sig inom mig. Denna känsla efter vintern, även om den ej ännu är slut, är magisk att känna varje år. Jag är så tacksam över att få bo i ett land med så tydliga årstider. Ja Göteborg har inte mycket till vit vinter men vintern här är lik väl mörk, kall, mysig, tung och kämpig, lång och fin på sitt sätt.

Standard

23 januari, 2018 by frida

Vår inne, sol i sinnet

Nu har julen städats ut ur min stuga och röda textilier har bytts ut till ljusa skira som välkomnar vinterljuset in i rummen. I fönstren står långa spretiga gängliga pelargoner som efter en nedklippning och omplantering i vår kommer att stå i sin fulla prakt till sommaren igen. Jag har tagit in kvistar av forsythia som jag drivit i blom. Så vackra. En försmak av våren. En varm gul färg som solen själv. Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet. Men ännu är det ett tag kvar tills våren är här och det tycker jag känns fint, en stund till kan det få vara vinter med busiga vindar och bitande kyla. Våren kommer tids nog ändå.

Standard

20 januari, 2018 by frida

Picklad rödlök

Om helgerna passar jag ofta på att laga storkok. Det är något mysigt över att stå och fixa i sin egen takt i köket med musik man blir glad utav i bakgrunden. Sedan uppskattar man så i veckorna att maten redan står klar i kylen eller i kylan utanför ytterdörren. Det är även om helgerna jag gör sallader som håller en vecka i kylen, t.ex. med rivna morötter och vitkål, en sådan där sallad som bara blir godare ju längre den står. Idag har jag gjort lite tillbehör till veckans middagar bland annat hummus och picklade rödlök, två tillbehör som passar till otroligt mycket, allt från smörgåspålägg till kött som vegetariskt.

Att pickla rödlök är enkelt. Gör en klassisk 1-2-3-lag på 1 dl ättiksprit, 2 dl strösocker och 3 dl vatten (jag brukar minska mängden socker något) och koka upp allt detta tills sockret löst sig. Medan lagen svalnar något skivar du 2 st rödlökar tunt och lägger i glasburkar. Häll sedan på den ljumma lagen och låt stå tills det svalnat. Löken är nu klar men blir godare efter någon dag. I kylen håller löken åtminstone 1-2 veckor.

Standard

7 januari, 2018 by frida

På kalhygget

Nu är jag hemma igen. Dagarna med skidåkning i Härjedalsfjällen blev få – kort efter influensan givit sig fick jag en förkylning. Det gick i alla fall inte att missförstå vad min kropp ville – VILA med stora bokstäver. Så mörkt det är här hemma, kontrast till snön uppe i norr. Helgen har gått till att städa, handla, laga mat, baka bröd, tvätta och svara på en del mail. Men idag tittade solen fram och jag tog en långpromenad. Det blåste kalla vindar från havet så jag höll mig i skogen. Mitt i skogen öppnade det sig plötsligt och jag stod nu mitt på ett kalhygge. Jag hoppade från stubbe till stubbe mellan högarna med grot. Kottar, kvistar och fryst vattenhål bildade fina formationer på marken.

Standard

29 december, 2017 by frida

Värmande kryddiga ingefärakakor

Här kommer ett recept på några riktigt kryddigt värmande kakor min mor ofta gör om vintern. De är sådär knäckiga sega som kolakakor men kryddiga och inte lika söta. Himla goda! I receptet är de kryddor mor min brukar ha, men minska eller lägg gärna till om ni vill ha mildare eller kryddigare kakor.

100 g smör
1 dl strösocker
2 msk mörk sirap
2 dl vetemjöl
1 msk malen kanel
2 1/2 tsk malen ingefära
1/2 tsk malen kardemumma
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175°C. Rör smör, socker och sirap smidigt. Blanda alla torra ingredienser, rör ner dem och arbeta snabbt ihop till en jämn deg. Dela degen i 2 delar och rulla ut till 2 rullar lika långa som plåten (för 20 st). Rulla försiktigt. Lägg dem på bakplåtsklädd plåt och platta till dem. Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter. Skär kakorna på snedden. Förvara kakorna torrt.

Standard

26 december, 2017 by frida

Annandag jul

Idag har snön öst ned hela dagen. Vindstilla. Far och jag har åkt 14 km längdskidåkning. I nedförsbackarna fick man halvt blunda för snön som for i ögonen. Det gick bra, vi krockade inte med någon och vi for inte omkull. All snö dämpade alla ljud i skogen och ute på myren. Tystnad. Stillhet. Ett lugn. Ikväll har mor och jag bastat. Min kropp är mör och nöjd. Ikväll somnar jag gott.

Standard

25 december, 2017 by frida

Juldagen

Standard

24 december, 2017 by frida

God jul!

En stor varm julkram till er alla!
Illustration målad utav mig.

Standard

22 december, 2017 by frida

Premiäråk

Fem dagar i fjällen utan att ha åkt årets första skidtur. Min kropp skriker av längtan efter skidåkning och lyckan över all snö. Efter att ha haft influensa, eller förkylning eller vad det nu varit för märklig sjuka som gjort mig utslagen i över en och en halv vecka, kunde jag idag inte hålla mig längre. Bära eller brista – nu ville jag bara ut i skidspåren. Inatt har det snöat och under dagen tittade solen fram. Många snorsnytarpauser och en skidtur i stilla mak, men oj vad underbart det var att komma igång igen.

Foto: Sven Persson