| | Page 2

Ni som har följt mig på Instagram kanske minns den där målningen med ett fågelkollektiv jag målade i akvarell? Jag drömde mig bort till sommaren och föreställde mig hur jag låg på gräset under en lind och kikade upp mot trädkronan. Där uppe såg jag plötsligt hur fåglarna bodde – i ett kollektiv. När jag promenera längs landsvägen till busshållplatsen där vi bor går man förbi en trädgård som har kapat ett antal granar till högstubbar. På högstubbarna sitter några fågelholkar och idag upptäckte jag att det även börjat bli en hel del tickor. Kollektivet finns alltså på riktigt!

Klicka på bilderna nedan för att se dem större.

Standard

27 februari, 2019 by frida

Beskärning och pinnbus

Idag reste jag ned till Skåne, hem till mina föräldrar. De håller på att renovera allrummet och behövde lite hjälp med tapetsering. Jag har alltid varit så fascinerad över hur mina föräldrar kan driva företag tillsammans på heltid och sedan umgås och ha det så bra tillsammans även den lediga tiden, hemma eller på semestrar. Att de har funnit ett sätt att leva och vara med varandra som är så starkt, stabilt och hjärtligt. De har ständigt projekt igång hemma, stora som små och de samarbetar fantastiskt bra. Nästan jämt… det är bara det där med tapetsering som inte fungerar riktigt lika bra, där tryter tålamodet, så imorgon blir det mor och jag som får klä in allrummet i en himla fin tapet.

Vädret var fint idag så när jag kom hem till mina föräldrar passade jag på att beskära deras äppelträd. Både i Skåne och Göteborgstrakten har knoppar på olika träd och buskar redan börjat spricka. Det är alldeles för tidigt och det ger mig en tankeställare kring klimatet. Några trädgårdsmästarkollegor i branschen har i år gått ut med att de kommer att flytta årets vårvinterbeskärningar av fruktträd till JAS (juli, augusti, september) på grund av den tidiga våren samt den varma sommaren förra året som vi ej ännu vet hur mycket den påverkat en del växter. Jag kunde inte se att knopparna på mina föräldrars fruktträd hade börjat svälla så jag bestämde mig för att beskära dem varsamt.

Nedanför stegen låg Melwin och tuggade kvistar, överlycklig över att det hela tiden föll ned nya goda kvistar från himmelen. Varje gång jag kom ned på marken för att flytta stegen sprang vi några varv i trädgården, kastade pinnar och hade dragkamp med dem. En hund borde man ha med sig ut när man har hela arbetsdagar med fruktträdsbeskärning – man får liksom en naturlig ”räta-på-rygg-och-nacke-paus” när både hund och ägare behöver en busstund. Hund på jobbet som trädgårdsmästare när man gör monotona arbetsuppgifter är lika med en god arbetsmiljö. Kanske att arbetsuppgifterna tar något längre tid men det får det vara värt.

Standard

26 februari, 2019 by frida

Lyckliga jag

Sedan i början av oktober har det varit krångel med min blogg. Jag tycker mig kunna en del ting bra men att reda ut problematik med hemsidor, där känner jag mig handfallen. Bloggen har fått stå stilla och jag har fått utlopp för mina tankar och bilder på mitt Instagram tillsvidare. Men en blogg är ändå en blogg. Här finns mer yta för funderingar, saker jag ser och upplever, fler bilder på vackra ting jag vill att andra ska få se – bloggen är som min dagbok. Jag började blogga under andra året på gymnasiet och tanken på att alla dessa bilder och texter kanske skulle försvinna har gjort mig orolig. Trots att min far har haft mycket att göra den senaste tiden har han nu tagit sig tid till att hjälpa mig. Pappa, vad skulle jag göra utan dig. Tidiga morgnar och hela dagar har du lärt mig att fotografera. Jag har fått titta i sökaren på din kamera på stativet för att sedan få höra dig berätta om hur du tänkt kring bildkompositionen. Du har visat mig hur jag kan använda både min digitala och analoga kamera. När jag ställs inför situationer i mitt liv som jag känner att jag inte kan behärska, främmande och okända, tar du dig tid att prata med mig och stöttar mig igenom det. Tack pappa! Imorgon kommer jag hem till dig och då ska jag baka en morotskaka till dig, för det vet jag att du tycker himla mycket om.

Standard

3 oktober, 2018 by frida

Rosenkvittenmarmelad med ingefära, päron och rosmarin

I fredags plockade mina kollegor och jag rosenkvitten (Chaenomeles). Rosenkvitten ser jag titt som tätt i folks trädgårdar men jag har aldrig skördat och använt den själv. Vad brukar ni göra med rosenkvitten? Tips på recept? Sylt, marmelad och gelé dyker upp i mitt huvud när någon säger rosenkvitten så i helgen kokade jag lite marmelad. Sura är frukterna men de har sin säregna smak. Och se på bilderna nedan så vackra de är, skurna på mitten, med sitt kärnhus! De innehåller stora mängder pektin, det blev fort en tjock klump i kastrullen när man smälte bitarna av kvitten, men säkerligen bra till annan marmeladkokning som är mer lös i konsistensen. Jag kombinerade rosenkvitten med päron (’Alexandre Lucas’ från mina föräldrars trädgård), färsk ingefära och rosmarin. Det blev en syrlig och kryddig marmelad – galet god! Den marmeladen till ett gott bröd eller smörgåskex med en god ost… mums!

Såhär gjorde jag:

Kärna ur och grovhacka rosenkvitten (skalet kan vara kvar) samt päron och smält i en kastrull på låg värme tillsammans med lite vatten. Frukterna innehåller som sagt mycket pektin så det kan behövas spädas ut med mer vatten allteftersom frukterna smälter. Jag hade ungefär 1 del päron och 2 delar rosenkvitten i min marmelad. När frukten smält till ett mos silar du det genom en sil eller silduk. Häll tillbaka moset i kastrullen. Tillsätt socker, finhackad färsk ingefära och torkad rosmarin efter tycke och smak. Klart!

Standard

18 september, 2018 by frida

En arbetsdag på Käringön

Igår fick Carita, Åsa och jag ta färjan ut till Käringön för att tillbringa en arbetsdag där med sådd av gräsmatta och röjning av sly. Käringön är en bilfri ö utanför Orust så vi packade varsin skottkärra med de redskap vi behövde. Sist vi var här var i juli månad och turismen strömmade. Nu var det knappt en kotte ute och lugnet hade sannerligen lagt sig öven ön. Det blev en lång arbetsdag men vädret var på vår sida, det var en underbar höstdag, och att få åka båt och arbeta på en ö i skärgården är magiskt och bara helt ljuvligt. På fikarasten hittade vi en solig södervägg i lä. Jag gick runt och njöt hela dagen. När vi är ute hos kunder brukar vi försöka att ta före- och efterbilder på de arbeten vi gör – man glömmer snabbt hur det såg ut innan vi stormade fram. Nedan är ett par före- och efterbilder på arbetet på Käringön och fler finns i galleriet. Vill ni följa mina kollegor och mig och våra arbetsdagar är ni himla välkomna att kika in på vårt instagramkonto @timotejtradgard.

Standard

15 september, 2018 by frida

På kvällspromenad

Denna helg är jag hemma själv då Nicklas är i Finland. Han har inte varit borta många dagar men jag börjar redan krypa på väggarna och känna mig lite ensam. Jag älskar att vara själv. Att få sitta på en sten i skogen, bara skogen och jag och lyssna till vindens sus, men jag vill kunna välja när jag ska vara själv en stund. Så för att få ut lite energi från kroppen tog jag ikväll kameran över axeln och promenerade längs med havet. Blåsigt busväder men en underbar värmande kvällssol. Jag satt en stund och såg ut över havet och drömde mig bort. Klättrade på stockar och stenar och i en och annan tall. Kramade ett träd och såg upp i dess krona. Nu känner jag mig lite lugnare i kroppen och ska nog kunna somna gott ikväll.

Standard

12 september, 2018 by frida

En grön trädgård

Jag måste få visa er en fantastisk trädgård – ett lysande exempel på hur häckar och träd kan skapa en fin bas i trädgården, som väggar och tak, och hur den odlade trädgården kan möta den vilda naturen på ett vackert sätt. Denna trädgård var vi och arbetade i för någon vecka sedan. Trädgården hade fått växa igen och nu skulle den tas fram på nytt. Efter två heldagar med häcksaxen och röjande av sly kom denna trappa fram. Huset var arkitektritat på 50-talet och inget hade lämnats åt slumpen, överallt fanns en tanke och finess. Jag tror att det har varit detsamma i trädgården. Trappan längs med huset ned till havet. Meterhöga pelarformade tuja och idegran – storleken behövs när huset ligger så högt och upplevs stort. Stramt formklippta idegranar med böljande stefanandra som kontrast.

Stefanandra är en tålig buske som ni säkert sätt i många kommunala planteringar. Den får en vacker gul höstfärg och har ett böljande växtsätt. Detta växtsätt förstärkte vi med häcksaxen och visst blev det vackert tillsammans med tallarna?!? Träden och häckarna bildar en grön bas i trädgården, skapar linjer och former och mjukar upp all sten i form av murar, bergväggar och trappor. Jag tycker att detta gröna trädgårdsrum ger en lugn och harmonisk känsla. Minimalistiskt och enkelt.

På bilden nedan ser ni hur fint det blir när den kultiverade trädgården får möta det vilda. Den mjukt klippta stefanandra möter bräken som i sin tur möter skogen.

Standard

7 september, 2018 by frida

Bivaxduk

Härom dagen kom det ett brunt kuvert i min brevlåda med min gamla klasskamrat från Järna som avsändare. I kuvertet låg ett grattis-på-födelsedagen-kort och en present. Oj vad glad man blir! Och rörd över att man har så fina människor omkring sig. Lite roligt var att jag den senaste tiden har gått och funderat på vad jag skulle kunna hitta som skydd över burkarna med mat i kylskåpet. Jag använder ofta tallrikar eller degbunkarnas lock för att slippa all plastfolie som används en gång och sedan slängs. Min vän Subhadra måste ha hört mina tankar för presenten i kuvertet var en bivaxduk i underbara mönster och färger. Dessutom doftar duken underbart och är av återvunnet tyg – sådant tycker jag om. Jag tänker att duken även är finfin till att slå in brödlimpan på köksbänken i eller dagens smörgåspaket till frukosten på jobbet. Någon utav er som har gjort egna bivaxdukar?